Sedan delårsbokslutet har jag varit så trött. Särskilt de dagar jag har jobbat. Extremt trött verkligen. Jag är något piggare på helgerna, men veckodagarna ska vi knappt prata om. Jag blir så trött på att vara trött det börjar bli så extremt påfrestande nu och det gör mig så nedstämd. Jag känner inte igen mig själv och jag är lättretlig och irriterad. Inget som jag vill vara men känner mig så hjälplös. Det är så mycket här hemma som egentligen hade behövts göras för länge sedan. Sådana tråkiga saker som avfrosta frys, rengöra vattenlås, torka inuti alla lådor, rensa klart det blivande badrummet som vi hållit på med i 3 år (?!). Men orken och kraften finns inte vilket gör mig ännu mer stressad och irriterad.

Men jag inser att det får vara så, men det kommer bli jobbigare att göra det när det är dags. Men måste antagligen vänta ut detta. Det kommer inte bli bra annars. Det är som de sa på tv. ”Men det kommer ta tid”. Jag måste ge det tid. Även om jag tycker att jag inte gör något annat!

För nästan en månad sedan hämtade vi dock hem lite ljus i tillvaron. Vi hämtade hem vår älskade lilla Ninni. En liten nevatjej som kommit in så fint i familjen. Hjördis var lite skeptisk till en början men nu tycker hon allt det är mysigt med en liten lillasyster. Men lite tröttsamt också då Ninni har så mycket energi. Så busig och lekfull. Hjördis var busig tyckte vi. Men det är inget mot lilla Ninni.

Liten omställning har det blivit för oss alla. Men det har gått bra och fortare att anpassa dem till varandra än vad vi förväntat oss. Ninni o Hjördis busar, gosar, tvättar varandra och leker. Ninni har en hårtofs vid varje öra som hon alltid missar att tvätta. Men det sköter Hjördis åt henne. Det ser så mysigt ut.

Hon förgyller vår tillvaro. Lilla Ninni med alla sina bus och upptåg. Hon ska alltid sno Hjördis mat, hon ska tränga sig före in i kattlådan (även om de har varsina), hon ska alltid busa lite extra och hon ska sova ovanför min kudde varje natt. Hon hinner inte vara uppe och gosa för då kan man missa lite lek. Klippa klorna börjar gå bättre men borsta tänderna kan vi inte ens tänka tanken på än. Sitta still är inte henne starka sida!