Veckan började med kanonfint väder och en tripp till Göteborg för ett besök på Göteborgs Naturhistoriska Museum. Jag var lite osäker på hur jag skulle hitta dit så åkte lite tidigare än vad jag behövde för att ha god marginal. Tur det för det tog ett tag innan jag hittade rätt spårvagn som skulle ta mig ut till Slottsskogen. Jag blev tidig så jag kunde sätta mig ner i gräset en stund och bara njuta av livet och det underbara väder som var. Jag messade Rainer och sa att jag var framme och han satt på spårvagnen. När han kommer så ringer jag och ber personalen öppna. Då har de glömt att vi skulle komma, fast jag pratade med dem torsdagen innan. Vad är det med dessa kulturmänniskor :) Men det blev ändå ett lyckat besök. Jag fick sagt det jag ville och det var roligt att träffa personalen i verkligheten och få en bild av dem. De var nöjda med vårt arbete så jag måste säga att jag sträckte lite extra på mig när de berättade att de var nöjda! Besöket höll på perfekt i tid så vi hann med en spårvagn och sen var det bara 10 min väntetid på tåget hem!

I onsdags så hade vi AW på jobbet. Mycket trevligt med livemusik från våra egna, vilket blev riktigt mysigt. Jag stannade en stund men då jag skulle åka buss hem så valde jag att åka lite tidigare för sen skulle bussarna bara gå en gång i timmen och jag hade ingen lust att stå länge och vänta på bussen plus att jag var så extremt trött. Väl hemma sen så stenslockande jag framför tvn. Så roligt sällskap var jag.

Fredagen blev en mycket omtumlande dag. Jag vaknade tidigare än vad jag behövde men jag gick upp. Barnen och Johan var hemma då skolan hade studiedag och fritids planeringsdag. Allt var bra till en början men när jag kommer till jobbet så ringer telefonen. Nelly hade somnat in kvällen innan. Väldigt blandade känslor kom och gick hela dagen. Vi hade teammöte samt möte om utländska leverantörsfakturor men jag var mest i ett vakuum och kommer inte ihåg så mycket. Det är skönt att hon slipper ha ont mera men det känns så konstigt att hon är borta. Dagen gick okej ända fram tills jag fick reda på att begravningen ska vara samma dag som Nora har skolavslutning. Då brast allt och jag bröt ihop. Jag flexade ut och åkte hem gråtandes hela vägen. Det blev bara för mycket. Så nu går jag här med ångest över vad jag ska gå på. Noras skolavslutning eller begravningen. Jag vill så gärna gå på båda. Men det är bara att inse att det går inte då de är samma dag och Noras skolavslutning slutar 30 min innan begravningen börjar så det finns inte en chans att jag hinner ner i tid. Vad jag än väljer så kommer det vara tungt att inte vara på det andra stället.

Som tur var så hade jag lite annat att tänka på igår då vi var bjudna på Elviras namnkalas <3 Så roligt att få vara med på denna tillställning. Vi var i en fin bygdegård utanför Skövde. Vädret va kanon och barnen hade en rutschkana att åka i på gården. Perfekt! Denna dag försvann i ett nafs och snart satt vi i bilen på väg hem igen. Väl hemma så var vi ute och njöt av det fina vädret innan vi gick in och la barnen och sen satte vi oss och bara va framför tvn.

Idag har det vart en lugn dag. Vi började med att plocka lite hemma. Nikki smet iväg och lekte med en kompis och under tiden lagade vi lite mat. Då vädret har varit kanon bestämde vi oss för att åka och bada en sväng. Dock glömde älsklingen sin väska hemma så mellisen kom inte med. Därför fick det bli en kort sväng o bada… eller 1 ½ timme blev det. Barnen letade grodyngel och lekte i sanden. Jag och älsklingen satt mest och tittade på men vi var även i och doppade oss. Det var varmare i vattnet än vad jag trodde så det kanske blir en sväng dit imorgon också om värdet håller i sig :)

Väl hemma sen var vi rätt trötta. Nora skulle sparka sparkcykel. Först iväg till lekparken och sen for hon iväg till skolan. Hon verkade känna sig så stor när hon sparkade iväg. Under tiden hade jag och Nikki lite avslappningstid och satt/låg o målade ute. Så skönt att bara va ett tag efter denna omtumlande veckan. 

