Det blev inte så mycket till uppdatering av bloggen. Men kanske dags nu? Det har minst sagt varit ett kämpigt år. Men jag är säker på att mitt positiva sätt underlättar det hela. Jag har verkligen fått lära mig att anpassa mitt liv till min sjukdom eller vad man ska kalla det. Jag har åkt på flera minor och blivit helt slut. Jag vet dock inte vad som har varit jobbigast… biverkningar av medicinerna eller symtomen av sjukdomen.

Nu är jag medicinfri och jag hoppas att jag kan vara det framöver. Den 28e oktober ska jag till ögon. Jag hoppas verkligen att det ser bra ut. Annars betyder det att trycket i hjärnan är högt igen och jag riskerar att behöva äta medicin.

Jag kommer inte riktigt ihåg vad jag skrev sist…det var ändå förra året.. men från dagen jag kom hem från sjukhuset har jag ätit LCHF. De snedsteg jag har gjort är ätit lite potatis samt att när vi ätit på kinarestaurang så har jag ätit friterade kycklingbullar och vårrullar. Men inget godis (om det inte varit sockerfritt), igen pasta, inget ris, inget bröd.. nu har det gått mer än ett år. Jag har gått ner nästan 16 kg. De senaste halvåret har det stått still, men jag har samtidigt haft någon skit i kroppen sedan januari som inte vill släppa. Känns som bihåleinflammation/förkylning. Jag sprang på VC hela vårvintern. Akut bronkit tyckte läkaren hela tiden samt några öroninflammationer. Hem med antibiotika, Cocillana och slemlösande. Varje gång och varje gång utan någon bättring.

I april blev jag smittad med Covid tillsammans med min 2:a dubbelsidiga öroninflammation. Fick en ny antibiotikasort som jag efter en vecka fick fullt av eksem. Då tröttnade jag på läkarna och efter det har jag inte varit hos läkaren. Vissa dagar känns det som att det äntligen är på G att släppa taget för att någon dag senare komma tillbaka med full styrka. Kanske dags för en ny vända till VC.

Fördelen är i alla fall att det verkar inte vara något som smittar så jag har kunnat leva relativt som vanligt… eller ja vanligt har ju inte 2020/2021 varit men jag hoppas ni förstår.

Men om jag ska sammanfatta mitt liv just nu.. det är inte som förr. Jag håller på att lära mig leva efter nya förutsättningar och jag måste lyssna på min kropp och acceptera att jag inte orkar allt och de dagar jag orkar mer är jag överlycklig. Men jag ligger inte död i soffan längre. Jag orkar vara med min familj. Bara det gör mig lycklig. Jag måste inte flänga runt och göra massa saker. Inget slår en lugn hemmakväll 7 dagar i veckan!