3 arbetsdagar kvar innan jag går på semester. Så skönt! Även om jag nu i efterhand gärna skulle haft sen semester så kommer jag ändå tycka det är skönt med lite ledigt. Träning ska stå o fokus varje dag jag är hemma har jag tänkt. Det blir nog rätt lagom :)

Idag firade jag in veckan med en vacker cykeltur tillsammans med Ica. Vi cyklade över Berg o ner till Lerdala. 16.82 km cyklade vi och njöt av den vackra naturen vi har så tätt inpå oss. Så superfint verkligen. Det gör gott för själen och endorfinerna rusar runt i kroppen.

Nu efteråt är det väldigt skönt. Lite ont i fötter o rumpa men när den längst biten jag cyklat i år är runt 5 km så är det kanske inte så konstigt om man blir lite öm.

Denna veckan består utav bokslutsvecka på jobbet så mycket att göra där. Sen hemma består det av studenttårtsbakning så det blir fullt upp här med. När jag inte bakar ska jag försöka få lite träning med. Vi får se om jag lyckas :)

Tiden tuffar på sin gilla gång. Älsklingen va hos läkaren i fredags o fick domen att han kommer ha ont i 5-6 veckor till så fick han tabletter mot smärtan. Dessa tabletter gör honom helt groggy så nu kan han inte köra bil. Blandade känslor för mig där måste jag erkänna. Han borde ju köra men jag tycker de e skönt att jag måste köra överallt numera.

Veckan som har gått har gått fort o sakta. I början gick de så extremt sakta men misstänker att de va för min andre hälft var inte hemma utan var på utbildning i Göteborg. Sen han kom hem har veckan tuffat på. Både igår o i förrgår var jag o Ica o tränade. Idag har jag träningsvärk på de mest konstiga ställena. Ovanpå foten bla. Den har jag aldrig varit med om tidigare.

Idag var jag påväg att banga träningen. Men när man har en sån fantastisk träningskompis som jag har lyckas hon få en att hänga med o träna ändå. Tack Ica <3 Så om tio minuter ska vi ge oss iväg på cykeltur. Skön träning ändå. Mindre skön med träningsvärk i lår, vader o ovansida fötter. Men jag dör nog inte :) Hade en svacka med maten när Johan var iväg. Men nu är jag på dag två o på banan än så länge. Bra med träning som får en att tänka på annat än onyttigheter. Oj nu tickar tiden på. Bäst att byta om :)

Idag var vi på jobbet iväg på studieresa. Stoppet blev Botaniska Trädgården i Göteborg. En mycket trevlig dag men vädret var inte på vår sida då det regnade i princip hela tiden. Vi åkte från Mariestad klockan 8 o var framme strax efter halv elva. Då fick vi först information om Botaniska Trädgården. Väldigt kul att veta lite om det :)

Efter det blev det mat. Jag hade beställt kött och jag liksom de andra blev väldigt förvånade när vi som kötträtt fick korvstroganoff. Lite besviken där faktiskt för det var inte alls den goda köttbit jag hade fantiserat om. Men de gick ner. Smakade inte illa men var inte heller wow så gott.

Efter maten fick vi en guidad rundtur i trädgården av Anders Stålhand. Han som är med i Äntligen Hemma. Så det var lite kul :) väldigt duktig kille och en behaglig röst att lyssna på så rundturen var jätte bra! Sen blev det lite fritt gör att sen åka den långa resan hem igen.

Dagen har varit bra men jag hade gärna stannat lite längre. Nu blev de att vi åkte mer buss än vad vi var på Botaniska. Lite synd.

Väl hemma i Mariestad stämplade vi ut och jag skulle skjutsa Linda till bussen. Men vid trafiksignalerna åker den tidiga bussen förbi…hon skulle egentligen ta nästa. Men jag skyndar på och vi har tur att bussen stannar för att ta upp folk. För det gör att vi hinner ikapp och Linda kan åka med den tidiga bussen :)

Väl hemma i Tdala har vi haft vårfest på dagis. En stund tittade solen fram och det var riktigt skönt men sen kom regnet och barnen började frysa så vi åkte hem :)

Idag när jag kom hem från jobbet så blev det att åka till dagis för utvecklingssamtal om Nikki. Det gick kanon och vi fick mycket beröm över vår lilla tjej. Mammahjärtat blir verkligen stolt över den där lilla damen =)

Vi var klara tidigt så jag och Ica åkte till gymmet och körde ett pass Easyline. Shit, mina muskler är totalt borta. Så mycket slit vi har gjort för att allt ska vara borta för vi varit dåliga med träningen de senaste. Det känns som att man står och stampar på ruta ett igen. Urk. Men det är bara att ta tag i det igen och när jag kom hem var kroppen på lyckoendorfiner igen. Så himla underbart! Än en gång var det skönt att kunna släppa alla tankar som bara snurrar runt. Tacksamheten är enorm och jag är så nöjd med tillvaron egentligen. Jag insåg idag att jag har gått vidare och nu kan jag fokusera på det som är viktigt. Nu hoppas jag att jag snart också kan lägga olyckan bakom mig. Men misstänker att jag inte kommer kunna lägga det bakom mig förrän det har blivit klart med allt. Älsklingen har fortfarande ont och fick gå hem tidigare från jobbet idag. På fredag har han fått en läkartid för att kolla så det inte är något allvarligt med honom.

