Nu börjar vägen tillbaka till livet

Livet har verkligen legat på paus sen jag fick reda på att jag hade IIH. Eller det känns som det i alla fall. Livet var på väg att komma tillbaka för 2 år sedan. Då var jag verkligen på god väg. Vi var ute mycket, vi åt bra och jag var helt enkelt på rätt väg. Sen trillade jag tillbaka till en kost med kolhydrater. Efter ett litet tag drog jag på mig någon förkylning som inte släppte. Jag hade så mycket slem i luftvägarna, jag hostade konstant och kände mig allmänt dålig. Där och då såg jag inget samband. Vikten började sakta krypa uppåt.

I januari/februari skulle jag testa mina nya vandringsskor. De kändes lite konstiga på foten när jag började gå men tänkte mest att det var för att jag inte var van vid så stela skor. Men jag tänkte inte mer på det. Jag gick rundan ”Lennarts väg” som vi kallar den. Hur lång är den? Ca 2 km och sen någon dag senare gick jag korta rundan i spåret som är ungefär lika lång. Det blev alldeles för mycket tydligen och min hälsena tog rejält med stryk.

Jag vilade och tog det lugnt men det hjälpte inte. I april sökte jag mig till rehab och där konstaterades att det var något med hälsenan och att det skulle ta tid att komma tillbaka. Mycket riktigt det tog lång tid. Jag fick övningar att göra men jag fick förbud att gå några längre sträckor. Eftersom jag inte kunde röra mig som vanligt och jag åt kolhydrater så gick vikten bara uppåt och uppåt innan jag fattade vad som var fel. Helt plötsligt stod vågen på +30 kg (!). Det gick så rasande fort och jag förstod inte varför för vi åt inte särskilt onyttigt. Skillnaden var egentligen bara mer kolhydrater i form av pasta, potatis och ris. Under hela denna tiden så hade jag fortfarande massa slem och skit i luftvägarna. Det försvann liksom inte.

Sommaren kom och alla planer med vandringar var bara att lägga på hyllan. Vädret var skit och det var kallt. Det var verkligen ingen vidare sommar. Det var varmt på våren men sommaren var skit. Hösten kom och jag fick äntligen börja med lite gymövningar. Men vi kom inte mycket till gymmet eftersom jag var så slemmig och hostig. I perioder blir jag bättre och sen blir det sämre igen. Tillslut ser jag ett samband. När jag äter kolhydrater så blir jag mer slemmig. Undviker jag kolhydrater så blir jag bättre. Jag förstår fortfarande inte varför det är så?

Månaderna går. Vikten står i alla fall still nu som tur är. Men jag mår inge vidare. Tillslut bestämmer jag mig för att nu får det vara nog och vi börjar äta LCHF på riktigt igen. Det går bättre och bättre och jag börjar sakta må bättre. Men så ska jag bara gå ut genom garagedörren och har inte fått på mig skorna ordentligt. Jag vrickar foten och trillar rakt på den. AJ! Jag kan inte stödja på foten och dagen efter åker vi och röntgar den. Jag vet fortfarande inte vad som var fel för VC som skulle ringa har inte ringt än 2 månader senare. Men jag slapp gips i alla fall.

Samma fot som den onda hälsenan. Men det var nog bra för hälsenan att detta hände för peppar peppar känns den bra nu. Men där i foten som tog smällen har jag haft ont i tills nu typ. Maten under denna perioden har varit bra och dålig. Det har pendlat väldigt upp och ner. Jag vill inte riktigt acceptera att jag inte kan äta kolhydrater antagligen. Men nu har jag bestämt mig och igår började vägen tillbaka.

Jag och Älsklingen åkte till Varnhem och gick Klostersjön runt. Vi skulle gå Rosenstigen, men någonstans gick vi fel. En promenad på 1,7 km blev det och det gick jättebra med foten så det var sååå skönt. Jag kände verkligen att nu ska det vända. Maten får vi se hur jag gör med. Jag vet vad jag mår bra av att äta. Slemmigheten i halsen kommer tillbaka direkt när jag äter fel mat och blir bättre när jag äter bra mat. Förstår inte varför men så verkar det vara. Någon som har en förklaring?

Det viktiga nu är att stärka upp min kropp igen. Den är verkligen i behov av det. Nu är det dags att ta sig tillbaka!