Barnens kväll avslutades med grillning och äta ute. Nu är de på väg till sängarna. Se vad jag och min andre hälft hittar på. Det ska bli skönt att vara ledig imorgon också. En lång helg det har verkligen behövts i alla fall känslomässigt för min del. Det har vart en tuff vecka. Nu hoppas vi på en mindre tuff vecka för att ladda upp inför bokslutsvecka!

En konstig känsla har infunnit sig i min kropp. En känsla av att ge upp. Det är ingen känsla jag är van vid att ha. Men jag är så trött på samma resultat hela tiden. Jag vill få ett resultat och inte bara tomma ord. Jag blir så trött av denna eviga repris.

Från att ha haft massa positiv energi till att bli helt tom. Det är länge sen jag kände så. Jag gillar det inte. Jag vet inte vad jag vill. Eller jo de vet jag. Jag vill ha en förändring. Jag vill inte behöva känna som jag gör. Jag vill kunna lita på det jag hör. Jag vill inte behöva tveka. Jag vill inte behöva ha den där tanken att jag vet ändå hur de blir trots löften om motsatsen.

Jag kan inte rå för vad jag känner. Jag känner som jag gör. Jag har rätt till mina känslor oavsett. Det är i alla fall en sak jag känner mig stark i och det är att jag får känna som jag gör. Jag ska inte behöva skämmas över att känna som jag gör. Jag har all rätt att känna precis vad jag vill. Så jäkla skönt att ha kommit med den insikten. Jag är jag och jag känner det jag gör. Duger inte det? Då är inte det mina problem.

Mitt i allt så får jag ändå ett litet hopp. Jag känner att jag har förändrats. Mitt självförtroende har förändrats. Min självkänsla har förändrats. Allt är ändå inte bara mörker <3

Idag är det ingen vanlig dag. Jag är ledig från jobbet för att hänga med Nora till skolan. Ska bli spännande att se hur det är. Jag skjutsade älsklingen till bussen innan då han ska till Ggb över dagen. Skyddsombudsutbildning tror jag det var. Se när han kommer hem i em. Jag och barnen ska till ögonläkaren med Nora. Det ser ut som att hon börjat skela ibland så jag hoppas innerligt att det inte är något. I alla fall att hon slipper lapp. Det är ju inget roligt. Men behövs det så behövs det. Hon har mycket besök den där damen. Men det har hon ju alltid haft. Det jobbiga är att alla kommer typ samtidigt. Jag är dock väldigt glad att hon har så lätt att få hjälp. Skillnad är det ju från en annan. Men nu får jag skylla mig själv för jag har sagt i ett års tid att jag ska kolla upp magen igen, men inte tagit tag i det. Det känns lite som jag inte kommer få någon hjälp ändå och jag har inte haft orken att kämpa. Men nu har jag ju förnyade krafter så kanske lika bra att ta tag i det snart istället för att äta dessa tabletter hela tiden för att jag har så ont.

Annars verkar det bli en kanon dag! Vädret är underbart. Det var 15 grader ute när jag vaknade vid 5.30. Jag trodde inte mina ögon så var tvungen att kolla flera olika termometrar.. Men alla sa samma sak och bilen sa 16 grader 1 timme senare. UNDERBART! Dock har jag börjat känna av pollen igen. Igår kändes det som att jag hade gått in i en vägg. Jag försöker undvika allergimedicin in i det längsta för jag blir så himla trött av det. Nu när jag äntligen har så mycket energi och positiva känslor så vill jag inte droga ner mig med allergimedicin.