Imorgon blir det att åka på utflykt med jobbet. Vi ska åka till Botaniska trädgården i Göteborg. Det ska bli riktigt skoj och ännu roligare för mig som sköter deras likvidbokföring. Men först blir det att jobba lite innan bussen går iväg. Så tidigt morgon imorgon är att vänta! På kvällen är det vårfest på dagis så jag hoppas att jag hinner hem i tid! Sen hoppas jag på fint väder för då blir det säkerligen en cykeltur på kvällen också. Eller ja, det går ju om det regnar med. Men vill ju inte riskera att bli sjuk…

Jag måste bara avsluta och berömma mig och Ica som var duktiga och åkte och tränade idag. Jag är så glad att jag gjorde det för känslan jag har i kroppen nu… Den är oslagbar!

Ena stunden är allt bra. Andra stunden snurrar alla tankar igen. En rädsla jag aldrig känt innan har krupit in innanför skinnet. Känslan är jobbig men jag har insett att för att övervinna den är det bäst att bearbeta den och inte stänga in den (jag som är expert på att stäng in jobbiga känslor, hur ska detta gå?). För första gångerna i mitt liv så svarar jag inte att det är bra när någon frågar. Jag svarar att det är okej. För det är sanningen. Ena stunden är allt bra andra stunden känns allt oroligt. Jag kan inte säga att det känns dåligt utan mest att jag har en oro i kroppen som jag inte blir av med och jag vet inte riktigt hur jag ska bearbeta den än heller. Träning kanske är svaret? För varje gång jag tränat har ett lugn infunnit sig. Men jag kan ju inte leva på gymmet/på cykeln. Jag har ju en familj som behöver mig också och som jag vill vara hos.

Just nu hade jag dock väldigt gärna bara satt mig på cykeln och trampat runt. Men älsklingen är på bymöte så jag måste vara hemma med barnen. Visst jag kan ställa mig på wiit men det är inte sån träning jag vill ha. Det får nog bli en rejäl cykeltur imorgon eller en tripp till gymmet efter Nikkis utvecklingssamtal.

Jag försöker se framåt. Snart är det semester och den kommer bli helt underbar! Redan första helgen väntar finbesök från Uppsala ;) och fortsätter med en tripp till Göteborg. Nora skall till plastikkirurgen och odontologen. De ska kolla om de ska göra något med hennes fontanell eller om de ska låta den vara. Sen hos tandläkaren vet jag faktiskt inte vad de ska göra. Hon ska röntgas mer än så vet jag inte. Tycker det är lite konstigt att vi ska ända till Sahlgrenska för hon går ju redan hos tandläkare, tandhygienist och tandreglering i Lidköping. Men någon baktanke med det hela är det säkert. Eller om de har mer kunskap om vårt syndrom. Vi tänkte ta en tur till Universeum när vi ändå är nere. Barnen har aldrig varit där så det kan nog bli poppis.

Sen består semestern av mycket mer. En tripp till Stockholm, älsklingen och jag ska till Vann, det är midsommar och däremellan vill säkert barnen klämma in en tur till Skara Sommarland. Jag kommer va helt slut när jag börjar jobba igen. Jag som hade tänkt ha en lugn semester… de gick ju sådär.. Men en sak är säker…. jag kommer njuta av varje sekund som jag får tillbringa med min underbara familj. Olyckan har verkligen fått mig att värdera livet så mycket högre. Ett liv tillsammans med de jag tycker om <3

 

Igår morse fick jag ett ryck när jag vaknade. Jag satte upp mina nya toalettskyltar som jag gjort och jag passade även på att sätta upp den fina examenspresenten som jag fick av Ica o Polly :)

När älsklingen vakna o fick syn på examenspresenten på väggen så sa han direkt: Vad bra den passade där! Då blev jag riktigt glad för jag tyckte också den blev klockren där. Han tycker även att texten passar riktigt bra på mig för när jag började läsa så var det precis det jag gjorde.  Jag följde mitt hjärta. Jag visste att jag inte skulle ha någon trygghet att landa på efter skolan var slut men jag vågade chansa. