Volvo har gjort någon rapport om hur miljövänliga elbilar är. Expressen och Vi bilägare har skrivit om detta och när jag först läste rubriken i Expressen tänkte jag jaha där ser man. Elbilar var inte så bra trots allt:

Jag tänkte att jaha det är alltså inte så bra med Elbil trots allt. Skönt att det faktiskt kommer fram nu. Jag själv är väldigt tveksam till Elbil alltså. Det känns som att det är endel som mörkas när det gäller elbilar. Och jag ser inte att det är möjligt att köpa en bil för så extremt mycket pengar. Jag tycker att Kian var helt tillräckligt dyr när vi köpte den. Men jag tycker det är toppen att det finns som alternativ. Men ser det mer som att det är en stadsbil. Inte en bil för oss på landet. Visst skulle det fungera med en ren elbil. Men är inte sugen på en ren elbil de gånger man ska iväg. Leta laddare och köa för laddare. Det är inget som lockar.

Men nog om det. Jag scrollade igenom facebook och då dök nedan artikel upp. Vi bilägare hänvisar till samma Volvorapport och nu helt plötsligt så är det elbilen vinnaren??

Expressen larmar om att Elbilen kan släppa ut mer än bensinbilen och därmed vara sämre för klimatet. Vi bilägare skriver istället att elbilen är vinnaren och att elbilen är renare?!

Båda hänvisar till Volvos rapport. Den är väldigt komisk och det är verkligen inte lätt för oss konsumenter att göra rätt. Vem ska man tro på? Varför skriver de olika?

Ja det är så det är. Det gäller att veta vems glasögon som har varit på när de har läst rapporten och skrivit den. Vem är det som står bakom artikeln? Detta påverkar hur artikeln vinklas.

Detta är något jag verkligen har märkt det senaste året. Otäckt hur mycket vinklingar det förekommer i media numera. Det har det säkert alltid gjort men jag har aldrig varit intresserad.

Hur många vet till exempel att han Matti Sällberg som brukar prata så gott om vaccin på Svt faktiskt sitter som ordförande i företaget Svenska Vaccinfabriken Produktion AB. Det är klart att han pratar gott om Vaccin. Hur skulle det se ut om en ordförande pratade emot sitt företag? Varför är man inte öppen med att han sitter som ordförande i det företaget när man intervjuar honon?

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om vinkling och censur på nätet. Men det får bli en annan dag. Tänk på att det ni läser alltid har två sidor. Artiklarna ovan visar det väldigt tydligt. Samma rapport säger alltså enligt Expressen att Elbilen kan vara smutsigare än en bensinbil och enligt Vi bilägare så är Elbilen vinnaren även med smutsig el. Vem ska man tro på? Vi vill ju göra rätt mot klimatet!

Igår var det gympremiär för mina tjejer. Hela sommaren har vi pratat om att de vill börja träna men vi har inte tagit tag i det. När vi väl bestämt oss för att åka till Götene för att fixa gymkortet så har någon blivit sjuk. Men igår var det äntligen dags.

Vi började med lite kondition och det fungerade fin fint. Sen innan vi skulle gå ville Nikki stesta lite styrka så vi körde en benövning. Det gick suvärent och båda tyckte det var roligt att träna. Nikki som varit mest skeptiskt var nog den som tyckte det var roligast.

Vi ska börja med att träna 1 gång i veckan. Så får vi som om vi kan få in 2 dagar tillslut men det berpr på hur det ser ut med övriga aktiviteter och skola.

När vi var klara på gymmet blev det att åka till Lidköping. Först skulle vi hitta en vinterjacka till Nikki. Hon har växt så enormt mycke i sommar så alla kläder är för små. Likaså alla jackor. Men att hitta en vinterjacka var lättare sagt än gjort. Tillslut hittade vi en på damavdelningen på hm som hade storlek xxs.

Sen var det att fara till de gamla. Vi hade ett litet firande för de firat diamantbröllop i veckan som gått. 60 år som gifta. Det är inte alla som får uppleva det. Det är några få och de är oftast i den äldre generationen. Undra om det kommer vara så många i vår generation som kommer att fira diamantbröllop.

