Denna lilla skruttungen är ju ingen skruttunge längre. Men på Onsdag känns det som hon kommer vara mammas lilla skruttunge igen. Usch ångest!

Hämtade hem två trötta flickor från dagis idag. Nikki har somnat i soffan och Nora tittar på Röjar Ralf. Jag ska ta och greja med det sista men har fått lite annat att dona med då jag fick ett telefonsamtal som ställde min planering lite på sne. När ska jag lära mig att det inte är lönt att planera något längre för det blir ändå inte som man har tänkt sig.

Vart mycket prat det sista med Noras dagisfröken hur vi ska göra med henne nästa år. Om hon ska börja skolan eller om hon ska vänta ett år. Det är så svårt att veta vad som blir bäst för henne. Magkänslan säger vänta ett år men ändå är det så svårt. Vi har i alla fall till Januari på oss att bestämma oss. Det är skönt. Se hur hon utvecklas nu den sista tiden. Det är så lätt att jämföra henne med andra barn och då är hon ju inte riktigt där än. Hon är mer som ett barn som är ett år yngre. Så har det ju alltid varit. Det var ju därför hon gick kvar ett år extra på småbarnsavdelningen. Hon var inte mogen att gå över till stora barn. Är hon mogen att börja skolan till hösten?

Men väntar vi ett år så kommer hon hamna på samma våning som Nikki nästa år när den nya förskolan öppnar. Hur går det då? Går hon tillbaka i sin utveckling och hakar på lillsyrran som är duktig på att styra och ställa? Går hon till tryggheten och slutar utmana sig själv? Det är ett svårt beslut att ta. Ett mycket svårt beslut.

 

Idag har det varit Nikki och Mammadag. Myspys har vi haft. Vi var uppe med Älsklingen och Nora när de skulle åka iväg och sen satte vi oss i soffan och mös. Jag passade på att kolla lite på skolarbetet också. Så nu är jag klar med det som ska göras i helgen… Nästan. Ska läsa nästa kapitel också sen är jag klar.

En stund senare var det dags att göra oss i ordning för att åka till Skövde och ett besök hos BVC läkaren.

Vi åkte buss in till Skövde och det var mycket spännande tyckte Nikki. Hon var rätt trött men det gick inte att sova eller inte ens blunda och vila lite. Det var ju kul att se allt man såg från bussen.

Väl på BVC blev det en stunds väntan. Vi var rätt tidiga. Bussens tider var ju inte de bästa. Men de hade fixat lite leksaker på Vårdcentralen i City nu så Nikki lekte och lekte. Jag blev bjuden på Broccolisoppa, Tomatsoppa och Citronsoppa.

BVC-besöket gick bra. Vi var där och kollade Nikkis fötter. I våras gick hon snett med vänster fot men rakt med höger. Nu var det tvärtom. Så läkaren sa att det kommer troligtvis att växa bort. Men för säkerhetsskull skulle hon skicka en remiss till ortopeden för att de ska ta beslut om något ska göras eller ej.

Efter BVC besöket fick vi vänta ytterligare en halvtimme för jag ville att läkaren skulle kolla mina öron då jag haft molande värk i dem i en vecka. Men hon sa att det inte var någon akut öroninflammation i alla fall. Men det såg inte riktigt bra ut heller så har det inte gått över om en vecka skulle jag höra av mig så skulle hon skriva ut antibiotika till mig. Jag hoppas jag slipper det för mår ju bra annars och får jag penicillin så får jag ju inte träna! Nu vill jag inte sluta träna när jag äntligen kommit igång igen!

Innan vi gick och väntade på att bussen hem skulle komma så smet vi in på Pressbyrån för Nikki skulle få en glass för hon var så duktig på BVC. Jag erkänner! Jag hade lite ångest över att belöna henne med glass. Men det var det hon ville ha så då fick hon det. Mitt tänk har verkligen blivit annorlunda sen jag började bli påläst om sockrets bieffekter och hur beroendeframkallande det är. Det blir att komma på bättre saker framöver! Så enkelt är det. Sen är det klart barnen ska få sötsaker ibland. Men absolut inte så ofta (vilket inte är så ofta egentligen) som de får nu. Utan begränsa det till typ födelsedagar och högtider bara. Så det verkligen blir något speciellt så hela barnen ser fram emot det och inte bara deras hjärnor.

Sen om de blir bjudna på det ska de självklart få det. Typ om det är någon som firar på dagis, om de är på kalas. Men inte alls så mycket hemma. Nu får de ju sötsaker på lördagar eller som det var idag när de vart duktiga. Oj nu svävade jag ut det var ju inte meningen :p

När vi åkte hem i bussen så somnade Nikki så gott. Hon ville nästan inte vakna när vi var framme i Timmersdala. Men efter att ha lovat henne att hon skulle få åka vagn hem så gick det bra att börja vakna.

Vi hann äta lite lunch och låta maten smälta lite innan det blev dags att hämta Nora på dagis!