Jag är nyss hemkommen från denna veckas körövning. Full med ny energi. Det är så skönt att gå o sjunga lite för endorfinerna invaderar kroppen och man får så mycket ny energi. Helt underbart. Tänk att med så små medel få så mycket tillbaka.

Idag fick vi dessutom en ny låt. Så kul. Aviccis låt Hey Brother. Jag tror att det kan bli hur bra som helst. 

Till våren planeras en körresa. Spännande. På nåt vänster hamnade jag i gruppen som ska planera detta. Hmm..vet inte vad jag gett mig in på. Men det blir nog bra. Jag vet inte riktigt vad som hänt. Men jag utmanar mig allt mer o mer. Men det bör ju vara positivt :)

Bokslut på jobbet imorgon. Jag hoppas att allt flyter på bra. Lite nervös som alltid att allt ska braka samman. Men de brukar gå bra så jag hoppas de går det imorgon med. Idag har jag i alla fall förberett så mycket som jag kunnat. Allt för att det ska flyta på så bra som möjligt. Ska bli skönt när bokslutet är över och det kan bli lite lugnt igen. Det känns inte som att det blev lugnt efter delårsbokslutet. Men nu börjar jag lära mig samordningsförbunden så denna månaden hoppas jag på mer lugn så jag inte är helt död när jag kommer hem :)

Nu ska jag kolla lite på follow The money innan de blir dags för sängen :) 

Denna dagen har bokstavligt talat bara försvunnit. Den har gått så enormt fort. Både positivt o negativt. Det känns som livet går i 180 knyck. Jag vill inte riktigt det. Hur får man allt att sakta ner lite?

Jobb först. På lunchen tog jag o Linda en snabbis till Karlssons för att köpa en overall till Nikki. Det blev de o ett fleecefodrat regnset. Sen tillbaka o jobba. Skynda iväg för att hämta barnen. Iväg till Skövde för Noras saxofonspelning, hem o äta o sen göra läxor. Få barnen i säng. Disk mat för imorgon o egentligen behövdes en tvätt köras men de struntade jag i.

Fullt upp. Men jag ska inte klaga. De finns de som har de värre…

En intensiv helg minst sagt. Ändå tycker jag inte att vi gjort så mycket. Mamma och Jörgen kom upp igår och sov över här i natt. Jag skulle nämligen göra en tårta till mamma. Sagt o gjort. En tårta blev det i alla fall.

Nu öser regnet ner. Jag satt en stund på balkongen och bara njöt av smattret. Det blev snart kallt tyvärr så fick gå in. 

Det har blivit lite smågrejat hemma i helgen i alla fall och snart är vardagsrummet tömt på saker som jag har ställt där tillfälligt. Sen är det bara få en bra ordning i garage och förråd…lättare sagt än gjort tror jag och sen spara ihop lite pengar till ett matsalsbord som jag vill ha där inne. Men har inte hittat något jag riktigt gillar ännu. Svårt de där. Vårt köksbord som vi köpte förra veckan är jag i alla fall helnöjd med. Perfekt att de går att dra ut när vi är många! 

Imorgon är det ny vecka. En vecka med bokslut. Det känns som vi precis haft ett bokslut. Men de är en månad sedan även som om det känns som att det var igår. Men snart har barnen lite ledigt och älsklingen har semester. Då blir det lite lugnsre o skönare i alla fall. Jag längtar dit. Innan dess är det några läkarbesök med Nora. Först till öronläkaren o sen sjukgymnasten. Tur att hon gillar att gå till läkaren i alla fall :)

Redan oktober. Här är det inte uppdaterat på evigheter. Jag har tänkt att jag ska sen… men det där sen det tenderar på att aldrig dyka upp. Jag förstår inte riktigt varför, men samtidigt vet jag ju vart tiden har tagit vägen, den är bakom mig. Det har varit en intensiv sommar och höst hittills. Vi har ju blivit med villa. Så sommaren har gått åt till att packa och förbereda. Men lite semester hann vi allt med och var i Finland och hälsade på mormor. Nora tyckte det var riktigt kul att träffa mormor Esteri medan Nikki tyckte det var lite konstigt. Mormor var mycket piggare i somras än vad hon var i oktober förra året. Det var riktigt kul att se. Jag önskar bara att hon bodde närmare så man kunde hälsa på oftare. Min lilla mormor <3 Efter Finlandsresan tänker jag mer på henne än vad jag någonsin gjort tror jag.