Nu finns det på papper att jag hör dåligt

Äntligen tog jag tag i att kolla upp min hörsel. Jag var hos VC i höstas och idag fick jag äntligen komma till audionomen. Som förväntat så hör jag dåligt och även som jag hade när jag var liten så har jag en ”hängmatta” i min hörsel. Jag hör alltså de låga och de höga tonerna bra, men inte den vanliga samtalstonen. Stavelser försvinner i min hörsel typ eller vad hon sa. Jag fick även göra ett taltest, d.v.s. man får testa hur bra man hör ljud i en brusig miljö. Där fick jag bättre än förväntat resultat om man kollade på min ålder så det var ju alltid något positivt.

Domen blev att jag har en lätt till måttlig hörselnedsättning och jag ska få hörhjälpmedel. Så med ens blev jag gammal. Men ska bli skönt att slippa säga Va?! hela tiden. Tror det kommer uppskattas här hemma också. Får bara hoppas att det går snabbt att vänja sig vid den. Det jobbiga kommer väl bli att alltid ha något i örat tänker jag. Det är självklart en vanesak.

I höstas fick jag även en CPAP-mask mot sömnapné. Vet inte om jag skrivit om det. Men den får jag verkligen inte att fungera. Jag somnar utan problem men vaknar efter 1-2 timmar. Det längsta jag lyckats sova med den är 2 timmar och 43 minuter. Under tiden jag sover med masken så känner jag att jag inte sover särskilt djupt. Det går liksom inte. Ska till sömnmedicin nästa vecka så får vi se vad de säger. Jag känner nästan att jag har gett upp.

Annars rullar allt på här hemma. Min trötthet kommer och går som vanligt och nu gör ju inte den där sömnmaskinen så att jag är piggare direkt. Sover jag utan den två nätter så är jag piggare än när jag sover med den och jag fick ju den för att jag var så trött… så det blir liksom värre med den så det blir extra motigt att använda den när jag vet att jag kommer bli tröttare av det.

Tiden går och tröttheten består

Alltså jag vet inte vad jag ska göra snart. När jag vaknar på morgonen så är jag relativt pigg i en till två timmar. Sen är jag trött. Extremt trött. Huvudet fungerar inte och jag är så trögtänkt.

Jag fick en cpap maskin i början på september då det har visat sig att jag har andningstörningar på natten. Men jag kan inte sova med masken. Jag vaknar efter rätt så exakt 2 timmar. O sen sätter jag inte på mig masken för jag vill sova. Senaste veckan har jag dessutom varit dålig med masken då jag är trött på att vara en zombie. För visst jag är trött utan masken men ännu tröttare med. Även om den visar att de två timmarna jag sover så hjälper den. Sen är frågan hur mycket aningssstörningar jag har i början på natten.

Men jag vill inte ge upp än. Ska försöka lite till. Annars vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Till detta har jag även kronisk bihåleinflammation. Det förklarar mitt mående resten av året. Då det började i december 2022. Eller snarare senaste omgången började då. Tror ju att jag hade samma skit mellan oktober 2020-december 2021 eftersom det var exakt samma symtom. Men nu har jag fått en kortison nässpray jag ska använda i tre månader. Hjälper inte det så kanske det måste bli en operation. Det ser jag inte fram emot så hoppas att detta hjälper. Det har blivit bättre iaf så det är ju positivt.

Inatt var natten vi ställde om klockan till vintertid. Detta resulterade att katterna väckte mig klockan 5. De va hungriga. Så det var bara att ta sig upp o ge dem mat. Sen kunde jag sova mer. Men hade ändå sovit i närmare åtta timmar så ingen skada skedd.

Passar på att sitta o skrolla runt på mobilen o läsa lite tills det blir liv i min familj. Just nu är det väldigt lugnt här. Katterna är ute i kattgården o alla andra sover. Tjejerna har höstlov så tänker att de ska få sova ut lite. Nora har varit grym i skolan men allt kämpande hon har gjort under hela skolgången börjar komma ikapp och det börjar bli jobbigt. Men vi försöker stötta så gott det går. Nikki har fått ett uppvaknade om att man kanske behöver lägga ner lite möda i skolarbetet o inte bara glida igenom alla prov o läxor utan att man måste faktiskt plugga lite också. Livet blev hårt för den 13 åring hon är. Men hon verkar trivas bra i skolan så det är skönt det.

Semester dag 1 – Vandring Sörboleden

Då var det ÄNTLIGEN semester. Det har varit en kämpig vår. Mitt mående har verkligen inte varit på topp. Allt började med en hemsk förkylning i december som egentligen inte släppte ordentligt förrän runt maj/juni. Men då åkte jag snart på en ny.. o så har det hållit på. På detta har jag varit så extremt trött och jag har problem med hälsenan sen vårvintern. Har ett överbelastat hälsenefäste.

