Jag som inte brydde mig särskilt mycket förr har börjat irritera mig på usla råd från sjukvården. Jag är ingen expert på området men ibland känns det som deras råd är allt annat än bra.
Ta min mage till exempel. Jag har haft ont i snart 2 år. Jag har sökt flertalet gånger och blir skickad till gyn och sen tillbaka till VC varje gång med samma svar. Du får fortsätta att äta ipren + alvedon. Vi vet inte vad som är fel och vi gör inget mer åt det. Hur bra kan det vara att äta ipren + alvedon dagligen i veckor för att ha något uppehåll på några dagar för att sen börja igen??
Sen att rekommendera diabetespatienter en kosthållning med MASSA kolhydrater när det är kolhydrater som gör att blodsockret höjs. Svaret många får när de ifrågasätter detta är det går att sänka blodsockret med insulin. Varför ska man ta massa medicin mot något som egentligen inte alls behöver ta så mycket av om man har en annan kosthållning. Visst man kanske inte blir av med insulinet helt. Men man behöver inte ta lika mycket av det. Är inte det bättre att ta mindre läkemedel?
Känns lite som att läkarna blir sponsrade av läkemedelsföretagen :p
Sen en som har IBS blir avrådd fet mat. Men hur kommer det sig då att VÄLDIGT många som har detta blir bättre av att utesluta kolhydraterna och äta mer fett? Samma sak med de som har högt kolesterol. De blir också avrådda att äta fet mat. Men många som uteslutit kolhydraterna istället för fettet har fått äta mindre kolesterolsänkande medicin?
Visst det sägs ofta att det inte finns någon forskning hur kroppen är på en LCHF kost efter 30-50 år. Men har den börjat läka redan efter 1-2 år så tror ju inte jag att den helt plötsligt skulle bli sämre. Jag kan inte för ett ögonblick tro att kroppen skulle bli sämre av att utesluta bröd, socker, pasta, ris och potatis. Vad tillför det liksom? Är det inte bättre att äta till exempel äta en fullfet grädde utan massa konstiga tillsatser och E-ämnen som lättvarianterna innehåller?
Jag tror på det här. Jag trodde aldrig i hela mitt liv att jag skulle tro på detta men efter att testat det, läst på om det och sett resultat så är jag helt tvärtom mot vad jag var för ett år sedan.
Jag har gått ner i vikt förut genom att röra på mig mer och äta mindre. När jag gjorde det var jag extremt sötsugen, på dåligt humör, hungrig, nedstämd, behövde tänka mer på vad jag stoppade i mig. Nu är jag glad, lycklig, oftast pigg, knappt sötsugen och äter jag något som innehåller socker så smakar det inte alls gott längre och jag äter inte alls så mycket som jag gjorde förr och det bästa av allt: jag är mätt och jag behöver inte tänka på massa kalorier in och ut. Det jag istället får göra är att läsa innehållsdeklarationer för att lära mig vad saker och ting innehåller så att jag inte får i mig massa onödiga kolhydrater då livsmedelsföretagen gärna stoppar in massa socker i maten och döper det till alla möjliga konstiga namn.
För ett tag sedan, eller ja i somras testade jag att göra äggmjölkslatte. Det var inget för mig. Men nu testade jag ett nytt recept och med te istället. Helt okej faktiskt. Inte supergott, men inte äckligt. Tror jag måste vänja mig vid smaken bara. Väldigt smidigt på morgonen då det räcker med en sån här till frukost. Jag drack en vid nio och sen åt jag inte lunch förrän halv tre och då åt jag mest för att ha ätit när jag hämtade barnen. Hade nog kunnat vara utan mat en timme till utan problem. Så resultatet av de hela måste jag säga en bra och mättande frukost!
