Här kommer först en bild från stugan hur det såg ut när vi skulle skotta taken… eller bilden är tagen efter vi hade skottat men i alla fall :p Vi var ute några dagar innan och skottade upp gångarna och då skulle jag plumsa upp i snön för att hämta en spade men kom bara två steg innan jag fastnade och kom varken upp, ner, fram eller bak så älsklingen fick komma till undsättning :p

Natten då… Vaknade runt halv två av att det stack till något enormt i örat. Det var totallock för det och det susade och grejade samtidigt det gjorde svinont. Jag gick upp på toa och drack vatten och la mig igen men det blev verkligen inte bättre så fick gå upp igen och ta alvedon.

Efter en halvtimme ungefär somnade jag om när den värsta smärtan hade lugnat ner sig. Vaknade flera gånger av att jag hade ont men kunde inte göra nåt mer åt det utan hoppades att det skulle gå över till morgonen.

Men det hade det inte gjort utan blivit värre. Jag funderade på att vänta till på måndag och låta en läkare på förlossningen titta på örat eller om jag skulle ringa sjukvårdsupplysningen. Älsklingen bestämde att jag skulle göra det sista och så gjorde jag.

Fick en tid till läkaren utan problem som tur var. Denna gången behövde jag inte ligga på någonting. Hon i andra änden trodde på mig!

Älsklingens föräldrar kom och hämtade Nora och sen åkte jag och älsklingen till Jouren. Fick komma in 10 minuter senare än avsatt tid. Läkaren kom direkt till det rummet vi blev hänvisade till. Han frågade lite frågor och sen kollade han det friska örat och sen det andra. Han konstaterade direkt en tydlig öroninflammation.

Det är konstigt att jag alltid ska åka på denna barnsjukdomen!
Fick i alla fall penicillin (trodde det hette pencillin) som jag ska ta i fem dagar.

Har skit ont. Jag brukar aldrig känna av öroninflammation i vanliga fall. Det brukar sticka till och sen gå över efter fem minuter… men denna gången verkar det vara en riktig elaking till bakterie eller virus eller vad det nu är som attackerat mig!