Håller jag och älsklingen ihop så kommer vi att vara 84 år. Det är ju faktiskt möjligt.

Redan torsdag kväll. Imorgon är det fredag och det innebär helg! Så skönt! Sen blir det en intensiv jobbvecka med bokslut. Ser inte fram emot det. Jag gillar mellanperioderna när det känns som att man får lite gjort och inte bara släcka eldar som ska vara klara. Förr gillade jag när det var mycket att göra men jag fungerar dåligt numera när det är för mycket.

Ett bevis på det var idag.. Nora ringer och är ledsen för hon glömt sin skåpsnyckel. Jag skyndar mig iväg och passar på att ta med mig ett kodlås till henne istället. Vem är det som inte lägger ifrån hennes skåpsnyckel o nyckelhinken och åker iväg.

Som tur kom jag på det innan jag kom för långt så fick åka åt andra hållet och hämta nyckeln och sen stressa iväg. När jag ska lämna nyckeln till Nora så har jag slarvat bort nyckeln igen. Hade den runt armen först men någon gång mitt i stressen så la jag den tydligen i jackfickan. Jag blir så trött på mig själv. Vad fort ens liv kan förändras. Från att vara väldigt stresstålig och klara stress bra till att inte klara stress överhuvudtaget på mindre än ett år. Det är skrämmande.

Men det är bara att inse att livet är som det är nu och acceptera det. Jag kan bara ta hand om min kropp efter vad den tycker jag klarar av. En vacker dag kanske det blir bätre.

Efter jobbet fick jag med mig lillskruttan ut på en regnig promenad. Men så skönt att komma ut lite. Snart ska jag nog försöka ta tag i att börja med gymmet igen. Känner i hela kroppen att jag behöver börja träna. Jag mår så mkt bättre då och jag är helt försvagad i hela kroppen efter detta inneåret i dubbel bemärkelse!

Info från jobbet idag också. Vi ska successivt börja gå tillbaka till kontoret. Men vi börjar inte förrän efter bokslutet. Vi ska göra detta fram till 1 dec och då börjar vårt nya normala. Vi kommer få möjlighet att jobba viss del på distans. Riktlinjen är 2 dagar i veckan som det ser ut nu. Men kunde skifta lite beroende på ens arbetessituation och behov.

Jag hoppas jag klarar av….eller klarar av är klart jag gör.. men jag hoppas jag orkar vara på jobbet utan att sluta fungera. Jag brukar bli så hiskeligt trött de förmiddagar jag varit på jobbet hittills. Förstår inte ritkigt varför då jag inte äter någon medicin nu. Men det kanske är sjukdomen som gör det eller om det är att jag inte är van.

Jag hoppas på det sistnämnda att det kommer bli lättare och få mer ork ju mer jag är där. Förr gick de ju bra. Fast visst jag var trött vissa perioder. Vilket kanske fått sin förklaring.

2017 eller om det var 2018 sökte jag faktiskt för min extrema trötthet. Jag jobbade och sen låg jag och sov när jag kom hem, Fick inget gjort. Men proverna de tog visade inget fel. Så det avskrevs. Jag har flera gånger detta år funderat på om det var där och då min sjukdom började…

Jag älskar att bo här vi bor. Vi har så fin natur precis brevid husknuten. Jag älskar att ta en runda i motionspåret och bara njuta av skogen och åkrarna. Idag blev det mellanrundan tillsammans med min andre hälft. Självklart hittade han lite svamp på vägen också. Det går nästan inte att gå med han utan att han hittar någon svamp. Men lite mysigt är det.

Idag blev det mellanrundan. Jag tycker dock jag går så långsamt fortfarade men älsklingen sa att han tycker jag börjar få upp farten. Jag hoppas det är så. Är så trött på att vara svag och längtar efter att få tillbaka formen i kroppen.

Det tar sin tid eftersom jag fortfarande har någon skit liggandes som inte släpper. Ena dagen är det bättre och sen kommer allt tillbaka med förnyad styrka.

