Det blev en promenad igår. Jag och älsklingen tog ett varv i spåret men barnen ville inte hänga med så de slapp denna gång. Men det var extremt halt och jag hade på mig mina gympaskor så det var ännu halare. Jag borde ju fatta att jag inte ska ha dem när det är snö. Detta resulterade i att jag antagligen gick och spände mig onödigt mycket för idag har jag hemsk träningsvärk i rumpa o svank. Jag har aldrig vart med om det innan. Träningsvärk av en promenad. Det är ju löjligt. Haha.

Idag har jag bytt ut de sista julgardinerna. Så skönt. Nu får våren gärna komma. Men samtidigt vill jag nog ha lite mer snö först så man får ut något av denna vintern. 30 cm snö och -15 grader och strålande sol det skulle jag inte tacka nej till :) Men det är nog önsketänkande bara. Visst fint väder är det ute. Men inga -15 grader och inga 30 cm snö. Inte ens 1 cm bara lite vitt på marken. Det är lite tråkigt nu när det ändå är vinter så kunde det få vara lite mer vinterväder faktiskt. Det är roligare för oss alla. Det blir ljusare och barnen har mycket roligare ute.

Nikki och Nora tog ändå sina pulkor idag och åkte lite i trädgården på den lilla snö som är. Det gick men det var precis. De kom inte jättelångt. Men de verkade ha roligt och det är ju det viktigaste.

Igår hittade jag ett gammalt avsnitt av Vetenskapens värld som handlade om de två sidorna när det gäller diabetesdebatten. Det var riktigt intressant. Avsnittet var från 2011 men lika aktuellt idag som då. Nyfiken, då kan du också se avsnittet här. Skulle vara kul att se ett uppdaterat avsnitt. Någon som vet om det finns?

 

En vecka med mycket jobb

En vecka med mycket jobb har det blivit. Min hjärna är död idag. Men snart är det stängning av december och sen ska revisorerna komma. Sen är det lugnare ett tag. Ska bli så skönt. Då ska jag ta tag i min träning igen. Jag saknar verkligen att träna nu. Jag hoppas att tröttheten lägger sig lite om jag kommer igång med mer fysisk aktivitet. Det har varit en jobbig tid mentalt denna vintern men nu börjar jag äntligen vara på banan igen. Så extremt skönt. Nu ska jag ta tag i mig själv igen, äta mat jag mår bra av och njuta av att ha en sån fin familj.

Under de kämpiga veckorna så åt jag som jag gjorde förr. Det gjorde ju garanterat att jag mådde ännu sämre än vad jag kanske hade behövt. Men jag orkade bara inte bry mig. Det gav mig också 6 kg plus på vågen. Lite ångest där, men den la sig när jag insåg att jag ändå var mindre och lättare på nyår än vad jag var på nyår för ett år sedan. Det kändes bra ändå. Nu är jag på banan med maten igen. Sötsuget har i princip lagt sig. De fikade på jobbet i veckan men jag drack en kopp kaffe med kokosolja istället. Det mättade gott istället för att väcka den varg som sover.

Det är svårt att bryta gamla vanor, tankebanor och mönster. Jag har trott att jag har lyckats flera gånger men så händer det något och så är jag där igen, med den mat som jag inte klarar av att äta. Den mat som gör mig orkeslös, trött, hängig och framförallt sötsugen och hungrig konstant. Jag har lättare att komma i fas när jag väl bestämmer mig mot vad jag hade förr. Däremot tar det för lång tid innan jag verkligen bestämmer mig. Eller snarare innan jag inser vad jag håller på med. Där har jag något att arbeta på om jag nu faller tillbaka in i gamla mönster.