Dags att ta tag i livet och få barnen att klä på sig det sista!

 

En lugn helg har det varit. Så himla skönt och välbehövligt. Nu börjar den mest intensiva perioden på året när det gäller privatlivet. Känns som att det är något bokat varje helg ända till oktober. Eller semestern är inte fullbokad men det får den inte bli heller då vi måste ha tid till att bara vara lediga också. Vi ska ju åka till mormor. 127 mil enkel resa. Tror att vi behöver lite lugn och bara vara hemma när vi kommer hem därifrån. Ska bli spännande o se hur det går med barnen att åka så långt o sen väl där när de inte direkt finns någon svensk tv.

Jag längtar verkligen tills vi åker. Att få träffa mormor igen. Att få komma till mitt andra hem. Jag saknar verkligen  Finland. Jag skulle gärna ha en sommarstuga där uppe o tillbringa hela semestern där.

Men nu är vi fortfarande här hemma i Sverige. Igår vaknade jag 3.30 o kunde inte somna om. Gick i en dvala hela dagen. Idag är jag också trött. Passar på att njuta av det fina vädret och reflektera lite över livet och uppskatta det jag har och vara stolt över de val jag gjort i livet oavsett om de har varit bra eller dåliga val. De dåliga valen är gjorda och det är inget som går att ändra. Det viktiga är att ta lärdom av dem och inte göra samma dåliga val igen!

Jag har kommit långt med mitt mentala arbete men jag har jobbat mycket med det också. Förr fokuserade jag på de jag inte hade och ville ha. Idag fokuserar jag på det jag har och gör mig lycklig. Jag har slutat älta hur de kunde blivit om jag gjorde si eller så. De tar sådan kraft och energi. När jag slutade älta så var det som en sten lyftes bort. Jag kunde börja andas igen. Det var meningen att det som hände skulle hända. Jag lärde mig massa men de bästa av allt. Jag lärde mig hur jag ska tänka för att må bra! Att rensa i mitt liv och ransaka mig själv har varit de bästa som har hänt. Jag gör de varje dag och varje dag uppskattar jag mig själv och mina nära mer o mer. <3

I Onsdags morse kl 8.00 var det dags att börja vår årliga personaldag. Denna gång var destinationen Boda Borg. När vi fick reda på vart vi skulle för några veckor sen var det många bekymrade miner bland många på jobbet. Men många blev väldigt positivt överraskade vilket var riktigt kul. Jag har varit på Boda Borg en gång tidigare. Dock många år sedan. Jag gick fortfarande på grundskolan..åttan tror jag.. när jag var där senast och då dessutom i Sävsjö. Men jag hade lite minnen av det. Jag kom ihåg att det var roligt. Men att det var så roligt som det faktiskt var, det kommer jag inte ihåg.

Vi fick inte bestämma lag själva men jag hamnade verkligen i ett toppenlag! Vi ville samma saker och vi kämpade på bra allihop. Det gav resultat också då vi vann alltihop! :) Vi körde både Gröna (mycket lite fysik, snarare mer hjärna), Röda (både fysisk och hjärna) och Svarta (mest fysisk) banor. Vi hade nog en rätt bra blandning på banor. I början mer gröna som uppvärmning och sen mer svarta/röda på slutet varvat med någon grön här o var för att hämta andan :) Vi körde väldigt tidigt en bana som hette Timehunt som delvis gick ut på att göra varje rum så fort som möjligt för att få med sig så mycket tid som möjligt inför de sista rummen. Detta resulterade i att vi kände lite tidspress i alla rum efter det sen. Men det gjorde det hela lite roligare också :)

Denna dagen blev så bra som den kunde för min del. Det var länge sen jag hade så roligt. Det gav bra träning och jag sov så gott natten efter! Baksidan av det hela är att jag har haft sån hemsk träningsvärk i hela kroppen! Igår kunde jag knappt gå. Men jag får se det positivt. Jag känner ju att jag har arbetat mycket med kroppen i alla fall. Idag är träningsvärken mycket bättre. Men den gjorde så jag somnade åtta (?!, kanske nio) igårkväll och idag vaknade jag 3.30 och kunde inte somna om.. kul.. not..