Men någon gång ska väl skiten släppa. Det bästa jag kan göra är att ta hand om min kropp efter bästa förmåga. Nu tänker jag att det behöver bli lite mer rörelse för denna kroppen. Vi har ett målschema och jag tycker faktiskt det fungerar riktigt bra. Nästa vecka är det 4 pass för min del. Den hårdaste veckan. Men det ska gå!

Imorgon är det dags för jobb igen. Se om vi får någon info om hur vi ska jobba framöver. Hur mycket distansarbete vi får ha eller inte ha. Jag hoppas vi får mycket fritt. Det vore skönt för att få ihop livet och jag måste säga att jag trivs väldigt bra med att jobba hemifrån. Men vore trevligt att få komma o träffa arbetskamraterna ibland också.

Vi får helt enkelt se hur det blir. Jag är dock lite orolig hur det ska gå. Jag blir så extremt trött av att vara på jobbet. Vet inte varför men antar att det är för alla intryck. Hjärnan orkar inte riktigt med. Tur man har ett arbete som faktiskt går att göra på distans.

Dagen började precis som den skulle… tills det var dags för frukost. Nora kommer upp och säger att hon känner sig konstig. Du är nog bara trött säger jag. Ät lite frukost så blir det nog bättre. Jag hade gjort pannkakor igårkväll så hon värmde sig två stycken. Men redan efter första tuggan tog det stopp. Det växte sig bara i munnen på henne. Hon mådde illa sa hon. Men tillslut fick hon i sig lite yoghurt. Men den fick inte vara kvar länge. Det tog bara en halvtimme så kom den upp och det var bara att duscha av sig för Nora och bädda ner sig i sängen.

Det som var Timmersdala dagen idag. En dag Nora längtat så efter. Hon som var så beredd på en rolig dag tillsammans med bästisen. Men det var bara att ringa o säga att planerna fick ställas in.

Nikki hade en kompis sovandes här. Så hon ringde efter sina föräldrar som hämtade henne. Får hoppas att Nora inte smittat henne eller oss andra för den delen.

Jag och Älsklingen gick fram och kollade på dagen. Det var en hel del folk vilket är jättekul när det annordnas något i bun. Vi kom hem med lite rökt lamminnanlår, vitlökssalami och honung. Allt närproducerat!

På eftermiddagen åkte vi till Lidköing till Thai House där vi mötte upp älsklingens föräldrar och syster för en bit mat. Nikki o Nora var kvar hemma. Lillasyster tog hand om sjuka storasyster. Så mysigt!

Maten var supergod som vanligt och vi hade en trevlig stund innan vi åkte hemåt igen. Nora hade varit lite bättre under eftermiddagen men nu var hon mycket sämre och fått feber den lilla stackarn. Hon hade inte fått i sig någon mat under dagen så hon tvingade i sig 1/3 dels smörgås och så fick hon lite alvedon.

Nu får vi hoppas att hon piggnar till så att hon kan gå tillbaka till skolan så hon inte missar för mycket.

Igår var det äntligen dags att besöka optikern. Jag bokade tid redan i augusti men det var så fullbokat. Väl där fick jag gå igenom mitt minst sagt händelserika år gällande mina ögon. Hon som gjorde undersökningen på mig skrev för brinnande livet.. haha.. hon undrade hur jag märkt att jag behöver ny styrka. Jag sa att jag vet inte om det är så men har börjat se suddigt på datorn så tror jag behöver nya terminalglasögon men att jag ville börja med att kolla synen så att jag inte behöver fixa nya terminalglasögonen igen sen. Vilket hon förstod.

Själva synundersökningen gick bra och hon testade höger öga flera gånger. Men resultatet blev att jag skulle gå ner minst 2 steg i styrka. Egentligen kunde jag gå ner tre men det tyckte hon skulle bli för stort steg. Tyvärr fanns det inga provlinser hemma i butiken men hon beställde ett par till mig som kommer om någon vecka.