Jag borde börja skriva här mer för att ventilera mina känslor. Men jag har svårt att ta mig tiden att verkligen sätta mig ner o skriva ner det. Jag vet att det är ett bra verktyg för mig och jag vet också att jag är bättre på att inte falla dit när jag skriver, läser om hälsovinsterna och den nya forskningen kring ämnet. Jag blir mer o mer motiverad ju mer jag läser. Men jag känner att tiden inte finns. Men vill jag så finns den det vet jag. Det handlar om prioriteringar. Det som ändå känns positivt nu är att jag känner igen känslan jag har i kroppen nu och jag vet att jag kommer komma på banan bara jag inte ger upp. Jag har haft känslan flera gånger förut och alla de gånger har jag kommit tillbaka till rätt stig. Se om jag kan följa den stigen nu. Helst följa den nu och för alltid. Den dagen är jag i mål!

Nu känner jag mig mer motiverad än på länge. De kliar i ben att ge mig ut! Ut o röra på mig, äta bra och bara va lycklig igen. Jag är på väg åt rätt håll igen och det är så extremt skönt!

 

Socker.. socker.. socker..

Nu äntligen har jag tagit tummen ur och börjat läsa denna bok. Jag har länge velat läsa den men inte tagit tag i det för jag har inte orkat köpa den då jag så sällan läser böcker numera. Men så kom jag på att det går ju låna E-böcker hemifrån på biblioteket. Sagt och gjort. Nu har jag lånat den och jag måste läsa ut den inom en månad. Så jag hoppas att jag hinner det. Riktigt intressant bok. Trots att jag inte har kommit så långt i den så har jag insett är det är nog den boken jag behöver. Jag och älsklingen har sagt att vi ska försöka oss ha ett sockerfritt år. Det ska bli så enormt skönt. Jag behöver detta. Jag kan inte sluta äta socker när jag väl börjar. Det är inte normalt.

Flera år har mitt liv cirkulerat kring min vikt. Den går neråt men väldigt sakta just nu. Under 2016 gick jag ner sammanlagt 7 kg. Kunde blivit 13 (eller mer) om inte den hemska december kom med allt vad det innebar för psyket. Jag har frossat och tröstätit. Det har inte varit särskilt bra. Men nytt år och nya tag. Blir det 7 kg i år också så är det i alla fall 7 kg närmare målet och jag har inte använt mig av vare sig diet eller operation. Jag ställer om mitt liv och det innebär att det tar tid. Jag är helt med på det. Ibland blir jag lite otålig bara. Men nej. Det ska ta tid. Jag är glad innerst inne att det tar tid. Men jag vill att det ska gå fort…men jag vill att det ska ta tid.. det är ett dilemma!

Ne nog om det. Nytt åt och nya tag. 2017 ett sockerfritt år! Är du med?

Nyår 2016-2017

Så då var det 2017. Det är inte klokt. Tanken var igår att åka till Götene för att titta på fyrverkerierna där på eftermiddagen men det blev inställt pga blåst. Så vi hade en riktigt slö eftermiddag hemma innan vi började göra oss i ordning för kvällens festligheter. Barnen va inte snabba att göra sig i ordning. Tjat tjat och åter tjat. Men vi blev bara 4 minuter sena. Fördelen med att vara nära hemmaplan.

Vi firade in nyåret hemma hos Micke, Tove, Elina och Elvira. Detta har blivit lite av en tradition och det är riktigt trevligt. Kvällen förflöt fort och vi fick riktigt god mat. 3 rätters! Det är nog det bästa med nyår. 3-rätters står oftast på menyn. Jag är ju ett stort fan när det gäller mat. Älskar mat!