Hoppas på en bra dag och nu börjar jag bli riktigt träningssugen! Får kanske bli en tur till gymmet idag eller imorgon. Men bör börja tvätta fönster också.. vi får se vad som lockar mest ;)

Många kilon kvar, men på en månad har det hänt lite saker i alla fall (samma kläder på båda bilderna)

Denna eviga resa med snåriga vägar där det är så lätt att gå en omväg. Genvägar finns det få av och det jag har lärt mig är att tar man en genväg så blir det senare en omväg. Nu har jag flyt igen och håller mig på banan. Tränar inte mycket, men är ute och rör på mig på annat vis vilket verkar fungera kanon. Jag satte mig och räknade lite och jag insåg att i juni 2014 hade jag gått ner 21,9 kg. Så stolt över att gått ner så mycket på helt egen hand. Sen kom livet i vägen och det var mycket i skolan, det har varit mycket på jobbet, jag har vart sjuk, jag har haft den ena ursäkten efter den andra. Vad har detta lett till? Jo att min vikt har åkt som en bergodalbana upp och ned. Jag har inte gått upp alla de där kilona någon gång, men som mest hamnade jag på +10,6 kg från minimivikten 2014. Sen har vikten pendlat 5 kg ner o 5 kg upp.

Jag har haft en gräns och när jag kommit över den så har jag tagit tag i slarvandet. Nu går det åt rätt håll igen. Jag vågar knappt skriva det med rädslan av att trilla dit igen. Men jag kan detta nu. Gör jag avsteg, kommer sötsuget, jag stannar av, går upp i vikt och jag sitter där och tröstäter och tänker ”Bara denna gången, jag skärper mig imorgon”. Jag har under dessa två år reflekterat och försökt hitta mina fallgropar. Jag har kommit en bra bit. Jag vet hur jag tänker när jag är på väg att falla dit. Jag måste lära mig av mina misstag för jag vet ju resultatet om jag gör på samma sätt igen. Sedan jag tog tag i allt senast (ca en månad sedan) har 8,6 kg bara runnit av mig, det känns faktiskt riktigt skönt. Sammanlagt hamnar jag på -19,9 kg, så jag är inte riktigt där jag var 2014 än. Men jag är på god väg. Ett tag såg jag nästan min resa som två resor eftersom jag nästan släppte allt under några månader. Men nej, det är en och samma resa. Det är bara att acceptera, en resa som denna är inte spikrak. Säger jag att det är två resor så blir det som att ljuga för mig själv för att få ett bättre resultat. Det är samma resa med en väldigt brokig väg i mitten. Men under den brokiga vägen har jag lärt mig mycket om mig själv.

Jag är mitt uppe i en livstilsförändring. En sådan resa tar lång tid. Den ska ju hålla livet ut och inte bara för stunden. Hela tiden tänker jag på hur jag vill leva i framtiden. Vad jag vill kunna äta, vad jag vill kunna göra. Vilken relation jag vill ha till mat. Just nu känns det som att jag hittat en rätt så bra balans. Jag hoppas på att kunna fortsätta med den. Det svåra är när jag blir erbjuden min hjärnas gift d.v.s. socker i alla dess former. Hur många skulle erbjuda alkohol till en alkoholist? Det blir lite samma sak för mig.. jag misstänker att jag är sockerberoende för jag beter mig verkligen som en människa som är beroende. Får jag lite sött så vill jag ha mer. Det finns inget stopp. Eller numera finns det ett litet stopp för jag blir så äckligt illamående av för mycket sött… men tar jag lite lite mer för varje gång.. då finns det snart inget stopp längre.

