image

Nu har jag lyckats igen. Att vända på dygnet. Men då jag inte är som alla andra så vänder jag det åt fel håll. Somnade runt sju halv åtta igår i soffan. Blir väckt av älsklingen o går upp efter många om o men o gör mig iordning o somnar lika fort huvudet hamnar på kudden. Vad leder detta till? 4.58 vaknar jag o kan inte somna om. Nu är jag ju pigg. Jag vet inte hur jag ska lyckas komma ur detta. På veckorna gör de kanske inget. Då ska jag ju ändå upp tidigt. Men nu på helgerna är de rejält irriterande. Inte ens Nikki är vaken o då är det illa!

Veckorna som har gått har bara swishat förbi. Jag har fyllt år men jag tycker inte de e nåt speciellt så vi åkte till Lidköping istället och träffade de gamla. Mycket trevligt. I veckan var jag i Ica o tränade igen efter ett långt uppehåll. Jag hade sån energi och det var så kul att träna igen. Känslan efteråt är oslagbar. Men dagen efter o igår o idag är ju mindre rolig. Träningsvärk från hell. Men jag får skylla mig själv. Dessutom har jag gått upp några kilon för jag har ätit så onyttigt man kan göra de senaste två veckorna o då säger min kropp slurp o stänger in allt i den. Men sista helgen nu o sen nya tag. Börjar bli rätt tjatigt att tänka så. Kanske det är dags att göra nåt åt saken. Jag vet ju att jag kan bara jag vill tillräckligt mycket o inte hamnar i gamla vanor. Det är ju de som är de svåra. Då va de lättare att bryta dem när man var arbetssökande o kunde anpassa sin tid mycket bättre. Nu finns de inte mycket tid över o den tiden vill jag egentligen ha till familjen.  Men jag borde tänka om. Gör jag inget nu då kanske jag inte finns kvar hos min familj så länge jag vill. Då är det kanske bättre o ta en del av tiden nu o leva längre. Dilemma!

Det bästa är i alla fall att trots att jag gått upp några kilon sen min minsta vikt jag nått sen jag började gå ner så är jag verkligen inte uppe på långa vägar vid min startvikt. Men nu är hjärnan ikapp o allt känns tungt o jobbigt igen. Precis som jag kände mig innan min viktnedgång. För ett år sen vid denna vikten så kände jag mig däremot lätt som en fjäder eftersom jag ändå va 20kg lättare. Men nu när allt är ikapp så hoppas jag att de kan bli en morot att ta nästa 15-20 kg. För den känslan jag hade i kroppen för ett år sen. Den vill jag ha tillbaka. Jag ser det som ett stort plus att ha avstannat ett år. Visst hade det vart underbart att vara i mål nu. Men på ett annat plan är jag nog rätt nära mål. Och det är i mitt tankesätt. Jag unnar mig inte längre några godsaker för jag anser inte att de är att unna sig då de endast förstör för mig o min kropp. Visst jag äter skit saker men aldrig när jag vill unna mig något. Vill jag unna mig något i matväg då är de på sin höjd jordgubbar. O det får vara okej!

Annars numera unnar jag mig egentid. Så i helgen blev det lagt ett 1000 bitars pussel. Att bara krypa in i sig själv o släppa allt för en stund. Men barnen va med en stund o la men det var ändå något jag ville göra o gjorde.

Åh nu vakna Nikki. Nu ska vi ha morgonmys :)