Barnen lekte och stojade hela kvällen. Nikki var bra trött när klockan började närma sig åtta. Hon hade varit vaken sen klockan sex så inte så konstigt. Hon imponerade dock på mig och höll sig vaken ända till tolvslaget. Men när vi kom hem så slocknade hon innan jag ens hunnit säga god natt. Vi vuxna satt och spelade spel och barnen spelade spel sen var klockan snart tolv så barnen gick och klädde på sig ytterkläder och vi gick ut på balkongen för att kolla på fyrverkerierna. Nora ville inte gå in ens när det började lugna ner sig ifall det kom mera. Hon älskar fyrverkerier men är samtidigt rädd att det ska komma en på vårt hus så att det börjar brinna. Vid halv ett gick vi in och vi for hem. När vi kom hem så var det några som sköt fyrverkerier någonstans i närheten så Nora fick se lite till och ville minsann inte gå in :)

Nikki däremot va så trött så hon gick och gjorde sig i ordning och somnade på fem röda. Sammanfattningsvis så var det en lyckad kväll och denna dagen efter så har vi bara tagit det lugnt och inte gjort något speciellt. Jag hade lite feber när jag vaknade men den har nog försvunnit nu. Känner mig inte febrig längre så har inte tagit den heller. Nu blir det att bara ta det lugnt och invänta en jobbvecka. Tur att den bara är 3 dagar lång :)

Julen kom och gick

jul-2016

Julen kom i raketfart och tog slut lika fort. Julafton spenderades här hemma tillsammans med familjen, mamma, svärfamiljen och gammelmormor o gammelmorfar. En trevlig julafton. Vi hade en sån klockren tomte att båda barnen sa efteråt att ”det måste ju faktiskt varit den riktiga tomten”. Det är ett bra betyg. Barnen lekte med sina nya saker och sen blev det dags att sova. Mamma sov över och på juldagen for vi ner till Mullsjö för fortsatt julfirande hemma hos morfar. Till julklappsöppningen fick vi även besök av min morbror så det var riktigt kul. Det var trevligt att träffa honom.

Annandagen blev lugn. Vi firade mamma som fyllde år. Men hon ville inte ha något direkt firande så det var bara vi. Lugnt och skönt. Barnen lekte och var vänner största delen av dagen. Så skönt. Detta jullovet har faktiskt gått över förväntan. Det är skönt att de faktiskt kan vara bästa vänner utan att gnabbas hela tiden :)

Igår vaknade vi rätt sent. Åt frukost och sen kom mamma. Vi gjorde inget direkt utan packade ihop våra saker och lagade lite mat. Efter lunchen åkte vi hem till Timmersdala med ett stopp i Skövde. Nikki ville in på Rusta, Nora ville in på Toy”s”us, jag ville in på ÖoB och vi avslutade det hela med en sväng in till Mediamarkt. Jag och älsklingen köpte inget alls men barnen handlade lite. Nikki har kollat på en dekorationsbelysnings häst hela hösten och hon fick lite pengar i julklapp så den skulle hon köpa. Hon hade sån tur också för det fanns bara en kvar och den tog ett äldre par mitt framför näsan på oss. Men när de hörde att det var Nikki som skulle ha den så fick hon ta den istället. Det tyckte jag var riktigt snällt och Nikki blev jätteglad.

När vi kom hem var vi helt slut. Vi tände en brasa och bara tog det lugnt.

Idag har vi grejat mest hela dagen. Jag har tömt lite i garaget så nu får vi lite bättre plats. Dock blev det lite sämre plats i förrådet då jag dumpade sakerna där. Jag vet inte riktigt vart jag ska göra av allt. Dags att göra sig av med lite igen kanske? Det går nog att fundera på i alla fall. Får jag inte in allt i förrådet då måste det ju betyda att det är för mycket saker! Jag kan faktiskt komma till insikt jag med :)

Imorgon blir det jobb igen. Jag känner verkligen inte för det. Hade gärna varit ledig lite till. Denna ledigheten går så enormt fort eftersom det är jul och allt. Vid nyår blir det inte någon extra ledighet heller och det är rätt surt. Men aja. Det är som det är. Är nog rätt okej när jag väl kommer till jobbet. Det som tar emot är att jag måste åka buss :( För Nikki ska till tandläkaren.

