VGR-kören 

Jag saknar att gå o sjunga varannan tisdag. Riktigt mycket. Jag hoppas att vår kör drar igång i höst igen. 

När erbjudande om att få gå med i VGR-kören på jobbet kom upp på intranätet behövdes det inte mycket övertalning från älsklingens sida innan jag anmälde mig. Lite nervöst då jag inte känner någon som är med. Men vad gör det.

Igår var det första träningstillfället i Skövde och så roligt det var. Sammanlagt är det 200 anmälda men de flesta är från Göteborgsregionen. Vi var inte jättemånga från Skövdeområdet så är det någon som jobbar i VGR som läser här och är sugen på att testa så finns det plats :)

Vi ska träna en gång i månaden för att den 18e oktober sjunga för alla chefer på den stora chefsdagen. Det ska bli riktigt roligt.

Jag var lite orolig att jag inte skulle våga riktigt o sjunga bland massa okända personer. Men det gick över förväntan. Hur det lät det vet jag inte. Det viktigaste var att jag hade riktigt skoj och nu ser jag fram emot nästa träningstillfälle. :)

En dag i storstan

Idag var det tungt att gå upp när klockan ringde vid 4.45 första gången. Så det blev till att snooza till 4.50. Lite segt alltså. Det är tidigt.

Kallt var det ute men det var bara till att sätta sig på cykeln o trampa iväg till bussen. Resan ner gick bra och jag fick mycket gjort på tåget. Så bra att kunna arbeta samtidigt. Annars skulle mycket tid försvinna. 

Nere i Göteborg var det kanonfint väder. Solen sken. Jag hann precis med spårvagnen så jag var framme tidigt. Väl framme blev det att packa upp dator o alla grejor sen blev det APT. Lite annorlunda mot våra. Mycket mer gemytligt. 

På lunchen passade jag på att gå ut en sväng. Så jätteskönt väder. Vårkänslorna infann sig helt klart.

Eftermiddagen gick fort o snart var jag på spårvagnen igen. När vi är i Brunnsparken så hoppar massa biljettkontrollanter på. Panik trots att jag har giltig biljett. 

Väl på station så ser jag två ordningsvakter som pratar med varandra i sina komradios. Sen tar de plats på perrongen o när mitt tåg kommer så går de in på de tåget o kommer ut efter 5 min med en kvinna. Då vågade jag mig på tåget. 

Ja lite händer det när man åker till storstan. Spännande med lite avbrott från vardagen.

Syskonkärlek <3

Sitter och tittar igenom gamla bilder på datorn. Hittat många fina bilder på flickorna. De har verkligen ett speciellt band mellan sig och de har alltid varit varandras bästa vänner. Ända från första gången Nora fick syn på Nikki så har Nikki varit den hon bryr sig mest om och Nikki har alltid sett upp till Nora. Det är så underbart att se dem tillsammans. Jag hoppas verkligen att de alltid kommer ta hand om varandra på det sätt de har gjort hittills. Så fin kärlek mellan dessa två. Det gör mig väldigt rörd och stolt. Jag är glad att de tycker om varann så mycket. Det kunde lika gärna blivit tvärtom. De kunde ha blivit som katt och råtta och bråkat om allt.

Självklart har de sina stunder när de är allt annat än vänner. Dörrar smäller igen och skrik och gråt. Men det är inte ofta och de gånger det händer då är de oftast trötta eller hungriga. De har aldrig gått och lagt sig som ovänner som tur är.

Egentligen hade jag tänkt att skriva om min hemska vecka. Men känner att jag inte klarar av det just nu. Det har nog varit den värsta veckan någonsin. Inget har varit bra och till råga på allt så har jag en förkylning som inte vill ge med sig. Jag hostar ihjäl mig snart känns det som, önskar det kunde ge med sig. På måndag natt kommer äntligen älsklingen hem. Han är väldigt saknad och behövd! Barnen är också iväg. Svärmor var och hämtade dem igår så att jag ska kunna vila lite. Jättesnällt! Så skruttorna kommer hem imorgon. Jag som hade planerat för en mysig mamma och döttrar helg. Men det får väl bli en annan gång!