Känner du någon som kämpar med sin vikt. Visa då lite respekt och bjud inte på massa fika, glass, godis, läsk och andra dåligheter. Erbjud istället något bra t.ex. lite bär. Visst du vill bara vara snäll. Men det är snarare helt tvärtom. Det du bjuder på kan göra så att det faller totalt för denna människa. Det kan ha gått strålande i flera veckor och så kommer en s.k. vän med lite fika, För en gång gör väl inget, och det kan vara kört för den som kämpar som då faller tillbaka till det dåliga spåret och istället kommer vara helt vilse istället och får börja om igen.

Nu säger jag inte att det måste vara så. Men det kan vara så och det är så svårt att säga nej när hjärnan så gärna vill ha och den gör så att man intalar sig så mycket konstiga saker bara för att få igenom sin vilja. Efteråt kommer ångesten och vetskapen att man borde stått emot. Då är det bättre att inte ens ha blivit erbjuden något från första början.

Kämpar du med vikten, men lyckas inte? Du funderar kanske på en viktoperation? Jag har också haft de där tankarna ibland då o då. Men jag skulle aldrig vilja stympa min kropp och ta den risken det faktiskt är. Jag tror inte på det långsiktigt. Jag vill inte leva ett liv där jag måste knapra vitaminer och aldrig kunna njuta av den där festmåltiden som är någon gång om året. Vi lever bara en gång och den gången vill jag att ska vara med bra livskvalité. Visst man går ner i vikt och får kanske lättare för att man är mindre. Men mindre det tror jag faktiskt alla kan bli (om man inte har någon sjukdom som förhindrar det). Det gäller bara hitta sin egen väg. Det är lite upp till var och en. Vi väljer ju vad vi stoppar i oss. Men ibland har man ett beroende man måste övervinna också och då kanske man behöver ytterligare verktyg för att lyckas hitta problemet med vikten.

Funderar du på en viktoperation? Ta dig en ordentlig funderare om du verkligen har testat ALLT. Eller är du villig att stympa din kropp med risk att råka ut för en biverkning i framtiden (den behöver ju inte komma direkt.. den kan ju komma om 5-10-20 år) och ändå ha vetskapen att du inte gjort allt innan för att undvika att stympa din kropp? Har du gjort viktnedgångsförsök och faktiskt lyckats gå ner i vikt, men sen gått upp dem igen? Har du reflekterat över vad du gjort eller inte gjort som har gjort så att du gått upp allt igen? I så fall vad kom du fram till? Har du testat att ändra på det du tror att du gjorde fel? Att vara överviktig beror ofta på många olika aspekter. Det är inte bara magsäcken som måste åtgärdas. Det viktigaste att arbeta med är hjärnan tror jag. Det är ju den som styr oss. Man måste ändra sitt ätbeteende och framförallt förstå sitt ätbeteende för att gå ner i vikt och sedan kunna stanna där. Man måste lära sig hur sin kropp fungerar oavsett om man gör en operation eller ej!

Det är våra egna val och jag dömer ingen som väljer att göra en operation. Jag tycker mest synd om de som gör en operation och som ser en operation som enda utvägen utan att ha fått verktygen som behövs (på individnivå) för en varaktig viktnedgång. Jag önskar att sjukvården hjälpte till mer och var mer stöttande i människors viktproblem och som verkligen vill att alla ska få testa ALLT innan de läggs under kniven. Det är en svår resa redan som det är och som kräver allt stöd man kan få!