Annars har livet bara svischat förbi i 100 knyck de senaste månaderna. Delårsbokslut på jobbet, ny tjänst på jobbet, flytt, uppackning av lådor som jag inte ens ser något slut på än. Somnar senast klockan nio på kvällarna. Ja, jag vet inte riktigt vad det är just nu. Men det blir väl bättre när det finns tid för återhämtning igen och när jag tar tag i träningen så jag får lite mer energi.

Förra helgen var vi på IKEA så äntligen fick vi vårt köksbord! Som jag längtat efter det. Vi köpte även nya sängar vilket har resulterat i ond kropp denna veckan. Men det ska väl bli bättre när man har vant sig vid de nya madrasserna och ett nytt material i bäddmadrassen.

Idag blir det lugnt. Göra iordning mer här hemma samt baka tårta åt mamma. Jag har tyvärr inte jättebra inspiration just nu så jag hoppas jag får en snilleblixt vad jag ska göra för något. För en fin tårta vill jag göra då jag lovat henne ett halvår att jag ska göra en tårta som hon ska få.

Ne nu får jag ta tag i dagen så att det blir något gjort. Vaknade klockan 5 av att jag missat att stänga av klockan. Somnar om och då har älsklingen ställt sin klocka på 5.15 så efter det gick det inte att somna om mer. Så lite lagom seg är jag och inser att jag kommer vara sjukt trött i eftermiddag så lika bra att göra någon nytta nu när energi finns :)

Häromdagen var jag och familjen i Mariestad. Vi gick in på älsklingens jobb och där pratade de om det nya kommande spelet ”Pokémon go”. Jag var inte särskilt impad och jag kunde inte förstå det roliga i det hela (hmm tror mig nästan känna igen mönstret här, exakt så jag kände innan jag började spela wow). Hur kul kan det vara att springa runt och jaga massa virtuella djur? Barnen tyckte det verkade roligt (ja såklart, för barn är det säkert kul tänkte jag) så jag sa till Johan att vi kanske skulle fixa det till våra barn med. Han var ju inte sen på noterna för detta var nåt han ville testa också. Han lyckades installera direkt på sin telefon men på min ville det först inte. Men tillslut lyckades vi. Konstigt när vi har samma modeller. Men aja.

Vi testade det inte mer den dagen utan dagen efter gick vi ut på vår första Pokémon jakt. Jag, älsklingen och barnen tyckte det var riktigt rolig. Så vi letade på alla ställen vi stannade på. I Skövde hittade vi lite större så det var lite spännande. Igår gick vi runt lite i Bun men Nikki tycker det är jobbigt att gå (perfekt träning för henne!). Nora tycker det är roligare. Jag och älsklingen är nog de som tycker det är roligast?! Beroende? Ja nästan skulle jag vilja säga. Det var det första jag tänkte på när jag vaknade imorse. Hemska tanke.

Det mest tråkiga är att spelet är lite buggigt. Så jag har missat lite djur. En som jag inte hade sedan innan. Men jag känner att man inte kan begära alltför mycket då det inte ens är släppt i Sverige än. Rykten på FB igår sa att det ska släppas idag. Ska bli spännande att se om det bara är något någon hittat på eller om så verkligen är fallet. Mig spelar det inte så stor roll. Jag hoppas nästan att allt lägger sig snart. Men det är helt klart ett bra sätt att få folk att komma ut och gå. Särskilt för barn som är stillasittande. Så tråkigt bara att det kräver internetanslutning. Nora har ju bara ett kontantkort i sin mobil än så länge och surf med det är ju snordyrt. Vi pratar lite om att fixa ett billigt abonnemang men skulle vilja flytta hennes nummer, och det vet jag inte om det går och älsklingen får inget svar på sitt mail han skickade för snart en vecka sen! DÅLIGT!

Varje dag denna veckan har jag vaknat vid halv sju första gången. Så roligt att vakna tidigt när man har semester…not… Alla andra dagar har jag dock gått upp på toa och sen gått och lagt mig igen och somnat om, vilket har resulterat i att jag har varit kanontrött hela dagen. Så idag gick jag upp direkt. Först av alla. Det är fel. Nikki ska ju vara vaken. Men idag när hon vaknade var hon arg som ett bi så det kunde nästan lika gärna kvittat. Hennes mamma är dummast i världen för att hon inte får titta på My little pony hela dagarna. Det är inte lätt alla gånger. Jag gav som förslag att lika länge som hon är ute och leker lika länge kan hon få titta på tv. Men det var nog det dummaste förslaget jag kunde ge henne (enligt henne).