På hemvägen kom jag på att jag har ju faktiskt kvar mina gamla linser som jag hade innan jag var hos optikern förra året när min syn hade försämrats så drastiskt. Jag bad älsklingen kolla om det var rätt styrka jag hade hemma och det var det!

Vilken skillnad det blev när jag bytte styrka på ena ögat. Så från att det bara har skiljt 1 styrka mellan ögonen så skiljer det 3. Förr hade jag tom samma på båda ögonen. Men dit känns det långt nu.

Men upptäckte ett problem imorse när jag satte mig vid datorn. Mina terminalglasögon är ännu sämre nu. Så nu är tid bokat men det tar lite mer än en månad innan jag får komma dit. 25e oktober fanns första lediga tiden. Vet inte ritkigt hur det ska gå tills dess.

Borde även fixa ett par nya glasögon antar jag. Mina gamla är ju fel styrka i nu. Himla massa optikerbesök blir det..

Förra året innan jag blev sjuk tipsade min mamma mig om en ny hobby. Som de flesta vet så älskar jag att pyssla. Då menar jag verkligen ÄLSKAR att pyssla. Pysslet min mamma tipsade om var diamanttavlor. Diamond Painting. Man kan säga att det är en blandning av broderi och pärla pärlplattor.

Man har en en canvasduk med ett mönster på. Det ser ut som ett broderimönster. På canvasen är det lim och på varje ruta ska man sätta dit en liten diamantpärla. Detta blir sen otroligt fina tavlor.

Väldigt pilligt och det tar tid. Men så otroligt skönt att bara sätta sig och dutta lite och låta allt runt omkring bara vara. Det har verkligen varit bra terapiarbete detta år som varit. Bara plugga in en ljudbok och vara i sin egna lilla värld ett tag.

Just nu har jag precis börjat på den största tavlan hittills. 50×100 cm kommer den bli när den är klar. Passar mig perfekt nu när mörkret faller på och man inte är ute på samma sätt.

Jag älskar färger så denna känns så rolig att göra. Även om jag just nu mest har gjort massa svart. Snart har jag kommit ca 1/7 på tavlan så det är mycket kvar. 80 000 diamanater ska läggas.

Nikki började men tavla till sig själv i våras. Sen har den fått ligga. Men nu börjar hon vara med lite igen. Jag tycker det är så mysigt när de vill vara med mig och pyssla. Även om det inte är ofta mammas pyssel är så roligt. Jag är glad för det lilla jag får. Snart är de väl knappt hemma längre.

Under flera år har vi pratat om att skaffa ett litet husdjur. Jag har saknat att ha en katt så enormt mycket. Men när man har två allergiker i familjen så har det varit svårt. Älsklingen vet vi är känslig mot katt och Nikki har reagerat mot hundar och Nakenkatter.. dock inga andra katter. Men det kändes ändå som en dröm långt långt bort. Men en dag så sprang jag på Sibirisk Katt. En långhårig katt som skulle vara en mer allergivänlig ras då den inte utsöndrade lika mycket av en viss allergen. Jag kommer inte ihåg i skrivande stund vad den heter tyvärr. Men det är bara att googla.

Jag blev stormförtjust i de söta katterna och började leta uppfödare. Vi hittade en uppfödare i närheten men tyvärr kändes inte magkänslan rätt där. Samtidigt kanske det var meningen då vi istället fick kontakt med en uppfödare av rasen Neva Masqurade istället. Nevan är en syskonras till Sibirisk Katt. Skillnaden är färgen och de blå ögonen. Jag som ÄLSKAR blå ögon blev ju helt såld. Uppfödaren tipsade om en annan uppfödare utanför Göteborg som snart skulle få en kull kattungar.

Efter mycket diskuterande och funderande här hemma så bestämde vi oss för att kontakta uppfödaren och se hur det kändes denna gång. Nu kändes det så mycket bättre i hela kroppen. Men klart oron fanns fortfarande för att Nikki skulle reagera på en katt. Jag och Älsklingen bestämde oss för att överraska tjejerna med en tripp till Göteborg för att på hemvägen åka förbi uppfödaren och hälsa på katterna.

