Idag blir det ingen bra dag med min habittracker. Är trött och har sån fruktansvärd träningsvärk i kroppen. Så det blir varken promenad eller träning. Men det andra har jag fixat så det är ju ändå rätt okej. Ca 80% av dagsmålet kommer bli klart idag. Så det blev inte så illa som jag befarat faktiskt.
Lite trök att det är sista semesterveckan. Vi går på lågfart allihop här hemma. Ingen vill riktigt ta tag i något. Planerna efter semestern har fått ändras några gånger nu så är lite skönt att bara vara hemma och inte göra något speciellt också.
Vädret har dock varit kallt och blåsigt. Det drar ner hela mitt humör. Jag saknar värmen så. Jag går runt o fryser, men jag vill verkligen inte behöva ta på mig strumpor, byxor och långärmat. Men snart blir jag nog så illa tvungen för att inte gå runt o frysa hela tiden.
Igår morse satte vi oss i bilen och for iväg till Smögen. Jag har velat åka till kusten i flera år men vi har inte kommit iväg. Nu var det äntligen dags. Resan gick smärtfritt och bra förutom att jag var så kissenödig hela tiden. Så blev några toastopp. Förmiddagar ska jag hålla mig hemma egentligen. Springer på toa stup i kvarten känns de som. Eftermiddagarna är helt annorlunda.
Väl i Smögen gick vi in i några outlet butiker men sen blev det dags för mat. Vi tog första bästa ställe och vilken god mat det var! Älsklingen åt Skaldjurstallrik, jag åt en räksallad, Nora åt Dirty Fries med räkor och Nikki åt Fish n Chips. När vi satt och åt sa Nora att hennes chef hade hört av sig om hon ville jobba dagen efter samt att hon fått fler pass innan skolan drar igång. Så vi fick ändra våra planer lite så vi inte skulle komma hem försent. Annars hade jag tänkt att vi skulle åka lite norrut och kolla lite småorter vid havet.
Vi vandrade bryggan ner och kollade i butikerna och sen gick vi tillbaka och tog en glass. När vi var klara där så stod Ribbåten redo för avfärd. Nora ville gärna åka och jag var inte sen på att haka på. Dock tyckte jag det var rätt dyrt men det är ju ändå semester.
Vilket träningspass det blev! Jag var inte beredd på att man skulle stå och parera alla vågor. Vilka vågor det var dessutom. Superhöga ute till havs. Men riktigt skojigt var det. Man jag med min usla fysik och kondition var helt slut efteråt. Helt genomsvett blev jag och idag är jag så mör i kroppen. Men jag skulle lätt göra om det. Men ska träna upp lite lårmuskler innan. Det blev rätt många knäböj om man säger så. Haha. Benen väger bly idag.
Efter Ribbåt färden så gick vi till bilen. Gjorde ett stopp på Ikea på hemvägen. Vi är lite sugna på att köpa en bäddsoffa att ha i källaren. Se om man kan möblera på ett bra sätt så att den går in. Då ska vi köpa den i så fall då hela familjen gillade den.
Idag när jag loggande in på bloggen för att uppdatera den så får jag varning om att PHP måste uppdateras. Jag uppdaterar PHP men då får jag att det har uppstått ett kritiskt allvarligt fel på sidan. Det hela visade sig att det är mitt tema som jag haft sen jag startade bloggen som inte längre är uppdaterat och klarade inte av den nya PHP versionen.
Så nu måste jag ta fram mina gamla skills om hur man uppdaterar utseendet på bloggen. Är rejält ringrostig. När startade jag Tindrali.se? Det är MÅÅÅÅNGA år sedan. 2011 kanske? 2012? Jag kommer faktiskt inte ihåg. Först var jag ju på blogger.com och skrev. Sen importerade jag det jag hade på blogger.com hit.
Men bloggat har jag ju egentligen gjort ända sedan 2005. Det är 20 år sen jag började. Men det är ju inte så aktivt numera som det var förr. Men tyvärr finns inte alla inlägg kvar. De första jag gjorde finns på blogg.se men sen var jag på ett stället som hette blogspace tror jag. Där var jag ungefär två år. De inläggen är tyvärr borta. Men annars är ändå rätt mycket sparat.
Lite roligt att gå tillbaka och läsa vad man gjorde förr.
Men som sagt. Det kommer vara lite rörigt här på denna sidan ett tag. Men ska försöka ta mig tid till att få iordning på den så fort som möjligt!
Denna dagen har bara gått. Inget speciellt har vi gjort. Ville hitta på nåt men vi har varit lite off allihop. Nu efter kvällsmaten satte jag mig och lekte lite med Copilot. Det med AI och Chat GPT är nåt jag egentligen vill lära mig. Men har inte tagit mig tiden till det. Det får kanske bli höstens projekt. Lite roligt när man förstår mer tänker jag. Och kan använda det själv.