Då mini är sur passar jag på att sitta och läsa i min gamla gamla blogg. Min första blogg. Den startade jag 2005 och skrev nåt år, sen bytte jag runt lite men var tillbaka o skrev i den strax innan jag blev gravid med Nora och sen skrev jag i den fram till jag blev gravid med Nikki. Lite kul att läsa gamla saker faktiskt. På den tiden var jag betydligt bättre på att skriva, men kanske inte så konstigt med det för då satt jag ju vid datorn betydligt mer hemma. Idag sitter jag nog mer vid en dator, men då är det ju bara på jobbet och väl hemma sen orkar jag inte sätta mig där också. Vill inte heller då jag hellre är med barnen eller mannan!

Men i alla fall för 8 år sen skrev jag:

”I Söndags var Noras stora dag. Vi tog bort sonden. Gissa vem som var överlycklig över det? Jo självklart var det Nora. Jag var dock lite nervös över hur amningen skulle gå. Men det verkar ha gått bra. Får bara hoppas att hon går upp i vikt nu med. Igår vägde hon 2905g och var 48cm lång. Så nu har hon växt 1 dm! Det är 1 cm i veckan. Inte helt fel. Önskar hon kunde ge mig några centimeter också ;)” 

För 8 år sen var hon lika stor som en liten normalstor bebis. Ungefär lika stor som Nikki var när hon föddes (2810 g o 47 cm). Det är så svårt att föreställa sig att de har vart så små. Jag fattar inte att jag klarat av det hela. Att leva i den bubbla vi gjorde och all den oro som allt förde med sig. För oss blev det vardag men det är inte det ”normala” liv man brukar leva när man får barn. Jag tror det gjorde oss starkare men det var en jobbig tid. Just då när man var mitt uppe i det hela så tyckte man inte det var så jobbigt. Men jämför man med när Nikki föddes så var ju Nikkis bebistid ingenting jämfört med Noras. Förutom att allt gick så extremt snabbt. Man han ju knappt blinka innan hon satt. I nästa ögonblick gick hon. Nora tog lite längre tid på sig. Vilket var helt som det skulle, hon hade ju en 3 månaders startsträcka först :) Så bebistiden blev väldigt lång.

 

Nora är nog ca en vecka på bilden ovan och Nikki är ett dygn. Så ungefär så stor som Nikki är där var Nora för 8 år sen. Ja det går inte att föreställa sig.

Dags att ta tag i livet kanske och försöka få Nikki på lite bra humör innan resten av familjen vaknar så att några bråk kan undvikas. Nu märks det tydligt att de vart lediga i tre veckor. Bara 4 veckor kvar för dem. Undra vem som ger upp först?!

Haft semester i tre dagar nu.. regn och rusk o blåst.. fast på ett sätt är det perfekt för då blir det mycket tid till packning som annars inte hade varit så roligt att göra när solen gassar utanför fönstret. Det var i alla fall en härlig känsla när jag satte mig i bilen i fredags eftermiddag. Jag stämplade ut något tidigare då jag skulle handla sallads saker på hemvägen. Väl hemma blev det lite stressigt men ändå blev vi tidiga upp till Emla o Co. För vi har ju så långt att gå ;) Massa trappsteg upp. Haha. God mat och trevlig kväll blev det som avslutades med lite spel innan det blev dags att gå ner till oss.

Lördag bestämde vi oss för att åka en sväng till spiken. Där strosade vi runt, åt lite mat och fikade innan vi for vidare. Vi skulle till Svalnäs för att bada lite. Vi kände inte för att åka till Lidköping för att åka runt så vi litade på gpsen. Vet inte riktigt om vi skulle gjort det för vilka småvägar den tog oss in på. Men mysigt var det att åka bland kossor och skog. När jag var nära att ge upp så bestämde vi oss ändå för att fortsätta och tur var det för 2 minuter senare var vi framme!

Det var rätt mycket folk där men när stranden är så stor så gör det inte så mycket. Nora o Tindra skyndade sig i vattnet och Christer var inte sen ut han heller. Jag velade lite men tillslut bestämde jag mig för att bada lite. Vilken tur säger jag bara! För det var helt okej badtemperatur och det var underbara vågor! Stod jag med vattnet till naveln så gick vissa vågor över hela mig. Så himla underbart! Jag hade kunnat bada många timmar till. Men Nikki och Ella började tröttna så vi fick åka hemåt.