Kattungarna hade nu blivit 8 veckor gamla och utsöndrar som mest av allergenet tillsammans med fertila katter och på detta hade pollensäsongen precis dragit igång.

Nikki nös lite hos uppfödaren men Älsklingen kände inget. Nikkis nysningar gjorde mig lite orolig men samtidigt hade hon nyst hela veckan. Hon fick ingen reaktion i ansiktet så som hon brukar få när hon känner av pälsdjur. Efter mycket velande och funderande så bestämde vi oss för att vi testar. Vi hade ju blivit så förtjusta i den lilla Hjördis som vi alla fäste oss vid.

Lördagen efter skolavslutningen var det dags att åka ner igen och hämta hem Hjördis. Jag måste erkänna att jag var väldigt nojig första tiden att det inte skulle fungera. Men det har fungerat! Älsklingen känner inget och Nikki känner inget. Det enda vi har märkt på Nikki är att om hon blir riven så svullnar det lite grann vid rivsåret. Inte överdrivet men något mer än det gör på Nora.

Förra veckan blev Hjördis 6 månader. Vilket betyder att vi har haft henne här hemma i 3 månader. Tiden har gått så otroligt fort men hon har verkligen fått sin naturliga del i vår familj.

Det blev inte så mycket till uppdatering av bloggen. Men kanske dags nu? Det har minst sagt varit ett kämpigt år. Men jag är säker på att mitt positiva sätt underlättar det hela. Jag har verkligen fått lära mig att anpassa mitt liv till min sjukdom eller vad man ska kalla det. Jag har åkt på flera minor och blivit helt slut. Jag vet dock inte vad som har varit jobbigast… biverkningar av medicinerna eller symtomen av sjukdomen.

Nu är jag medicinfri och jag hoppas att jag kan vara det framöver. Den 28e oktober ska jag till ögon. Jag hoppas verkligen att det ser bra ut. Annars betyder det att trycket i hjärnan är högt igen och jag riskerar att behöva äta medicin.

Jag kommer inte riktigt ihåg vad jag skrev sist…det var ändå förra året.. men från dagen jag kom hem från sjukhuset har jag ätit LCHF. De snedsteg jag har gjort är ätit lite potatis samt att när vi ätit på kinarestaurang så har jag ätit friterade kycklingbullar och vårrullar. Men inget godis (om det inte varit sockerfritt), igen pasta, inget ris, inget bröd.. nu har det gått mer än ett år. Jag har gått ner nästan 16 kg. De senaste halvåret har det stått still, men jag har samtidigt haft någon skit i kroppen sedan januari som inte vill släppa. Känns som bihåleinflammation/förkylning. Jag sprang på VC hela vårvintern. Akut bronkit tyckte läkaren hela tiden samt några öroninflammationer. Hem med antibiotika, Cocillana och slemlösande. Varje gång och varje gång utan någon bättring.

I april blev jag smittad med Covid tillsammans med min 2:a dubbelsidiga öroninflammation. Fick en ny antibiotikasort som jag efter en vecka fick fullt av eksem. Då tröttnade jag på läkarna och efter det har jag inte varit hos läkaren. Vissa dagar känns det som att det äntligen är på G att släppa taget för att någon dag senare komma tillbaka med full styrka. Kanske dags för en ny vända till VC.

Fördelen är i alla fall att det verkar inte vara något som smittar så jag har kunnat leva relativt som vanligt… eller ja vanligt har ju inte 2020/2021 varit men jag hoppas ni förstår.

Men om jag ska sammanfatta mitt liv just nu.. det är inte som förr. Jag håller på att lära mig leva efter nya förutsättningar och jag måste lyssna på min kropp och acceptera att jag inte orkar allt och de dagar jag orkar mer är jag överlycklig. Men jag ligger inte död i soffan längre. Jag orkar vara med min familj. Bara det gör mig lycklig. Jag måste inte flänga runt och göra massa saker. Inget slår en lugn hemmakväll 7 dagar i veckan!