Ett litet ljus i mörkret

2016-12-16-17-30-01

Förra veckan fick vi i alla fall ett litet ljus i mörkret. Vår ugn och mikrovågsugn kom och blev installerade! Nu får vi bara hoppas att de funkar som de ska för när vi brände in ugnen så gick säkringen. Sen har jag knappt vågat använda den :p Men har använt den lite efter och då verkar det ju fungera i alla fall. Får göra nåt i ugnen idag till mat kanske. Blev riktigt nöjd med dem, men jag saknar våra vita lite grann. Men nu fanns det inte så då är det inte så mycket att göra något åt.

Annars känns det som en mörk dimma ligger över vårat liv just nu. Ena stunden verkar det som man ser en liten lättning av dimman för att i nästa vara lika mörkt och grått igen. Jag hoppas att denna hemska tid gör att vi kommer varandra närmare istället vilket det faktiskt känns som att det har gjort (hittills i alla fall, än är det ju inte slut). Men jag vet ju att allt löser sig på ett eller annat sätt. Men nu tycker jag att den dära lösningen kan komma snart. Det är en lång väntan och julen närmar sig med stormsteg. Jag har ångest över att jag inte varit den mamman jag velat vara nu inför jul med mina barn. Jag hade sett fram emot detta så mycket och vi skulle göra massa skoj. Då går ugnen sönder och sen kommer detta och lägger sig på allt så jag har inte varit människa på en månad nu. Jag känner hur det har tärt på mitt psyke och har gjort så att jag har stängt in mig själv. Jag känner så väl igen symtomen. Jag vet att jag inte borde, men jag vet inte vad jag ska göra istället. Hela situationen har varit och är som en enda hemsk mardröm.

Till detta så kom ju den berömda magsjukan dessutom förra veckan. Nu är det bara Nikki som har klarat sig. Jag hade en lindrig variant så det är jag glad för. Eller peppar peppar.. det kan ju fortfarande komma tillbaka. Dock har jag haft en släng av feber också. Det hade inte resten av familjen. Jag gick och frös hela gårdagen trots dubbla tröjor, en brasa i kaminen och tjocka mjukisbyxor.

Jag ska försöka se allt positivt istället. Allt händer ju av en orsak. Vi lär oss alltid något av situationen. Det kunde ju varit värre. Vi har i alla fall varandra och det är huvudsaken <3

Tiden kryper fram

Det känns som det har gått en evighet, men ändå känns det som ett slut är långt borta. Som tur är hade vi en trevlig helg med besök hela helgen o 30 års firande på lördagen. Det var skönt att få lite annat att tänka på. Det var riktigt välbehövligt. Annars skulle jag nog gå under snart. I fredags fick jag åka hem tidigare från jobbet för jag gjorde bara fel och tankarna var någon annanstans. Då är det tur att vi har flextid. Så skönt i såna lägen.

Idag har de gått okej att jobba i alla fall. Försöker tänka tillbaka på helgen när tankarna börjar flyga åt fel håll igen. Det har hjälpt mig att hålla mig till det jag ska göra i alla fall. 

Jag hoppas det blir ett slut på de hela snart för denna situationen är inte hållbar. Frågan är bara när vi får ett slut. 

Nu hoppas jag på att vår nya ugn kommer i veckan. Det börjar bli lite jobbigt att vara utan nu. Det har vi ju vart rätt länge nu. Förhoppningsvis kommer den på torsdag. Jag håller tummarna :)

Bokslut på jobbet. Så nu finns det lite att göra igen. Sen är det snart lite ledigt. Det ska också bli väldigt skönt. Välbehövligt. Får hoppas att själen har fått lite ro då också.

wp-1481225278022.jpg

Idag är en sån dag jag bara vill vara liten. Jag vill inte mer nu. Jag klarar inte mycket mer nu. Jag är arg, besviken, ledsen och likgiltig om vartannat. Jag vet inte vad jag ska tro eller vad jag ska tänka. Jag hoppas att denna soppan är slut snart. Jag orkar inte mycket mer. Jobbet blir lidande, privatlivet blir lidande och jag vill egentligen bara lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet och hoppas att jag vaknar ur denna mardrömmen snart. Jag känner mig inte direkt positiv idag. Jag känner inte igen mig själv. Jag är sur, lättirriterad och känner mig allmänt nere. Men det är inte så konstigt med tanke på denna absurda situation.