Men innan vi åkte hem tog gjorde vi ett stopp vid Truve och plockade lite jordgubbar. Sen for vi hem och jag var bra mör efter dagens bad. Barnen sprang upp och var där hela kvällen så det var lugnt och skönt här hemma.

Söndagen kom och Nikki skulle på kalas på Stellas lekland. Nora va lite avis men hon blev nog nöjd ändå då vi passade på att äta på Max och sen åkte vi in och hon fick köpa lite kläder till sig själv. Vår lilla madam börjar får lite klädstil. Hon har börjat välja väldigt fina kläder tycker jag. Ska bli kul att se om det fortsätter och gör det de så kommer hon ha bättre klädstil än sin mamma!

 

Ojojoj säger jag bara. Äntligen börjar allt lägga sig. Förra veckan tog verkligen på psyket. Vi var på en husvisning och det kändes verkligen som hemma. Det var ett hus vi verkligen ville ha. Vi visste att priset skulle stiga så vi satte ett maxtak. Jag tyckte det var något högt men älsklingen tyckte de va helt okej. Aja tänkte jag vi behöver ju inte gå så högt om vi inte vill. Budgivningen drog igång o mycket riktigt. Priset steg stadigt uppåt. De hela slutar med att budgivare slänger in ett bud 10 000 under vårt maxbud. Jag säger till älsklingen att han får bestämma om vi ska hoppa av eller lägga vårt sista bud. Han vill lägga ett sista bud o vi gör det och får det! Jag har inte riktigt fattat det än. Jag tycker fortfarande att priset blev lite väl högt. Men det är inte så mycket att göra på huset nu till en början så det är nog värt det. Känslan vi fick när vi var där är i alla fall värd de pengarna vi får ge.

Samtidigt som jag verkligen ser fram emot att flytta kommer jag sakna vår nuvarande lägenhet. Jag älskar vårt stora kök. Det som vi kommer få när vi flyttar kommer kännas så mini. Men vi vänjer oss.

Sen kommer det även va lite sorgligt att flytta ifrån grannarna. Barnen leker så bra o det är smidigt att de bara kan springa i trapphuset till varann. Bråkar de kan de gå in till var o en för att sen en stund senare kunna träffas o leka igen.

Ja det är minsann kluvna känslor. Men i slutändan kommer det bli bra. Barnen får längre till varann men de behöver ju inte sluta leka för det. Vi får det hus vi vill ha. Jag som vill bo i villa o Johan som vill bo i en hyreslägenhet. Då är en bostadsrättsvilla det mest optimala valet tror jag. Vi har börjat packa ner lägenheten. Jag ska försöka packa så mycket som möjligt innan jag har semester så jag slipper packa då. Veckan efter semestern kommer vara hektisk på jobbet o veckan efter där får vi tillgång till huset.

Då vill jag vara förberedd så vi kan flytta in så snart som möjligt så vi kan vara hyfsat iordning tills vi har delårsboksslut på jobbet. För då blir det inte mycket tid till annat än jobb.

Imorgon blir de jobb igen. Nu börjar de trappa av med folk som gått på semester. Men denna helgen har de nästan känts som att de vart semester. Midsommarhelg vilket innebär långhelg. Midsommar firades med grannarna och vi hade en mycket trevlig dag. Förmiddagen ägnade vi oss åt förberedelser. Sen åt vi och for till Gröna Lund o dansade runt stången. Sen hem o fortsätta trevligheterna med tårta o dagen avslutades med spelkväll med god mat o mycket skratt. En riktigt lyckad dag måste jag säga.

Igår for vi iväg o åkte till stranden. Vi hade med oss rester från dagen innan så mat behövdes inte tänkas på. Så skönt. Idag har de varit en lugn dag. Vi har packat o donat o nu är de dags att sova.

Hoppas att ni alla haft en bra midsommar också!

