Ena stunden är allt bra. Andra stunden snurrar alla tankar igen. En rädsla jag aldrig känt innan har krupit in innanför skinnet. Känslan är jobbig men jag har insett att för att övervinna den är det bäst att bearbeta den och inte stänga in den (jag som är expert på att stäng in jobbiga känslor, hur ska detta gå?). För första gångerna i mitt liv så svarar jag inte att det är bra när någon frågar. Jag svarar att det är okej. För det är sanningen. Ena stunden är allt bra andra stunden känns allt oroligt. Jag kan inte säga att det känns dåligt utan mest att jag har en oro i kroppen som jag inte blir av med och jag vet inte riktigt hur jag ska bearbeta den än heller. Träning kanske är svaret? För varje gång jag tränat har ett lugn infunnit sig. Men jag kan ju inte leva på gymmet/på cykeln. Jag har ju en familj som behöver mig också och som jag vill vara hos.
Just nu hade jag dock väldigt gärna bara satt mig på cykeln och trampat runt. Men älsklingen är på bymöte så jag måste vara hemma med barnen. Visst jag kan ställa mig på wiit men det är inte sån träning jag vill ha. Det får nog bli en rejäl cykeltur imorgon eller en tripp till gymmet efter Nikkis utvecklingssamtal.
Jag försöker se framåt. Snart är det semester och den kommer bli helt underbar! Redan första helgen väntar finbesök från Uppsala ;) och fortsätter med en tripp till Göteborg. Nora skall till plastikkirurgen och odontologen. De ska kolla om de ska göra något med hennes fontanell eller om de ska låta den vara. Sen hos tandläkaren vet jag faktiskt inte vad de ska göra. Hon ska röntgas mer än så vet jag inte. Tycker det är lite konstigt att vi ska ända till Sahlgrenska för hon går ju redan hos tandläkare, tandhygienist och tandreglering i Lidköping. Men någon baktanke med det hela är det säkert. Eller om de har mer kunskap om vårt syndrom. Vi tänkte ta en tur till Universeum när vi ändå är nere. Barnen har aldrig varit där så det kan nog bli poppis.
Sen består semestern av mycket mer. En tripp till Stockholm, älsklingen och jag ska till Vann, det är midsommar och däremellan vill säkert barnen klämma in en tur till Skara Sommarland. Jag kommer va helt slut när jag börjar jobba igen. Jag som hade tänkt ha en lugn semester… de gick ju sådär.. Men en sak är säker…. jag kommer njuta av varje sekund som jag får tillbringa med min underbara familj. Olyckan har verkligen fått mig att värdera livet så mycket högre. Ett liv tillsammans med de jag tycker om <3