Men det som tär mest på mig är denna hemska trötthet. Jag hoppas semester ställer allt till rätta igen. Ska försöka vara ute mycket men kommer tyvärr behöva ställa in våra vandringsplaner pga hälsenan.

Igår gick vi sörboleden. Det var ungefär vad jag klarar av. 3 km medelsvår terräng. Idag är jag stel i hälsenan och inser att vila är det bästa

Riktigt trött också. Men jag lyssnar på kroppen o tar det lugnt.

Sörboleden var en väldigt mysig o lummig led. Den kan jag tänka mig att gå fler gånger. Nackdelen va alla mygg men var väl insmord i myggmedel så jag fick bara ett myggbett.

Galet tråkigt väder

Grått o regn. Tråkigare väder finns inte. Man blir trött och hängig. Jag har funderat mycket det senaste. Maten, livet, maten igen, träning och vikt. Jag har bestämt mig att jag inte ska bry mig om att vikten ökat kolossalt mycket sedan jag slutade äta LCHF. Men det är svårt. Det är verkligen som att välja mellan pest eller kolera. Fördel LCHF är att vikten är stabil även utan träning, skulle jag träna mycket skulle jag troligen gå ner i vikt och att jag mår bra. Nackdel det är bökigt och krångligt när man inte äter hemma. Nu börjar det dessutom bli galet dyrt med både kött, grönsaker och smör.

Fördel vanlig kost är att det är enkelt, man behöver inte tänka särskilt mycket då man är uppväxt med den maten, det är lätt att äta varsomhelst. Finns mycket enkla mellanmål man kan ha med när man är på fri fot. Det är även billigare. Den största nackdelen är att jag går upp i vikt hela tiden, vilket innebär att jag måste träna mer antar jag för att bibehålla +- 0. Kroppen säger dock ifrån av att fått så många extra kilon att bära på under så kort tid så träningen får bli lätt, väldigt lätt till en början. En annan nackdel är det konstanta sötsuget.

Har börjat kolla lite åt jodbrist hållet. Hur kan man kolla om man har det? Symtomen stämmer så det är äckligt:

-Trött -check
-Nedstämd
-Frusen -check
-Viktuppgång -check
-Håravfall -check
-Torr hud -check
-Infektionskänslig -check
-Kalla händer och fötter -check
-PMS -check
-Muskelkramper -check
-Muskelsvaghet -check
-Minnesproblem -check
-Förstoppning -hård mage ibland.. vet inte om det är check?

Så väldigt många symtom stämmer ju in. Vi äter inte jättemycket fisk o skaldjur i familjen och saltar det gör vi ju med salt med jod. Dock så försvinner tydligen 70% av joden vid tillagningen av mat. Men jag har beställt kelp tabletter så får vi se om det blir någon skillnad. Just nu försöker jag med alla medel jag kan för jag är så trött på att må som jag gör. Sjukvården gör ju inget ändå. Det är bara väntetider där. Så jag har tröttnat. Min trötthetsutredning som de skulle göra verkar bara som den dog.

Sist jag googlade mina symtom så fick jag ju nästan rätt. Jag fick fram svaret hjärntumör. Jag fick diagnosen IIH. I folkmun falsk hjärntumör. Du har alla symtom förutom tumören. Så jag var inte så långt ifrån och om jag hade en tumör eller ej kunde ju bara en röntgen visa.

Livet rullar på

Idag slutade jag lite tidigare än vad jag brukar. Så skönt. Jag började med att rensa ut lite ur förrådet. Nu ska det äntligen bli klart där inne och på måndag kommer nya förvaringshyllor. Då ska de gamla garderoberna med dålig inredning ut. Äntligen. Jag insåg en sak idag i alla fall. Vad kablar man samlar på sig genom åren. Så svårt vilka som man behöver och vilka som man inte behöver. Massa adaptrar som säkert går till något viktigt sak som man glömt bort. Jag blir galen.

Jag sorterade bara lite grovt så får jag o älsklingen gå igenom det tillsammans sen. Jag kan inte avgöra själv vad vi ska ha kvar eller ej.

Sen blev jag träningssugen så körde igång ring fit. Då märktes det att jag inte är helt bra än. Jag körde lite mer än en halvtimme och blev genomsvettig. Efter nu så har jag fått upp en hel del slem så det kanske var bra med ett litet enkelt träningspass. Jag fick ner en miniboss i alla fall.