Tiden springer på utan att göra några pauser

Mitten av april redan. Jag kan ärligt erkänna att jag hänger inte med. Tiden rusar på i en evinnerlig fart. Det är mycket som jag vill göra som jag inte hinner med. Mycket beror väl på att jag är så extremt trött. Jag hade en vecka som jag var pigg och hade energi. En vecka på ett helt år?! Det är något som är fel. Jag har vart hos läkaren som har tagit prover, men de visar ingenting. Men det är inte normalt att somna runt åtta på kvällen i vuxen ålder, varje dag. Oavsett om det är helg eller veckodag. Jag har ju svårt att hålla mig vaken tills barnen gått och lagt sig. Tur att våra barn lägger sig tidigt ändå. Annars hade det aldrig gått.

Jag väntar på provsvar från en röntgen jag har gjort. Se hur läkaren kallar mig. Får jag ett besök blir det att ligga på så att hon tar min trötthet på allvar. Får jag ett brevsvar så får jag kontakta Vårdcentralen igen.

Annars springer allt på. Jag har i några veckors tid suttit och kollat på mina barn varje kväll och blivit förundrad över vad stora de har blivit. Nora köpte sin första nya telefon förra helgen. Hon betalade den större delen själv, men vi hjälpte henne lite så att hon kunde få en lite bättre telefon som förhoppningsvis inte blir dålig direkt. Tur att hon snart fyller år då vi sa att det får bli en del av henne födelsedagspresent. Det tyckte hon var helt okej och nu fick hon ju en telefon som var i en annan färg än alla andras. (undra vem den damen är lik).

Jag och Johan har också beställt nya telefoner. Jag lyckades förhandla mig till 1 720 kr rabatt. Så jag är nöjd. Skulle vi dessutom tagit telefonerna hos någon annan operatör så hade det vi sparar nu varit ännu mer. Samtidigt är det bara en operatör som har bra täckning i vårt hus. Så det är liksom inte direkt aktuellt att byta. Jag har ju gärna täckning i hela huset och inte bara på övre plan :p Än så länge är jag nöjd. Nu hoppas jag bara att jag blir nöjd när telefonen kommer också!

Nu blickar vi framåt och hoppas på att läkaren hittar vad som är fel med mig så att jag kan få mer energi och ork till sommaren så jag inte behöver sova bort allt!

Ett gott liv – Tour 2017

Igår var det äntligen dags för Tour 2017. Detta är lite av höjdpunkten på året tror jag nog allt. Tredje året jag var på detta och lika bra som vanligt.

I år var det Kristin Kaspersen, Renata Clumska och avslutningsvis Niklas Strömstedt. Många goda råd och tankeställare blev det under kvällen med en stor portion av nostalgi från Niklas Strömstedt.

Mer peppad på livet med dess för och nackdelar igen. Jag älskar den känslan faktiskt. Mer verktyg till att klara vardagen på ett enklare sätt. Kristin pratade väldigt bra om hur viktig det är att stressa ner i livet. Hon jämförde det med en brinnande låga. Springer man på för fort så slocknar lågan. Samma sak är det med kroppen. Slocknar lågan finns det ingen energi kvar. Det ska jag tänka på framöver. Så viktigt!

Renatas mantra var ett steg till och så ett till. Varje litet steg är ett steg närmare målet. Så himla rätt. Det ska jag tänka på när jag ska börja träna ute i sommar :)

Niklas spelade alla gamla godingar och jag blev så glad för han spelade min favoritlåt som barn. ”Imorgon är en annan dag” Den kommer att gå på repeat här hemma idag. Jag älskar fortfarande den låten. Jag kan inte säga vad det är men jag bara älskar den.

Annars blir det en dag i vabbandets tecken igen. Igår var det Nikki. Nu är även Nora dålig. Ska bli en utmanande dag med dessa tjejer :)

Mot nya äventyr

Ja nu är det nära. Om två veckor tar jag över nya arbetsuppgifter. Väldigt spänd över det. Det kommer bli endel åkande men det ska vi väl lösa. En tjej på en av våra förvaltningar ska gå på föräldraledig så jag ska ta över hennes arbetsuppgifter. Det ska bli riktigt spännande. Hon sitter i Göteborg så det är dit jag kommer att få pendla endel. Långa dagar de dagar jag åker. Men jag tänker att jag får med mig väldigt mycket erfarenhet också. Jag får möjligheten att utvecklas o arbeta i en förvaltning som inte är som alla andra. Det ska bli riktigt skoj.

Annars är jag väldigt tyst här jag vet. Jag är så extremt trött hela tiden. Men nu har jag äntligen fått en läkartid så nu hoppas jag att de hittar vad som är fel. För detta är inget normalt. Dessutom tappar jag massa hår. Så mycket att jag snart tror att jag blir flintskallig. 