Oj oj oj vad denna dagen har gått fort. På jobbet har jag haft sjukt mycket att göra och det är ett rent kaos i hjärnan. Jag känner att jag inte har samma koll som jag brukar på allt. Just nu är allt ett virrvarr. Men det blir lätt så i min hjärna när jag frångår rutinerna vilket jag fått göra de senaste dagarna då vi har sommarjobbare som ska läras upp. Då måste man ju lägga allt åt sidan lite så då blir det kaos när jag är lite här o var och jobbar. Men som tur är så är slutresultatet som det ska vara. Det är bara vägen dit som inte är lika ordningsam som vanligt. Marsbokslutet är klart, prognosen är inrapporterad och vi har börjat skissa på uppdatering till några rutiner. Det känns bra ändå. Nu ska jag bara komma i fas med det löpande så kommer jag vara kolugn sen. Vilket betyder att jag måste vara i fas imorgon för sen är jag ledig på onsdag. Ska bli skönt att vara lite ledig.

Idag har vi tillbringat en stund av kvällen i Götene. Barnen har haft simskoleavslutning och visat vad de har lärt sig. Efteråt fick de varsin magisk medalj som gav en glass i kiosken. Gissa om jag hade två uppspelta tjejer här hemma :) Efter en bra stund med glassätande kunde vi äntligen sätta oss i bilen och rulla hemåt. Skönt att simskolan är över nu för ett tag. Det är inte så roligt att sitta där. Obekväma stolar att sitta på och alldeles för lite soffplatser. Men ska inte klaga egentligen. Det finns i alla fall någonstans att sitta.

Nu blir det att packa lite inför morgondagen och sen ska jag krypa ner i säng. Ska bli skönt. Hoppas på lite mer värme imorgon för idag var det himla kallt. Imorse var det minusgrader och när vi kom hem var det 7 grader men var ändå riktigt kallt.

Ja livet går verkligen upp och ner. En vecka med förkylning är aldrig roligt. Innan förkylningen kom så hade jag gått loss på diverse sötsaker. Samma visa varje gång. Vet inte varför. Men det är precis som att mitt immunförsvar lägger av när jag äter massa sötsaker. Jag hade verkligen en downperiod. Åt allt som kom i min väg. Godis, glass, kakor, smörgåsar, bullar… ja listan kan göras lång. Jag vet inte vad som tog åt mig. Jag bara släppte greppet och frossade. Resultatet = Dunderförkyld och ont i halsen = Noll träning. Nu äntligen börjar förkylningen bli bättre, men nu äter jag bra igen. Det vände direkt när jag slutade med sötsakerna. Jag borde se det som ett tecken. Det händer ju samma sak varje gång. Jag vet ju det. Äter jag en gång så är jag fast i minst en vecka. Jag kan inte stoppa tankarna på olika sötsaker eller sötsuget som kommer som ett brev på posten.

Nu är jag dessutom så sjukt träningssugen. Jag fantiserar om att springa uppför en slalombacke. Som om att jag skulle klara det i detta skicket :p Tror inte det. Men en vacker dag så. För att peppa mig själv så att jag lyckas hålla mig ifrån sötsuget så försöker jag ta massa bilder på maten jag äter. För det går inte att förneka, det ser riktigt gott och lockande ut. Det bästa av allt. Det är lika gott som det ser ut. Så när min hjärna försöker intala mig att jag behöver sött för att få snabb energi ska jag tänka på dessa bilder och kanske ta en smoothie eller något istället. Vitaminboost är bättre än sockerboost!

För att komma tillbaka på banan så har jag testat några nya rätter. Jag är rätt trött på den gamla vanliga maten och då lockar ”den maten jag åt förr” desto mer. Så nu blir det att testa mycket nytt framöver för att locka tillbaka smaklökarna till den maten som gör att jag mår bra. Jag vet ju verkligen vad jag vill. Det gäller bara att få med mig den där envisa saken uppe i huvudet med. Den som vill vara kvar i gamla fotspår. Men det blir i alla fall lättare och lättare att komma tillbaka till rätt spår. Så lite positivt är det i alla fall!