Vi har suttit och planerat lite för sista semesterveckan. Vädret verkar dock inte bli särskilt roligt så vet inte om det blir något vettigt gjort egentligen. Allra helst vill jag och Nora till kusten, men om det ska vara 17 grader och regn så är det inte så lockande trots allt. Men jag och Älsklingen firar 15 år som gifta nästa vecka. Då ska vi åka iväg och ta det lite lugnt. Ska bli så mysigt.
Något mindre mysigt fick vi vara med om imorse. Först när jag kommer upp så ser jag att en katt har spytt upp massa katthår. Jag torkar upp det och det är inget mer med det. När Älsklingen vaknat så går jag ner i källaren och ser en rödaktig hög på golvet. Tänker att har den andra katten spytt upp sin mush?!. Ropar på Älsklingen att han ska komma ner med papper vilket han gör och jag går in i sovrummet. Det ligger något framför Hjördis sovigloo. Jag går fram för att kolla vad det är. Då ser jag ett mushuvud. Samtidigt som det kopplar vad det är för något så förstår jag att det är inte en mushspya jag såg. Det är rester av musen. Urk säger jag bara. Skitkatter!
Men jag får tänka positivt. Om det skulle komma in en mus inomhus. Då lever den inte särskilt länge!
Ja denna semestern bara rusar iväg. Men vi har hunnit göra en hel del och vi har fortfarande en vecka kvar. Så skönt! Men idag hade jag en kraschdag. Dagen började bra, Älsklingen och Nora åkte in till Skövde och jag passade på att måla klart Nikkis hylla. Efter det blev jag sååå trött. Extremt trött. Älsklingen kom hem och fixade mat och efter maten la jag mig i Noras säng och somna.
Vaknade med ett ryck två timmar senare. Helt plötsligt hade typ hela dagen gått. Jag fattade inte först varför jag var så trött. Men efter lite diskuterande med Älsklingen så insåg jag. Det är inte konstigt att jag är trött. Denna veckan har vi varit iväg på flera dagsturer. Först en dag till Sjötorp, sen dag till Norrköping och Söderköping, sen en dag till Hjo. Det är så mycket mer än vad jag klarar av. Jag ville bara inte inse det för jag har varit piggare under semestern när jag inte jobbar. Men det är klart. Den där hemska tröttheten ligger som en filt över livet. Det vet jag ju. Men det har varit skönt att glömma det lite också.
1 augusti idag. Jag har gjort mig en ”Habit tracker”. Så ska bli lite spännande och se hur jag klarar mig. Jag känner att det är dags för lite förändring i livet. Det har blivit alldeles för mycket stillasittande för min del så nu har jag lagt in både promenad och träning i min tracker. Samt uppdatering av bloggen. Så vi får väl se om jag har nåt att skriva här varje dag. Eller om det redan fallerar imorgon!
I år gör vi nästan på samma sätt.som förra året. En vecka semester, tillbaka o jobba några veckor för sen ha den riktiga semestern. Så nu är vi tillbaka på jobbet igen efter att ha haft semester förra veckan.
En vecka som var lång men gick så fort. Men vi hann med massor. Men väldigt lite vila vilket jag kanske egentligen hade behövt.
Först midsommar. Freja var nere och hälsade på så jag fick göra fyra midsommarkransar innan Johan körde iväg tjejerna till Gröna Lund. Sen hem o fixa inför kvällens festligheter. Det blev en trevlig kväll som tog slut väldigt fort.
Midsommardagen åkte Freja hem och Nora jobbade. Sen hem o greja lite för på söndagen kom Emsan med familj. Så mysigt att få lite tid med dem. De stannade en natt innan de åkte hemåt
Jag o Johan tog sen en relativt spontan tripp till Ullared o sov där en natt. Massa shopping och bara skönt att kunna strosa runt där. Finns ju en hel del att titta på.
Sen hem och jag tapetserade klart Noras rum o sen började skitjobbet. Få bort hennes plastmatta. Det var riktigt kämpigt och vi fick åka in till stan o fixa en varmluftpistol. Jösses säger jag bara. Men nu är det borta och innan veckan är slut ska det nya golvet vara på plats också.
Igår blev det en tripp till tandläkaren för Nora. Hon har fått en plan för tandreglering. Nu väntar vi bara på bekräftelse av specialisterna som skulle utreda om det är några bekymmer med tanke på Cleidokranial dysplasin. Så vi får nog inte svar innan semestern.
Så idag ligger jag här nu efter jobbet. Latar mig i poolen. Nora jobbar o varken Johan eller Nikki ville åka o bada. Så nu tar jag det lugnt. Ute ca 25 grader. Enligt SMHI är det extrem hetta. Jag tycker det är lite kallt.