Torsdag imorgon o sen fredag. Så skönt. Är redo för helg nu. Riktigt redo. Jag är så trött i huvudet för tillfället. Då blir det rätt jobbigt att jobba så mycket vid en skärm. Ibland funderar jag på att jag kanske skulle skola om mig. Men samtidigt vill jag inte för jag gillar ju verkligen mitt yrke. Svårt val.

En glömd rubrik

Det är nåt med barn o katter. De vill då aldrig vara med på kort och när man äntligen lyckas få med dem på kort så blir det suddigt för de inte är still. Idag har det varit en minst sagt seg dag. Det tjuter i mitt öra och det spänner o har sig. Slemmet vägrar komma ut och jag är allmänt trött på det här. Vet inte vad jag ska göra mer för att bli bra. Kallt har det varit här hemma också. Jag har gått i tjocka strumpor, byxor och dubbla tröjor. Ändå har jag frusit. Ett tag tänkte jag att jag hade feber. Men nej, det var inte därför jag frös. Så nu har jag tänt i braskaminen. Fördelen med att jobba hemma. Men nu är jag riktigt trött på att vara hemma. Vill ju träffa mina kollegor och inte bara prata med dem över teams.

Vi håller på med rekrytering på jobbet också. Så svårt. Dessutom mitt i en omorganisation så vi vet inte hur mycket vi har att göra heller. Rörigt värre. Men lite spännande samtidigt så det är ändå kul. Annars börjar bokslut på torsdag. Vill inte ha det men samtidigt känns det som att va bra att det blir nu så att vi bara kan få det överstökat så det kan bli lite lugnare på torpet ett tag.

Längtar så till lite värme också. Fina vårdagar med sol och grönska. Det saknar jag. Ska bli så mysigt med vår om någon månad. Då vill jag ge mig ut på vandringar efter vandringar. Jag bara hoppas att jag orkar. Men jag borde få mer energi av det än vad det tar. Jag hoppas verkligen det. Vet inte riktigt vart vi ska gå bara. Finns nästan för mycket runtomkring. Men har i alla fall köpt mig en vandringsryggsäck nu så jag ska kunna hjälpa till att bära lite mat och grejer. Tycker lite synd om älsklingen som jämt får släpa på alla saker för att jag är för klen och lätt blir trött. Jag är så taggad på att bryta detta mönster. Jag vill tillbaka till mitt gamla jag innan jag blev sjuk… eller snarare till innan jag märkte av symtomen som sen visade sig vara min sjukdom.

Måndag och ny vecka

Ja så var det måndag. Sista veckan i januari 2023. Jösses så fort denna månaden har gått. Samtidigt som det känns evigheter sedan det var jul. Min förkylning släpper inte taget och nu har det börjat göra ont i ena örat. Undra om det är en öroninflammation på ingång också. En kollega till mig har det så skulle inte förvåna mig om jag också får det. Öroninflammation är en sjukdom min kropp fullkomligt älskar.

Vill bara bli frisk så jag kan börja träna ordentligt igen. Jag vill och behöver verkligen komma igång. Idag har det varit superfint väder så passade på att ta en promenad på frukostrasten. Dock blev det inte riktigt som planerat då det var glashalt ute och jag dök rakt ner i asfalten. Som tur var landade jag bra så det gjorde inte särskilt ont. En fördel med att ha lite extra last om magen!

Vad har denna veckan annars att bjuda på? Alldeles för mycket jobb misstänker jag. Bokslutsveckan börjar. Inte alls laddad för det. Hade egentligen bara velat vara ledig en vecka istället. Men men vila får jag göra senare sen.

Sitter o funderar lite på vad vi ska hitta på i sommar… ska vi åka iväg eller ska vi vara hemma… det är frågan… Frågar man Nikki ska vi vara hemma frågar man Nora ska vi åka iväg. Svårt det där!

Lite tankar en torsdag kväll…

Ny förkylning fast jag inte ens blivit frisk från förra eller förr förra. Jag blev förkyld bokslutet i december.. alltså runt 2 december blev jag förkyld. Sedan dess har jag inte varit helt 100 frisk ännu. Så fort jag äntligen är på g att friskna till så kommer en ny förkylning med världens grepp. Helt fel period på året. Jag hinner ju inte ta det lugn och vila. På jobbet är det fullt upp med årsbokslut, revision och omorganisation =Extrem kaos i hjärnan! Bokslutsveckan blev det många timmar övertid. Det blev för mycket för min hjärna. Fredagen var otäck då jag inte kunde hålla händerna still utan darrade såfort jag skulle trycka med musknappen. Då blev jag lite rädd faktiskt och efter det så har jag inte jobbat så mycket. Någon timme extra här och var. Men inte flera timmar övertid.