Annars så tuffar livet på. Barnen växer så det knakar och de börjar bli stora. Lite ångest över att de små inte är så små längre. De börjar bli allt mer självständiga och vill testa nya saker hela tiden. Jag har insett att det är dags att börja släppa på tyglarna lite så de får börja testa sina vingar sakta men säkert. Snart är dagisperioden slut för denna gången, troligtvis slut för alltid. Men man ska väl aldrig säga aldrig. Men det finns inga planer på fler barn här i alla fall. Sen vet man aldrig vad som händer men så känns det nu i alla fall. Det är väl därför allt känns lite vemodigt. Ett kapitel ska avslutas i våra liv för att lämna plats åt ett nytt. Blandade känslor de där. Men jag försöker njuta så mycket som möjligt av nuet. Tar vara på dagarna och tar inte allt för givet. Det gör att jag knappt aldrig sitter vid datorn, mobilen vet jag knappt vart den är när jag kommer hem, jag vill hellre ha mys vid tvn tillsammans med min familj. Älsklingens olycka förra året gjorde mycket på känslorna. Livet är skört.

Nu ska jag krypa ner hos mina hjärtan och min älskling för en helt vanlig lördag kväll hos familjen Ahlin. Vi ska kolla på gladiatorerna efter barnens önskemål :)

Ha en fin helg!

 

Vilken debatt det har varit i veckan när det gäller LCHF och att det ska vara så farligt. Vad är det som är så farligt med ren mat? Det farligaste tror jag är att läkemedelsindustrin och livsmedelsindustrin förlorar pengar. Här ovan är min kvällsmat igår kväll (jag åt inte allt för orkade bara halva wrapen). Jag åt vid sju-halv åtta och är fortfarande inte hungrig och jag har inte ätit något sedan dess. Visst, jag har sovit emellan men jag var mätt o go hela kvällen så jag va inte sugen på något snacks till lördagsmyset. Jag förstår inte vad det är som är så farligt med denna maten. För min del så är den lite väl liberal p.g.a smoothien. Det blir lite mycket kolhydrater för att jag ska kunna gå ner snabbt i vikt, men jag håller ändå blodsockret i schakt för att inte bli sötsugen.

Anna Hallén skrev ett bra inlägg på Facebook i veckan som tar upp många av de frågor som jag har. Kan någon här svara på det skulle jag bli överlycklig!, här är delar av inlägget:
Jag behöver er hjälp och kunskap.
Vad är det som är farligt med att barn äter fisk, kött och kyckling i stället för hotdog, hamburgare och fiskpinnar?
Vad är det för fel med att barn äter grönsaker och rotfrukter i ställer för pulvermos och pasta?
Vad är det som skrämmer er med att äta naturliga fetter i stället för uppfunna laboratorieskapta hittepåfetter?
Vad gör barnen så illa att det är farligt när vi serverar grönsaksdipp i stället för ”fredagsmys” med chips?
Vilka specifika brister blir det med en mjöl- och glutenfri diet?
Jag förstår uppriktigt inte.
Vad är det som är farligt för barn?
Vad är det som är farligt med att dricka vatten i stället för läsk?
Nötter & oliver i stället för godis?
Vad är det jag har missat i näringsfysiologin?
Vad är det ni vet som jag inte förstår?
Jag har i 10 år arbetat för att barn och vuxna ska äta oprocessad mat (gärna ekologisk) lagad från grunden.
En kost med alla näringsämnen (SLV har näringsberäknat ”min” kost och allt fanns med. Även fibrer.) En kost utan tillsatser, socker och ”skräpmat”.
En kost med kolhydrater som håller blodsockret stabilt men som är mjölfri.
Varför är denna kost farlig för barn? Jag förstår inte. Uppriktigt. Jag förstår inte! 
Kan det vara så att ni inte har en aning om hur vi äter? Kan det vara så att ni tror att barn serveras de val som en bantande kvinna gör?
I så fall borde ni uppröras över alla pulverdieter som används – för logiskt sätt borde ju dessa familjer då servera det till sina barn också.
Kan det vara så att ni tror mycket men saknar kunskap om vad som ligger på tallriken?