Annars tuffar livet på. Det har varit en intensiv period. Inte en endaste ledig helg i år. Möjligtvis 1. Men det ska vi ha till helgen. Nikkigumman är dock sjuk så vi får hoppas hon piggnar till så vi kan göra nåt kul i helgen. Bara familjen. De va så längesen.

Det blev en promenad igår. Jag och älsklingen tog ett varv i spåret men barnen ville inte hänga med så de slapp denna gång. Men det var extremt halt och jag hade på mig mina gympaskor så det var ännu halare. Jag borde ju fatta att jag inte ska ha dem när det är snö. Detta resulterade i att jag antagligen gick och spände mig onödigt mycket för idag har jag hemsk träningsvärk i rumpa o svank. Jag har aldrig vart med om det innan. Träningsvärk av en promenad. Det är ju löjligt. Haha.

Idag har jag bytt ut de sista julgardinerna. Så skönt. Nu får våren gärna komma. Men samtidigt vill jag nog ha lite mer snö först så man får ut något av denna vintern. 30 cm snö och -15 grader och strålande sol det skulle jag inte tacka nej till :) Men det är nog önsketänkande bara. Visst fint väder är det ute. Men inga -15 grader och inga 30 cm snö. Inte ens 1 cm bara lite vitt på marken. Det är lite tråkigt nu när det ändå är vinter så kunde det få vara lite mer vinterväder faktiskt. Det är roligare för oss alla. Det blir ljusare och barnen har mycket roligare ute.

Nikki och Nora tog ändå sina pulkor idag och åkte lite i trädgården på den lilla snö som är. Det gick men det var precis. De kom inte jättelångt. Men de verkade ha roligt och det är ju det viktigaste.

Igår hittade jag ett gammalt avsnitt av Vetenskapens värld som handlade om de två sidorna när det gäller diabetesdebatten. Det var riktigt intressant. Avsnittet var från 2011 men lika aktuellt idag som då. Nyfiken, då kan du också se avsnittet här. Skulle vara kul att se ett uppdaterat avsnitt. Någon som vet om det finns?

 

En vecka med mycket jobb

En vecka med mycket jobb har det blivit. Min hjärna är död idag. Men snart är det stängning av december och sen ska revisorerna komma. Sen är det lugnare ett tag. Ska bli så skönt. Då ska jag ta tag i min träning igen. Jag saknar verkligen att träna nu. Jag hoppas att tröttheten lägger sig lite om jag kommer igång med mer fysisk aktivitet. Det har varit en jobbig tid mentalt denna vintern men nu börjar jag äntligen vara på banan igen. Så extremt skönt. Nu ska jag ta tag i mig själv igen, äta mat jag mår bra av och njuta av att ha en sån fin familj.

Under de kämpiga veckorna så åt jag som jag gjorde förr. Det gjorde ju garanterat att jag mådde ännu sämre än vad jag kanske hade behövt. Men jag orkade bara inte bry mig. Det gav mig också 6 kg plus på vågen. Lite ångest där, men den la sig när jag insåg att jag ändå var mindre och lättare på nyår än vad jag var på nyår för ett år sedan. Det kändes bra ändå. Nu är jag på banan med maten igen. Sötsuget har i princip lagt sig. De fikade på jobbet i veckan men jag drack en kopp kaffe med kokosolja istället. Det mättade gott istället för att väcka den varg som sover.

Det är svårt att bryta gamla vanor, tankebanor och mönster. Jag har trott att jag har lyckats flera gånger men så händer det något och så är jag där igen, med den mat som jag inte klarar av att äta. Den mat som gör mig orkeslös, trött, hängig och framförallt sötsugen och hungrig konstant. Jag har lättare att komma i fas när jag väl bestämmer mig mot vad jag hade förr. Däremot tar det för lång tid innan jag verkligen bestämmer mig. Eller snarare innan jag inser vad jag håller på med. Där har jag något att arbeta på om jag nu faller tillbaka in i gamla mönster.

Jag borde börja skriva här mer för att ventilera mina känslor. Men jag har svårt att ta mig tiden att verkligen sätta mig ner o skriva ner det. Jag vet att det är ett bra verktyg för mig och jag vet också att jag är bättre på att inte falla dit när jag skriver, läser om hälsovinsterna och den nya forskningen kring ämnet. Jag blir mer o mer motiverad ju mer jag läser. Men jag känner att tiden inte finns. Men vill jag så finns den det vet jag. Det handlar om prioriteringar. Det som ändå känns positivt nu är att jag känner igen känslan jag har i kroppen nu och jag vet att jag kommer komma på banan bara jag inte ger upp. Jag har haft känslan flera gånger förut och alla de gånger har jag kommit tillbaka till rätt stig. Se om jag kan följa den stigen nu. Helst följa den nu och för alltid. Den dagen är jag i mål!