Men jag får försöka se det positivt. Tvättmaskinen verkar vilja funka, vi ska få ny ugn och micro frågan är bara hur de ska göra för att det ska få plats. Men där kan vi i alla fall vara med och påverka. Jag borde fokusera på det positiva men det är svårt. En annan dag kanske?!

Att få glömma allt en stund…

Det har varit en välbehövlig helg. En helg som tvingat oss att lägga allt åt sidan och bara fokusera på roliga saker. I lördags packade vi badväskorna och åkte till arenan o simmade lite. 

Vi hade bokat bord på Pinchos men barnen blev hungriga så vi gick o skulle köpa fika. Då blev vi minst sagt förvånade för när vi ska betala så kan vi inte göra de bara för att vi endast löst motionssims armband, så hon i kassan säger att vi måste gå till receptionen o fixa ett armband med pengar på. Okej de e väl inte hela världen tänker vi så Johan går iväg o ska fixa det o jag o barnen sätter oss för att fika.

Det går en stund men sen kommer hon i kassan tillbaka o säger att vi inte får sitta där. Det är bara de med svarta armband som fåe göra de o att vi får betala när vi går ut istället o ta med fikat till motionsbassängen. 

När Johan kommer tillbaka visar det sig att han egentligen behövde köpa ett upplevelsebad armband för att få betala fikat. Men att de höll ju själva med om att det skulle vara konstigt att behöva betala ännu mer för nåt vi inte skulle använda.

Så ska man motionssimma på arenan då får du inte köpa nåt att dricka eller äta. Mycket konstigt och märkligt. Men de e klart. Med vårt flyt denna höst så är det klart att det också skulle krångla. 

Men vi badade o hade tevligt ändå. Maten på Pinchos var god och vi var helt slut hela familjen när vi kom hem.

Igår var det dansuppvisning på stadsteatern. Lika trevligt som vanligt. Det är så kul att se den variation som föreställningen erbjuder. Från små söta små balettjejer till mer kunniga och äldre och mer erfarna dansare.

Men nu är vi tillbaka till vardagen. Ett positivt besked men ett sämre besked. Tror jag ger upp snart. Jag börjar bli riktigt less på de hela nu.

I med och motgång

Ja herrejösses säger jag bara. Den senaste tiden har inte varit rolig. Motgångar hela tiden. Så fort man accepterat den ena så kommer den andra. Det är inte klokt. Det är tur att vi i alla fall har varandra. I med och motgång. Motgång sätts vi verkligen på prov om nu. Det känns verkligen som motgångarna avlöser varandra. Jag tycker att det får räcka nu. Vi har varit med om alldeles tillräckligt nu tycker jag.  Det är på tiden att de vänder.

Men gör det inte det då är det väl meningen att vi ska testas ännu mer. Det är väl det vi gör nu. Jag hoppas att vi klarar provet snart. För nu är jag väldigt less på fler motgångar. 

Men nog om tråkigheter . Kidsen är uppe tidigt idag. De har sovit i en koja i natt så nu sitter de uppe och leker i den. Men snart är det tyvärr dags att städa upp den för vi ska dammsuga hela huset så att det är fint när älsklingens släkt kommer på besök :) Lite fint vill ju ha de när de ska se huset för första gången. 

Dags att ta tag i livet kanske. klockan är ju halv sju. Vart vaken en timme redan. Vaknade av att jag behövde gå på toa som vanligt. O somnar jag om efter det så är jag ett vrak. Så tidiga mornar det är det som de får bli.

Ha en fin dag!