Jag gör mina barn uppmärksamma på sockrets farligheter. Jag tycker det är viktigt att de redan som små får lära sig så att de inte behöver lära om som vuxen. Jag märker så väl på mina två skruttor att de kan äta olika.
Nikki är smal som en sticka medan Noras mage blir en ballong så fort hon ätit mycket mjölmat eller mycket socker. Här ser man tydligt att vi reagerar olika på mat. Men frågan är fortfarande, hur ser det ut inne i kroppen? Det skulle jag gärna vilja veta! Jag förbjuder dem inte att äta socker, jag uppmärksammar dem mest om att det inte är bra att äta för mycket. Jag ger dem alternativ till godis och chips. Jag tror inte de blir skadade av att bli upplysta så länge de blir det på rätt sätt och av rätt anledning.

 

Idag satt jag och lyssnade på en pod där My Westerdahl blir intervjuad. Denna människa kommer med så kloka ord emellanåt. Denna gången sa hon en mening som jag ska börja tänka allt oftare! Jag har flera gånger trillat in i sockerträsket igen efter att ha haft uppehåll ett längre tag. Idag fick jag ett jättebra verktyg för att inte trilla dit igen. Vår hjärna är väldigt speciell. Den är jäkligt smart men även så himla osmart. Säger vi till oss själva att vi aldrig får göra något igen. Vad händer då? Jo vi vill göra det såklart. Säger jag att jag aldrig någonsin mer får äta godis. Vad händer då? Jag blir sötsugen såklart. My pratade om just detta i den poden jag lyssnade på idag. Istället för att tänka att hon aldrig får äta t.ex. godis så tänker hon att imorgon får jag äta godis. Vad händer imorgon då? Samma sak igen, imorgon får jag äta godis. Vad händer här? Jo hjärnan ställer in sig att imorgon får jag äta godis. Då blir den mer nöjd än om den skulle veta att den aldrig mer får godis. Men den där imorgon kommer aldrig, men de hänger inte hjärnan riktigt med på. Så finurligt. Detta ska jag se om det kan funka på mig med! För varför ska jag äta massa bröte som jag inte mår bra av? Jag lever bara en gång och låt det bli den bästa gång jag haft!

Så mycket sjukdomar som det där sockret orsakar! Jag lever gärna utan både cancer, demens, diabetes m.m. Det är bara min hjärna som vill suga åt sig så mycket socker som möjligt. Men jag åt faktiskt en bit kitkat i tisdags och det var det äckligaste jag smakat (jag som brukar älska Kitkat). Det var sött och det var vidrigt. Det sved i smaklökarna. Jag är så glad över att jag känner så när jag äter godis. Mörk choklad går fortfarande ner lite väl lätt. Men det är ju fortfarande bättre än mjölkchoklad.

Jag är i alla fall så innerligt trött på de som säger att jag lever bara en gång så då kan jag äta vad jag vill. Ja visst, vi lever bara en gång. Men hur vill du leva den gången? Vill du må bra tills livet tar slut eller vill du dö i alla dessa sjukdomar som har västvärlden i ett järngrepp? Jag vet vad jag vill. Du får vilja va du vill.. men stjälp inte de som faktiskt försöker göra sitt liv till det bättre! Bjud inte dessa personer på massa kakor, godis, dricka, skräp! Uppmuntra dessa personer istället och erbjud bra saker som man mår bra av istället. Ska du bjuda på fika, bjud på lite bär och frukt istället för att bjuda på kakor! Det är så lätt att falla tillbaka om tillfälle ges. Det är svårt att övervinna den där hjärnan varje gång. Va en bra vän istället och hjälp till istället för stjälp.