Ytterligare ett år har gått och nu har skruttan slutat första klass. Det syntes hur stora alla blivit när alla i ettan ställde upp sig för att ta kort. En känsla av stolthet sköljde över mig! Så duktig tjej vi har. Trots lite svårigheter under vägens gång så har hon kommit i mål med stormsteg. I vintras var det svårt med läsningen. Nora hängde inte riktigt med. (Detta som jag var orolig för när hon började skolan). Läkarens ord vid Noras födsel klingade i mina öron. Men samtidigt visste jag inte hur det skulle vara, hur låg alla andra i klassen? Jag tog upp detta med fröknarna och de sa att det inte var meningen att det skulle vara så svårt vid läxläsningen så resurser sattes in och Nora har haft intensivsvenska under vårterminen och vilket resultat det har gett! Nu läser min lilla skrutta och hon tycker det är kul att läsa! Tack för att resurser sattes in så fort! Nu ska vi bara få kläm på skrivningen också, men det stora krutet på det läggs i höst, för nu över sommarlovet så ska vi läsa i massor så att Nora får upp flytet ordentligt :)

Som tur är så är det bara svenskan som vart svår. Matten går som en dans. Nora har verkligen fått samma intresse för siffror som jag har. Matte har alltid (iaf dessa två år i skolan) varit hennes favoritämne. När hennes klasskompisar svarade lek och rast på vad som är bäst i skolan så svarar Nora att Matte är roligast. När vi åkte hem från skolavslutningen så sa hon till mig: ”Äntligen får jag börja tvåan och slippa leken!”. Vill du inte ha lek frågade jag. Nora svarade: ”Nej, det vill jag inte, för då lär man sig inget”. Ja, vad ska man säga. Vi har en dotter som älskar skolan och lära sig nya saker. Leka det kan man göra hemma ;)

Jag hoppas bara att intresset för skolan håller i sig länge. Ju längre desto bättre. Det kommer garanterat en dag då skoltröttheten smäller till. Men det dröjer tills dess får vi hoppas!

Nästan en månad till har gått. En månad med inte lika bra resultat på vikten som förra månaden, men inte heller en lika bra månad med maten. Jag har ätit lite potatissallad och sånt jag vet att jag inte kan äta om jag vill gå ner i vikt. Det är bara sånt jag kan äta om jag ska stå still i vikt. Jag har även ätit lite mörk choklad och frossat en del i nötter. Plus att det har varit en emotionellt jobbig månad. Men resultatet har blivit -1,2 kg i alla fall. Hade dock önskat bra mycket mer men nu är jag lägre i vikt än jag har varit på länge så jag är nöjd ändå såklart!

Mellan dessa bilder är de ca 2 ½ månad. Visst syns det lite skillnad. Men det vill man ju att det ska göra om det skiljer 9,8 kg ;) Om inte annat känns det i alla rörelser och ork. Jag har mer energi och jag sover bättre på nätterna. Jag blir peppad av mig själv till att fortsätta. Nästa mål är att gå ner 3,6 kg… då är jag under nästa 10 tal och under det 10 talet har jag inte varit sedan jag var gravid med Nora!

Jag börjar dock få lite problem med kläder. Särskilt BHar och min bikini. Det börjar bli stort. Så snart får jag väl leta fram den stora plånboken för att köpa nytt. Det lär inte bli billigt :/ Den modellen jag älskar när de gäller BH kostar numera 899 kr. Det är rätt saftiga pengar. När jag började köpa den va den mkt billigare. Vi var ju och bada igår och jag insåg att min bikiniöverdel är i största laget nu. Har inte mycket stöd kvar av den. Det känns också rätt surt. För blir det som jag planerat så kommer den jag köper nu vara för liten nästa år. Så då blir jag ju inte direkt sugen på att köpa en ny. Ångest!

För några dagar sedan fick jag ett minne på Facebook. Det var en bild från Annelie och Martins bröllop 2013. Det var precis när jag börjat ta tag i vikten på allvar och månaden senare började jag med LCHF. Nu ser jag verkligen att det hänt saker. Jag hade totalt glömt bort att jag varit så stor. Hur kunde jag ens tillåta mig att bli det? Jag visade bilden för barnen och Nikki undrade vem jag klätt ut mig till?! och sen pekar hon på bilden som är tagen för några dagar sen och säger: Det där ser i alla fall ut som du! Jag vet inte hur jag ska tolka det egentligen mer än att jag har ändrat mig. Både fysiskt och mentalt.

Idag blir det en lugn dag. Hade tänkt att ge mig ut och cykla när jag vaknade. Men när jag vaknade vid kvart över sju så tänkte jag att jag ska bara blunda lite till. Nästa gång jag kollade på klockan var hon kvart i nio. Det blev inte riktigt som jag tänkt så det får väl bli en tur ikväll.