Livet har verkligen legat på paus sen jag fick reda på att jag hade IIH. Eller det känns som det i alla fall. Livet var på väg att komma tillbaka för 2 år sedan. Då var jag verkligen på god väg. Vi var ute mycket, vi åt bra och jag var helt enkelt på rätt väg. Sen trillade jag tillbaka till en kost med kolhydrater. Efter ett litet tag drog jag på mig någon förkylning som inte släppte. Jag hade så mycket slem i luftvägarna, jag hostade konstant och kände mig allmänt dålig. Där och då såg jag inget samband. Vikten började sakta krypa uppåt.
I januari/februari skulle jag testa mina nya vandringsskor. De kändes lite konstiga på foten när jag började gå men tänkte mest att det var för att jag inte var van vid så stela skor. Men jag tänkte inte mer på det. Jag gick rundan ”Lennarts väg” som vi kallar den. Hur lång är den? Ca 2 km och sen någon dag senare gick jag korta rundan i spåret som är ungefär lika lång. Det blev alldeles för mycket tydligen och min hälsena tog rejält med stryk.
Jag vilade och tog det lugnt men det hjälpte inte. I april sökte jag mig till rehab och där konstaterades att det var något med hälsenan och att det skulle ta tid att komma tillbaka. Mycket riktigt det tog lång tid. Jag fick övningar att göra men jag fick förbud att gå några längre sträckor. Eftersom jag inte kunde röra mig som vanligt och jag åt kolhydrater så gick vikten bara uppåt och uppåt innan jag fattade vad som var fel. Helt plötsligt stod vågen på +30 kg (!). Det gick så rasande fort och jag förstod inte varför för vi åt inte särskilt onyttigt. Skillnaden var egentligen bara mer kolhydrater i form av pasta, potatis och ris. Under hela denna tiden så hade jag fortfarande massa slem och skit i luftvägarna. Det försvann liksom inte.
Sommaren kom och alla planer med vandringar var bara att lägga på hyllan. Vädret var skit och det var kallt. Det var verkligen ingen vidare sommar. Det var varmt på våren men sommaren var skit. Hösten kom och jag fick äntligen börja med lite gymövningar. Men vi kom inte mycket till gymmet eftersom jag var så slemmig och hostig. I perioder blir jag bättre och sen blir det sämre igen. Tillslut ser jag ett samband. När jag äter kolhydrater så blir jag mer slemmig. Undviker jag kolhydrater så blir jag bättre. Jag förstår fortfarande inte varför det är så?
Månaderna går. Vikten står i alla fall still nu som tur är. Men jag mår inge vidare. Tillslut bestämmer jag mig för att nu får det vara nog och vi börjar äta LCHF på riktigt igen. Det går bättre och bättre och jag börjar sakta må bättre. Men så ska jag bara gå ut genom garagedörren och har inte fått på mig skorna ordentligt. Jag vrickar foten och trillar rakt på den. AJ! Jag kan inte stödja på foten och dagen efter åker vi och röntgar den. Jag vet fortfarande inte vad som var fel för VC som skulle ringa har inte ringt än 2 månader senare. Men jag slapp gips i alla fall.
Samma fot som den onda hälsenan. Men det var nog bra för hälsenan att detta hände för peppar peppar känns den bra nu. Men där i foten som tog smällen har jag haft ont i tills nu typ. Maten under denna perioden har varit bra och dålig. Det har pendlat väldigt upp och ner. Jag vill inte riktigt acceptera att jag inte kan äta kolhydrater antagligen. Men nu har jag bestämt mig och igår började vägen tillbaka.
Jag och Älsklingen åkte till Varnhem och gick Klostersjön runt. Vi skulle gå Rosenstigen, men någonstans gick vi fel. En promenad på 1,7 km blev det och det gick jättebra med foten så det var sååå skönt. Jag kände verkligen att nu ska det vända. Maten får vi se hur jag gör med. Jag vet vad jag mår bra av att äta. Slemmigheten i halsen kommer tillbaka direkt när jag äter fel mat och blir bättre när jag äter bra mat. Förstår inte varför men så verkar det vara. Någon som har en förklaring?
Det viktiga nu är att stärka upp min kropp igen. Den är verkligen i behov av det. Nu är det dags att ta sig tillbaka!
Äntligen tog jag tag i att kolla upp min hörsel. Jag var hos VC i höstas och idag fick jag äntligen komma till audionomen. Som förväntat så hör jag dåligt och även som jag hade när jag var liten så har jag en ”hängmatta” i min hörsel. Jag hör alltså de låga och de höga tonerna bra, men inte den vanliga samtalstonen. Stavelser försvinner i min hörsel typ eller vad hon sa. Jag fick även göra ett taltest, d.v.s. man får testa hur bra man hör ljud i en brusig miljö. Där fick jag bättre än förväntat resultat om man kollade på min ålder så det var ju alltid något positivt.
