Igår åkte vi iväg o tränade. Precis på 3 veckorsdagen efter utredningen. Läkaren sa ju att jag inte fick göra någon kraftigare ansträngning på 3 veckor. De höll jag. Körde lite crosstraining i minifart o sen körde jag överkropp men mest axlar o armar. Det gick bra. Hade lite ont i benet efteråt men idag när jag vaknade hade det gått över.

Det var skönt att köra ett pass. Nu blir det att försöka ta sig i kragen o verkligen komma iväg några gånger i veckan. Sakta men säkert kommer ju benet klara mer o mer. Nu haltar jag i princip ingenting vilket är skönt. Jag kan inte riktigt gå i promenadtempo men bra mycket fortare än tidigare. Det blir bättre o bättre varje dag vilket är väldigt skönt.

Idag är det vabdag med Nikki som åkt på magsjuka. Men idag verkar hon relativt pigg så förhoppningsvis blir det skola imorgon.

Denna dagen ska jag passa på att ta det lugnt annars. Städa lite o tvätta lite men annars minsta möjliga tror jag.

Idag är det pluggdag för Nora o slappisdag för resten av familjen. Nora har sista rycket nu i skolan. O nu är det verkligen mycket. Svenska, engelska, fysik o Matte. På detta ska hon ha saxofonavslutningskonsert då de ska spela hela 9 låtar. Men hon är duktig och kämpar på. Hon ska ha en stor eloge hur bra hon har kämpat. Hon har haft det kämpigt men hon har aldrig gett upp.

Vi har minskat tempot för henne men bättre o lära sig mindre med kvalitet än inte orka med det hela. Jag är stolt över henne. Skolan har haft bra gehör och hjälpt till att anpassa nivån samt att hon fått gå iväg i mindre grupp till en resurs emellanåt. Detta har gjort resultat och läxorna hemma har gått lättare utan så mycket gråt o bråk.

Idag tar resten av familjen det lugnt. Jag är rätt öm i benet idag igen. Gick till lekplatsen o tillbaka igår o var igång hela dagen. Hade besök av min älskade kusin o hennes familj. Vi firade Nora som blivit 11. Hade en riktigt trevlig dag men vad trötta vi var på kvällen. O det var ju helt fel kväll att vara trött på för det var ju Eurovision kväll. Nikki o Nora orkade hålla sig vakna genom lite mer än hälften av låtarna men sen somnade de båda två.

Jag kämpade mig igenom alla låtar och sen under röstningen var det så spännande så mitt adrenalin flödade för fullt. Tyvärr gick inte Sveriges låt hem hos tittarna. Men jag älskar låten. Men låten som vann var helt okej för en gångs skull. Upplägget för röstningen var riktigt bra. Först alla jurygrupper som ska ge sina poäng. Detta moment tar väldigt lång tid. Men sen delade man ut tittarnas poäng från den som fått minst röster av juryn till den som fått mest så i slutet var det extremt spännande.

Jag somnade vid halv två men vaknade pigg o glad 6 timmar senare. Så jag har var uppe först som vanligt även om det var senare än vanligt. Nikki tassade upp vid åtta o tjugo över nio tröttnade jag på att vänta o väckte älsklingen o Nora.

Hatar att vakna sent. Hela dagen försvinner ju :(

Både jag o barnen längtar efter sommarlov nu. Ska bli så skönt att inte behöva lägga så mycket tid på läxor. Nora har kämpat på riktigt bra hela året så hon är helt klart värd sommarlov nu. Men några veckor till. Nikki har också kämpat på bra. Men hon är mer självgående än Nora. Nora behöver stöd men Nikki har lika lätt som jag hade det i skolan. Det är verkligen så orättvist. Endel får kämpa så extremt mycket medan andra också kämpar såklart men kan glida så mycket mer.

Igår var jag och en kollega på nya Regionens Hus i Skövde. Vi hade kundmöte med Västkuststiftelsen och pratade strandstädning. Huset kan jag inte påstå är något fint alls men inuti tyckte jag det kändes väldigt hemtrevligt. Det gick åt en hel dag och vi pratade framtid o budget. Visst låter det intressant :p

Mitt ben är så mycket bättre. Nu har jag kommit till den fasen då jag gärna gör mer än jag borde. Så måste stoppa mig själv hela tiden. Snart har det gått tre veckor vilket betyder att jag får börja med lite mer fysisk aktivitet snart. Dock väldigt lätt sådan till en början. Men vad jag längtar. Ska bli så skönt när jag kan gå normalt o bete mig normalt igen.