Nu känner jag mig mer motiverad än på länge. De kliar i ben att ge mig ut! Ut o röra på mig, äta bra och bara va lycklig igen. Jag är på väg åt rätt håll igen och det är så extremt skönt!

 

Socker.. socker.. socker..

Nu äntligen har jag tagit tummen ur och börjat läsa denna bok. Jag har länge velat läsa den men inte tagit tag i det för jag har inte orkat köpa den då jag så sällan läser böcker numera. Men så kom jag på att det går ju låna E-böcker hemifrån på biblioteket. Sagt och gjort. Nu har jag lånat den och jag måste läsa ut den inom en månad. Så jag hoppas att jag hinner det. Riktigt intressant bok. Trots att jag inte har kommit så långt i den så har jag insett är det är nog den boken jag behöver. Jag och älsklingen har sagt att vi ska försöka oss ha ett sockerfritt år. Det ska bli så enormt skönt. Jag behöver detta. Jag kan inte sluta äta socker när jag väl börjar. Det är inte normalt.

Flera år har mitt liv cirkulerat kring min vikt. Den går neråt men väldigt sakta just nu. Under 2016 gick jag ner sammanlagt 7 kg. Kunde blivit 13 (eller mer) om inte den hemska december kom med allt vad det innebar för psyket. Jag har frossat och tröstätit. Det har inte varit särskilt bra. Men nytt år och nya tag. Blir det 7 kg i år också så är det i alla fall 7 kg närmare målet och jag har inte använt mig av vare sig diet eller operation. Jag ställer om mitt liv och det innebär att det tar tid. Jag är helt med på det. Ibland blir jag lite otålig bara. Men nej. Det ska ta tid. Jag är glad innerst inne att det tar tid. Men jag vill att det ska gå fort…men jag vill att det ska ta tid.. det är ett dilemma!

Ne nog om det. Nytt åt och nya tag. 2017 ett sockerfritt år! Är du med?

Nyår 2016-2017

Så då var det 2017. Det är inte klokt. Tanken var igår att åka till Götene för att titta på fyrverkerierna där på eftermiddagen men det blev inställt pga blåst. Så vi hade en riktigt slö eftermiddag hemma innan vi började göra oss i ordning för kvällens festligheter. Barnen va inte snabba att göra sig i ordning. Tjat tjat och åter tjat. Men vi blev bara 4 minuter sena. Fördelen med att vara nära hemmaplan.

Vi firade in nyåret hemma hos Micke, Tove, Elina och Elvira. Detta har blivit lite av en tradition och det är riktigt trevligt. Kvällen förflöt fort och vi fick riktigt god mat. 3 rätters! Det är nog det bästa med nyår. 3-rätters står oftast på menyn. Jag är ju ett stort fan när det gäller mat. Älskar mat!

Barnen lekte och stojade hela kvällen. Nikki var bra trött när klockan började närma sig åtta. Hon hade varit vaken sen klockan sex så inte så konstigt. Hon imponerade dock på mig och höll sig vaken ända till tolvslaget. Men när vi kom hem så slocknade hon innan jag ens hunnit säga god natt. Vi vuxna satt och spelade spel och barnen spelade spel sen var klockan snart tolv så barnen gick och klädde på sig ytterkläder och vi gick ut på balkongen för att kolla på fyrverkerierna. Nora ville inte gå in ens när det började lugna ner sig ifall det kom mera. Hon älskar fyrverkerier men är samtidigt rädd att det ska komma en på vårt hus så att det börjar brinna. Vid halv ett gick vi in och vi for hem. När vi kom hem så var det några som sköt fyrverkerier någonstans i närheten så Nora fick se lite till och ville minsann inte gå in :)

Nikki däremot va så trött så hon gick och gjorde sig i ordning och somnade på fem röda. Sammanfattningsvis så var det en lyckad kväll och denna dagen efter så har vi bara tagit det lugnt och inte gjort något speciellt. Jag hade lite feber när jag vaknade men den har nog försvunnit nu. Känner mig inte febrig längre så har inte tagit den heller. Nu blir det att bara ta det lugnt och invänta en jobbvecka. Tur att den bara är 3 dagar lång :)