Domen blev att jag har en lätt till måttlig hörselnedsättning och jag ska få hörhjälpmedel. Så med ens blev jag gammal. Men ska bli skönt att slippa säga Va?! hela tiden. Tror det kommer uppskattas här hemma också. Får bara hoppas att det går snabbt att vänja sig vid den. Det jobbiga kommer väl bli att alltid ha något i örat tänker jag. Det är självklart en vanesak.
I höstas fick jag även en CPAP-mask mot sömnapné. Vet inte om jag skrivit om det. Men den får jag verkligen inte att fungera. Jag somnar utan problem men vaknar efter 1-2 timmar. Det längsta jag lyckats sova med den är 2 timmar och 43 minuter. Under tiden jag sover med masken så känner jag att jag inte sover särskilt djupt. Det går liksom inte. Ska till sömnmedicin nästa vecka så får vi se vad de säger. Jag känner nästan att jag har gett upp.
Annars rullar allt på här hemma. Min trötthet kommer och går som vanligt och nu gör ju inte den där sömnmaskinen så att jag är piggare direkt. Sover jag utan den två nätter så är jag piggare än när jag sover med den och jag fick ju den för att jag var så trött… så det blir liksom värre med den så det blir extra motigt att använda den när jag vet att jag kommer bli tröttare av det.
Alltså jag vet inte vad jag ska göra snart. När jag vaknar på morgonen så är jag relativt pigg i en till två timmar. Sen är jag trött. Extremt trött. Huvudet fungerar inte och jag är så trögtänkt.
Jag fick en cpap maskin i början på september då det har visat sig att jag har andningstörningar på natten. Men jag kan inte sova med masken. Jag vaknar efter rätt så exakt 2 timmar. O sen sätter jag inte på mig masken för jag vill sova. Senaste veckan har jag dessutom varit dålig med masken då jag är trött på att vara en zombie. För visst jag är trött utan masken men ännu tröttare med. Även om den visar att de två timmarna jag sover så hjälper den. Sen är frågan hur mycket aningssstörningar jag har i början på natten.
Men jag vill inte ge upp än. Ska försöka lite till. Annars vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Till detta har jag även kronisk bihåleinflammation. Det förklarar mitt mående resten av året. Då det började i december 2022. Eller snarare senaste omgången började då. Tror ju att jag hade samma skit mellan oktober 2020-december 2021 eftersom det var exakt samma symtom. Men nu har jag fått en kortison nässpray jag ska använda i tre månader. Hjälper inte det så kanske det måste bli en operation. Det ser jag inte fram emot så hoppas att detta hjälper. Det har blivit bättre iaf så det är ju positivt.
Inatt var natten vi ställde om klockan till vintertid. Detta resulterade att katterna väckte mig klockan 5. De va hungriga. Så det var bara att ta sig upp o ge dem mat. Sen kunde jag sova mer. Men hade ändå sovit i närmare åtta timmar så ingen skada skedd.
Passar på att sitta o skrolla runt på mobilen o läsa lite tills det blir liv i min familj. Just nu är det väldigt lugnt här. Katterna är ute i kattgården o alla andra sover. Tjejerna har höstlov så tänker att de ska få sova ut lite. Nora har varit grym i skolan men allt kämpande hon har gjort under hela skolgången börjar komma ikapp och det börjar bli jobbigt. Men vi försöker stötta så gott det går. Nikki har fått ett uppvaknade om att man kanske behöver lägga ner lite möda i skolarbetet o inte bara glida igenom alla prov o läxor utan att man måste faktiskt plugga lite också. Livet blev hårt för den 13 åring hon är. Men hon verkar trivas bra i skolan så det är skönt det.
Då var det ÄNTLIGEN semester. Det har varit en kämpig vår. Mitt mående har verkligen inte varit på topp. Allt började med en hemsk förkylning i december som egentligen inte släppte ordentligt förrän runt maj/juni. Men då åkte jag snart på en ny.. o så har det hållit på. På detta har jag varit så extremt trött och jag har problem med hälsenan sen vårvintern. Har ett överbelastat hälsenefäste.
Men det som tär mest på mig är denna hemska trötthet. Jag hoppas semester ställer allt till rätta igen. Ska försöka vara ute mycket men kommer tyvärr behöva ställa in våra vandringsplaner pga hälsenan.
Igår gick vi sörboleden. Det var ungefär vad jag klarar av. 3 km medelsvår terräng. Idag är jag stel i hälsenan och inser att vila är det bästa
Riktigt trött också. Men jag lyssnar på kroppen o tar det lugnt.
Sörboleden var en väldigt mysig o lummig led. Den kan jag tänka mig att gå fler gånger. Nackdelen va alla mygg men var väl insmord i myggmedel så jag fick bara ett myggbett.