Helg i alla fall. Så extremt underbart! En normal vecka till sen blir det 4 veckor på rad där jag är ledig någon dag varje vecka. Sen 2 hela veckor till. Sen har jag SEMESTER! Inget direkt bokat mer än åka till Varberg några dagar o så ska vi kolla på gyllene tider. Nora ska iväg till kusten men Nikki har inte bestämt sig än.

Nu haltar jag bara lite och jobbet går relativt bra. Gjorde misstaget att sätta mig på huk idag. Det gjorde ONT! Det resulterade en molande värk nu på kvällen. Men annars går det verkligen framåt.

Snart får jag börja cykla igen. Längtar! Till en början får jag dock inte cykla några ansträngande rundor. Men kan ju cykla runt i bun.

Har tagit bort förbandet och använder nu enbart sårstripes för att hålla ihop ärret. Men det ser kanonfint ut. Nu blir det att skydda det i sommar bara. Antingen med tejp eller med solkräm.

Annars tuffar livet på. Mannen min ställer upp o har ansvar för hemmet. Sakta sakta klarar jag att hjälpa till allt mer. Men har varit väldigt slut efter jobbet i benet. Men lite mer varje dag o nästa vecka räknar jag med att kunna va relativt normal igen.

Jag trodde dock aldrig att jag skulle bli såhär mycket påverkad av detta. Jag hade ju räknat med att va som vanligt redan dagen efter. Haha så fel man kan ha o vad naiv jag var! Lite roande faktiskt!

Äntligen är arbetsveckan över och det är helg så jag kan vila mitt ben. Det har varit rejält ömt emellanåt i veckan. Onsdags var nog värst. Då funderade jag på att gå hem från jobbet. Men bet ihop o jobbade klart.

Jag sitter så fint på jobbet. Riktig slappstil. Men vad ska jag göra?! Jag börjar bli ordentligt trött på att konstant vara slut o inte kunna gå el sitta normalt.

Men det blir ju bättre för varje dag som går. Men det går sakta.

Igår började bokslutet på jobbet men jag gick hem tidigt som vi får på fredagar. Jag behövde det. O tur det för la mig hemma i soffan. Åt kvällsmat vid fem. O sen somnade jag väldigt tidigt. Vet inte när men fick ett sms av mamma 20.47. Efter det somnade jag ganska omgående. Det är iofs inget ovanligt att jag somnar så tidigt en fredag kväll. Men det är lite tråkigt.

Men jag vaknar ju ofta vid fem sen också. O det gjorde jag ju även idag. Bästa tiden på hela veckan. Lördag morgon innan resten av familjen har vaknat :)

Nu äntligen har vi fått upp vår nya lampa. Så nöjd. Först var det nästan 3 månaders leveranstid. Sen kände jag att det var ingen lampa jag ville ge mig på att montera så vi tog in lite experthjälp. Så nu hänger den uppe och jag blev så nöjd och glad att den passar där vi tänkt. Så roligt när vi hittar saker som både jag och älsklingen gillar. Vi kan ju vara lite sådär kräsna båda två.

Igår hade vi även lite firande av vår blivande 11 åring. Närmsta släkten var här. Vi gjorde det enkelt för oss och lät Nora bestämma vad hon ville ha. Smörgåstårta från Fredriks Vänercatering och Cupcakes. Smidigt och bra nu när jag inte kan göra så mycket. Nora fick göra Cupcakesen och de blev superfina och smörgåstårtan var jättepoppis och det blev knappt något över. Endast en liten bit. Så kan varmt rekommendera att beställa smörgåstårta därifrån.

Nora är jättenöjd och ser med spänning fram emot imorgon då hon faktiskt blir 11. Helt sjukt vad tiden går fort. 11 år. Vart tog de åren vägen. Det var ju inte längesen hon fyllde 6. Lite ångest får jag när jag tänker på det att om några år börjar hon högstadiet o sen gymnasiet. Sen flyttar hon hemifrån och ska bli vuxen. Stoppa tiden tack! Jag vill gärna kunna mysa o ha en liten flicka många år till. Men de stunderna är inte många längre. Ibland kommer hon och vill krypa upp i knät men de tillfällena blir alltmer sällsynta. Istället har vi fått humörsvängningar delux.

