Nu har gammelmormor varit i farten igen och stickat superfina klänningar till flickorna. Nikki fullkomligt älskade sin medan Nora var lite skeptisk först för hon ville ha en kortärmad klänning. Men när hon till sist provade sin så tyckte även hon om sin klänning.

Nu syns det verkligen att Nikki växt om Nora. Och hennes hår står åt alla håll efter sin fina klippning hon gjorde för några månader sedan. Jag bara väntar på att luggen ska växa ner igen, men det tar tid.

Efter dagis idag så åkte vi hem till Micke och Tove en snabbis. Barnen satte igång att leka med en gång. De tycker det är så roligt att vara där. Fortsätter det så här kommer de tre tjejerna bli oskiljaktiga. Det ska bli så kul att se dem växa upp tillsammans. De kommer ha så roligt tillsammans. Längtar så till Elina börja prata för att se hur de kommer att leka då =)

 

Usch vilket väder det är ute idag. Ösregn blandat med åska för att sedan bli lugnt igen. Aja så är det. Idag har jag och Nora varit hos logopeden. Besöket gick kanonbra. Logopeden var förvånad över att så mycket hade hänt. Men fortfarande behöver vi öva på F-ljudet. Men trots att vi endast koncentrerat oss på det så har många andra ljud satt sig istället.

Nästa gång ska vi göra ett språktest för Noras egen ålder. Just nu ligger hon godkänt på de som är för 1 år yngre än vad hon är. Detta ska vara del av underlaget till beslutet om hon ska börja skolan till hösten eller ej. En mycket svår fråga!

Nu ska vi iväg och hämta Nikki och sen ska vi hjälpa Julia som flyttar hemifrån idag! =)

Nu när allt fått lägga sig lite så ska jag berätta om Noras operation.

Allt var bra till en början. Läkarna skulle veta att vi har Malign Hypertermi i släkten enligt sköterskan som tog hand om Nora. Vad skönt! Nora får gå runt och leka lite och efter en stund kommer narkossköterskan in och sätter en nål i hennes hand och sen dröjer det inte lång stund förrän det är dags att gå in i operationssalen. Nora vill inte åka i sängen utan hon vill gå! Envisa dam!

När hon går till operationssalen ser hon väldigt nyfiken, men även rädd ut. Lite orolig. Vad ska nu hända. Inne i operationssalen är det massa folk. Tanter och Farbröder i gröna rockar med konstiga mössor på sig. Nora får sätta sig på britsen och alla börjar greja med sitt.

Precis när det börjar bli dags för sövning så frågas en sista fråga och det visar sig vara den viktigaste frågan. ”Ni vet väl att vi har Malign Hypertermi i släkten?” Nej, de visste vi inte kommer som ett mycket förvånat svar. Sen blir det liv och rörelse. De har Malign Hypertermi i släkten! Va, har ni Malign Hypertermi i släkten? Det blir ett virrvarr av kaos.

Narkosläkaren rings in och hon har ingen aning om att vi har detta för hon har bara läst sköterskans anteckningar från dagen innan och den sköterskan har inte skrivit något om att vi har Malign Hypertermi i släkten. Dock så skrev läkaren som bestämde att vi skulle operera Nora det i hennes journal under den dagens journalanteckningar från det läkarbesöket. Men det hade ju inte narkosläkaren läst. Inte heller den hälsorapport vi fyllt i hade hon läst. Där nämner jag det TVÅ gånger att vi har det i släkten.

Telefoner ringer, folk springer runt och allt måste bytas ut. Alla förberedelser måste göras om. Maskinen måste gå i 10 minuter för att få bort alla rester från det vanliga narkosmedlet. Det är kaos ett tag. Nora får lite lugnande för att hon inte ska tycka att situationen är jobbig. Men ska jag vara ärlig så tror jag hon tyckte den mest var spännande. Efter en bra stund är allt klart och Nora sövs.

Hon ligger i narkos i 6 minuter sen är operationen klar. Allt har gått bra! Nu ska hon bara vakna. När hon vaknar får hon glass och sen börjar det eviga tjatet om att erbjuda henne saft så hon ska kissa. Men vår lilla dam kissar ju så sällan så det tog sin lilla tid men tillslut så kissade hon och det blev dags att åka hem!

Förra veckan blev jag minst sagt förvånad när jag fick ett mess om jag och barnen ville hänga med till Stellas Lekland. Nikki låg hemma med feber och Nora hade opererats dagen innan. Hon var på dagis och efter att pratat med dem så bestämde jag mig att jag och Nora kunde åka så fick pappa och Nikki vara hemma.

Nora tyckte det var superkul. Hon tuffade till sig och vågade åka själv i den stora rutschkanan. Vi klättrade, busade, lekte bland bollarna, Nora hoppade studsmatta, vi åkte rutschkana och vi hade allmänt trevligt.

När vi kom hem kunde hon ju självklart inte hålla sig utan berättade direkt för Nikki vart vi hade varit. Då säger Nikki att nästa gång vill hon också åka dit och då ska Nora vara sjuk! Söta ungar <3