Under flera år har vi pratat om att skaffa ett litet husdjur. Jag har saknat att ha en katt så enormt mycket. Men när man har två allergiker i familjen så har det varit svårt. Älsklingen vet vi är känslig mot katt och Nikki har reagerat mot hundar och Nakenkatter.. dock inga andra katter. Men det kändes ändå som en dröm långt långt bort. Men en dag så sprang jag på Sibirisk Katt. En långhårig katt som skulle vara en mer allergivänlig ras då den inte utsöndrade lika mycket av en viss allergen. Jag kommer inte ihåg i skrivande stund vad den heter tyvärr. Men det är bara att googla.

Jag blev stormförtjust i de söta katterna och började leta uppfödare. Vi hittade en uppfödare i närheten men tyvärr kändes inte magkänslan rätt där. Samtidigt kanske det var meningen då vi istället fick kontakt med en uppfödare av rasen Neva Masqurade istället. Nevan är en syskonras till Sibirisk Katt. Skillnaden är färgen och de blå ögonen. Jag som ÄLSKAR blå ögon blev ju helt såld. Uppfödaren tipsade om en annan uppfödare utanför Göteborg som snart skulle få en kull kattungar.

Efter mycket diskuterande och funderande här hemma så bestämde vi oss för att kontakta uppfödaren och se hur det kändes denna gång. Nu kändes det så mycket bättre i hela kroppen. Men klart oron fanns fortfarande för att Nikki skulle reagera på en katt. Jag och Älsklingen bestämde oss för att överraska tjejerna med en tripp till Göteborg för att på hemvägen åka förbi uppfödaren och hälsa på katterna.

Kattungarna hade nu blivit 8 veckor gamla och utsöndrar som mest av allergenet tillsammans med fertila katter och på detta hade pollensäsongen precis dragit igång.

Nikki nös lite hos uppfödaren men Älsklingen kände inget. Nikkis nysningar gjorde mig lite orolig men samtidigt hade hon nyst hela veckan. Hon fick ingen reaktion i ansiktet så som hon brukar få när hon känner av pälsdjur. Efter mycket velande och funderande så bestämde vi oss för att vi testar. Vi hade ju blivit så förtjusta i den lilla Hjördis som vi alla fäste oss vid.

Lördagen efter skolavslutningen var det dags att åka ner igen och hämta hem Hjördis. Jag måste erkänna att jag var väldigt nojig första tiden att det inte skulle fungera. Men det har fungerat! Älsklingen känner inget och Nikki känner inget. Det enda vi har märkt på Nikki är att om hon blir riven så svullnar det lite grann vid rivsåret. Inte överdrivet men något mer än det gör på Nora.

Förra veckan blev Hjördis 6 månader. Vilket betyder att vi har haft henne här hemma i 3 månader. Tiden har gått så otroligt fort men hon har verkligen fått sin naturliga del i vår familj.