En ny tid har börjat. Småbarnsåren är över sedan länge. Nu börjar förpubertet och snart tonårstrots. Det är bara att ta på sig tålamod och lugn så ska vi nog klara av denna tiden galant också.

Nu börjar jag tröttna på att inte kunna göra något direkt. Igår var närmsta släkten hör o firade Nora. Hade rätt rejält ont o benet på kvällen så idag har jag lovat att bara vila vila o vila. Skittråkigt. Men måste väl göra det så jag förhoppningsvis kan jobba imorgon. Hoppas på att kunna trycka ner kopplingen. Läkaren avrådde från bilkörning första veckan o imorgon har det ju gått en vecka.

Vi får se helt enkelt. Annars får Johan köra mig till jobbet tänker jag. O hoppas på att jag klarar av att sitta upp en hel dag. Nu är jag verkligen trött på att vara hemma. Det känns som att jag klättrar på väggarna. Mår ju bra annars. Lite tröttare än vanligt bara. Men så fort jag ska göra nåt så ömmar det i låret. Men det blir bättre o bättre i alla fall. Men jag känner när jag gjort mer än jag bör göra. Dock äter jag fortfarande lite tabletter mot smärtan. Men inte maxdos längre i alla fall :)

Som ni ser på bilden så ser jag lite misshandlad ut. Ett jätteblåmärke jämte plåstret. Men nu börjar det gå åt det gula hållet så det ska väl börja försvinna snart.

Jag är så nyfiken på hur såret ser ut men jag får ju inte kolla. En hel vecka till ska jag helst vänta. Det känns som en evighet. Men vill ju inte riskera att få en infektion i det heller så bäst att vänta!

1 maj. Ledig dag som tillbringas helt slut i sängen. Igår kom vi hem från Lund efter att ha gjort en Malign hypertermiutredning.

I söndags åkte jag och min andre hälft ner till Lund. Vilken vacker stad. Till och med jag blev imponerad. Jag som inte brukar bry mig särskilt mycket. Jag kan gärna åka dit igen fast med lite roligare omständigheter.

Vi åt kvällsmat på Harrys trots att jag hade helpension på hotellet. Men maten som serverades kändes inte så lätt att anpassa efter min kost så vi gick ut och åt istället. Tur det får maten var helt underbart god på Harrys.

Vi gick runt lite och sen gick vi tillbaka till Patienthotellet för att ta det lugnt innan det var dags att sova.

Upp tidigt dagen efter för att duscha med sådan där äcklig svinto tvål som jag kallar det eftersom håret blir så hemskt efteråt. 06.45 skulle jag vara på ankomstavdelningen på sjukhuset. Väl där blev jag visad till en säng och snart började förberedelserna. Efter en stund skulle jag vidare till ett annat rum men då får vi reda på att läkaren är försenad för hon skulle på ett möte först. Så typiskt läkare tänker jag. Men tiden går rätt fort. Blodtryck kollas och det är lite som händer och sen kommer hon. En jättegullig läkare som är helmysig. Hon förklarar hur allt kommer gå till och hon erbjuder mig lugnande. Jag tackar nej och hon säger att jag får ångra mig.

Bedövningen läggs i ljumsken. Vid första sticket krampar nerven till och hon undrar om det går bra eller om jag vill ha lugnande. Det får bra säger jag. Mitt under allt känner jag att jag börjar bli kissnödig trots att jag redan kissat två gånger. De kollar urinblåsan o mycket riktigt. Jag skulle behöva kissa. Men benet är bedövat vilket betyder att det bara viker sig om jag skulle gå på det så det blir rullstol till toa.