Jag längtar så tills denna perioden är över så jag kan ta hand om mig själv lite bättre. Är orolig att jag ska vara så här 1,5 år som jag var när jag kom hem från sjukhuset. Då blev jag aldrig frisk. Jag hostade, slemmade och hade mig i från september 2020 till januari 2022. Jag började känna mig ”frisk” julen 2021. Förstår inte ens själv hur jag orkade ha det såhär i nästan 1,5 år. Men det är klart.. jag har haft det såhär redan i snart 2 månader och livet bara tuffar på.

I november 2022 bestämde även jag och älsklingen att vi skulle sluta äta LCHF efter 10 år. Det har varit krångligt när man ätit ute och det är svårt att göra snabb mat. Och det har blivit så dyrt. Tyvärr så gillar inte min kropp äta kolhydrater och redan direkt började vågen krypa uppåt och kläderna började sitta åt. Just nu ligger jag nog 10-15 kg +. Sen jul har jag iofs ätit sötsaker men innan jul åt jag bra utan sötsaker och det var de första 10 kg + och de andra 5 har kommit efter jul. Jag har dock inte kunnat träna ordentligt sen början på december och jag har infektionen i kroppen. Men jag är lite orolig över detta faktiskt. Jag vill ju inte att mitt tryck i hjärnan ska öka. Men jag tycker det är så konstigt att kolhydrater kan göra så mycket.

Hade jag ätit jättedåligt så hade jag kunnat förstå men de första 10 kg förstår jag verkligen inte. Men det är klart jag är så mycket mer hungrig nu än när jag äter LCHF. Jag är hungrig hela tiden. Det är nåt fel på min kropp så är det bara. Frågan är vad jag ska göra. Jag vet faktiskt inte.

Istället för att grotta ner mig i detta så låter jag det vara. Försöker vara nöjd med mig själv trots att kläderna börjar bli trånga. Jag sitter istället och fantiserar om våren och sommaren. Vi ska börja vandra. Vandringskängor är inköpta och jag har börjat gå lite kortare svängar med dem så att jag ska kunna gå med dem sen. I år ska vi ge oss ut på nya äventyr. Vem vet. Det kanske blir någon tältnatt här och var också. Tält och liggunderlag är inköpt. Måste fixa en sovsäck också :)

Prischockvarningar ger elprisångest

Denna dagens nyheter har delvis präglats av elprischockvarningar för elfakturan som ska komma i januari. Det har jag också insett då vårt pris just nu efter 4 dagar in i december ligger på 666 kr. Djävulstalet. Helt sjukt då antalet kwh inte är särskilt mycket. Snordyra priser vilket leder till elprisångest.

Jag är inte alls sugen på att betala dessa dyra elräkningar. Men vem är det? Tycker inte vi har så hög elförbrukning heller trots att vi har direktverkande el. Men vet iofs inte vad andra villor med annan uppvärmning har för elförbrukning heller. Ska bli spännande vad vår förbrukning landar på. I november gjorde vi endast av med 66 % av förra årets förbrukning. Så vi har ju verkligen börjat tänka på att inte göra av med så mycket el.

Jag tycker dock att det är skrämmande att vi måste snåla på elen 2022. I ena stunden ska alla ha elbilar för att i nästa måste alla spara på elen. Det är en ekvation jag inte får ihop. Ska alla skaffa elbilar för att sen bara låta dem stå för vi inte har någon el?

Jag tycker det är lite otäckt med vad som kan hända med kärnkraftverken men vi måste ha något som producerar el när det inte blåser. Denna höst har man verkligen sett hur bra vindkraften är när det blåser = jättebillig el. Men vi har även sett hur extremt dålig vindkraften är när det inte blåser = extrema priser på el. Men något vi alla är överens om är att vi behöver mer el även om vi exporterar mycket av vår el. Men tydligen behövs vår el mer någon annan stans. Så vi får betala deras priser. Alltså detta är ett stort skämt hur det har blivit.

Till detta så finns det fortfarande mååååånga bilar och andra transpormedel som går på fossila bränslen som man vill ska byta till eldrift. Vilka elpriser kommer det inte vara framöver? Hemska priser antagligen. Med tanke på att detta är en utveckling som behöver ske överallt och inte bara här i lilla Sverige.