Satte mig och tittade igenom min gamla blogg lite. Den första jag hade när man var ung och dum typ. Började blogga februari 2006. Så snart firar jag och blogglivet 7 år tillsammans. 3 bloggar har jag skrivit aktivt i medan jag har haft lite andra ströbloggar vid sidan om.

Hittade i alla fall en bild på Nora. Det är den första bilden på henne när hon kom ut ur kuvösen. Morsdag 2008.

Bodyn hon har på sig är storlek 40 och ni ser ju själva hur mycket uppvikta armarna är. Det hon har under huvudet är en haklapp i frotté. En liten haklapp. Det syns då inte. Det är synd att man glömmer så fort. Man kommer ihåg att hon var liten. Men man kommer inte ihåg hur liten.

Här har hon ju ändå växt till sig och gått upp rätt så mycket i vikt. Min lilla gumma <3

Jag glömmer aldrig första känslan när man fick hålla henne. Man vågade knappt ta i henne för man var rädd att hon skulle gå sönder. Öronen var bara små skinnlappar utan brosk. Huvudformen var oval bakåt om man säger så. Svårt att förklara. Men bakhuvudet hade en puckel typ. Hennes rätta huvudform kom några veckor senare och de sa på neo att det var helt normalt. Så som Noras huvud såg ut så såg det ut för alla bebisar i hennes vecka fast man såg de ju aldrig i vanliga fall för när de är fullgångna så har de fått sin riktiga huvudform.

Fanns andra delar som inte heller var färdigutvecklade och näsan var fortfarande lite genomskinlig. Det är en fantastisk känsla att få ha varit med om något sånt här. Det är helt fantastisk att denna lilla varelsen kunde bli en helt normal flicka. Idag syns det inte på henne att hon var så förtidigt född. Hon är visserligen kort, men det har inte med förtidigheten att göra utan mer på vårt syndrom.

På neo fick man egentligen inte ha några andra än släkt på besök. Men jag fick ta emot min älskade Sara och min älskade Fredrik. Fredriks reaktion när han fick syn på Nora glömmer jag heller aldrig. Ögonen tårades och han var väldigt rörd. Han fick ett band till henne med en gång. Går inte förklara men än idag har han och Nora ett väldigt speciellt band. Vilket känns helt underbart då det är indirekt tack vare han att hon finns. För utan han hade jag nog aldrig träffat Johan.