Sen är det dags för ingrepp. Ytterligare en gång blir jag erbjuden lugnande. Jag tackar återigen nej. Allt går bra. Under ingreppet känns det lite ryckningar och det slits lite. Det känns även som små nålstick men inget värre än att det går att härda ut. Jag visste ju att det bara var att säga till om det blev för jobbigt. Jag följde hela processen genom lampan som allt speglade sig i. Jag såg hur de torkade o torkade bort blod. Min muskelbit som plockades bort och sen Hur allt sedan syddes ihop. Det påminnde lite om Greys :)

Sen blev det att ligga under observation 1 timme men allt var bra så jag förflyttades till ankomstavdelningen där jag fick ligga några timmar. Men bedövningen i benet hade nästan precis släppt när läkaren kom med de bra nyheterna. Jag är inte bärare av Malign Hypertermi! Detta betyder att inte barnen heller är det. Så de kommer slippa genomgå detta. Så skönt!

Sen fick jag åka rullstol tillbaka till hotellet. Det blev en lugn kväll framför Tv:n.

Dagen efter sov jag ut enda till klockan 7. Länge för att vara mig. Sen åt vi frukost och åkte hem. Väl hemma var det så skönt att kunna krama om tjejerna.

Nu blir det några lugna veckor. Får inte träna eller cykla på 3 veckor. Idag blir det att ta det lugnt. Jag är jättetrött. Så det blir mest bara vila hela dagen.

Klockan var 06.08 när jag slog upp mina bruna ögon. För pigg för att sova men helt uttömd på energi. Jag gick upp o la mig på soffan och kollade på ett avsnitt av I cirkelns mitt. Men blev bara tröttare. Tänkte att jag kanske behöver frukost. Sagt o gjort jag åt frukost. Fortfarande ingen energi. Vad ska jag göra? Kan ju inte ha det såhär hela dagen. Vad har jag för alternativ? Gå ner o försöka sova igen? Ne det kände jag inte riktigt för.

Ge mig ut på en cykeltur. Haha glöm det. Hur ska jag orka det när jag är så trött? Efter mycket velande bestämde jag mig att termometern får bestämma åt mig. Är det över 10 grader ute blir det cykeltur och är det under så går jag ner o lägger mig. Vad stod termometern på? 10,2 grader. Hur dum idé var inte detta då? Jag skiter i det. Men jag borde…

Sagt o gjort. Jag bytte om och bestämde mig för att ge mig ut på en tur och är jag trött när jag kommer hem så får jag sova då.

Väl ute vid cyckelförrådet hittade jag en kompis som sprang över åkern. Genast kände jag att detta var rätt beslut. Solens strålar värmde även så fantastiskt skönt.

Jag satte på ett avsnitt av spår och började att trampa iväg. Nu var frågan ska jag ta en längre runda eller den jag cyklat det senaste. När jag kommer till stället det är dags att vika av för den längre rundan så tänker jag. Va fan klart jag ska ta den längre rundan när jag ändå är ute. Jag hade dock missat att ta med mig snytpapper så näsan rann som ett såll. Pollen kombinerat med en lätt förkylning som inte vill ge sig är inte en bra kombo. Men jag måste komma igång med träningen så jag struntar i det nu. Jag snorade ner hela tröjan men det får de vara värt.

1,1 mil blev rundan. Helt okej för att inte ens vilja ge mig ut. Jag gick aldrig o la mig för att sova. Istället satte jag mig på gräset o lapade lite sol. Energin är påfylld o nu blir det snart en dusch o sen ska jag ta tag i mina buskar till ögonbryn. Jag har minsann hittat en ny bästa vän. Min nya cykel. Den kommer ta mig till nya energinivåer denna sommaren om den fortsätter ge mig dessa kickar.

Så skönt att få lite energi när jag har varit låg hela veckan. O vilket påskväder vi ska få. Sommar 2019 jag är redo!

Ett återkommande problem i vår familj är att vi har en väldig åtgång på schampo och balsam. En flaska räcker inte många duschar när barnen är i farten. Idag inhandlades nytt schampo och balsam men även små pumpflaskor. Jag hoppas att dessa fungerar bättre så att vi inte behöver handla schampo o balsam hela tiden.

Flaskorna kan vara lite små. Men då får jag leta efter större helt enkelt. Jag tror på att detta kan vara lösningen.

Längtar så till lite ledighet. Det känns som veckan masar sig fram. Onsdag o torsdag kvar. Sen är det äntligen lite välbehövlig vila. Sen efter det är det inte långt kvar tills jag ska vara i Lund. Sen är det maj. Vilket innebär kalas för en blivande 11 åring. Sen är det snart juni o sen snart juli och en efterlängtad semester! Längtar.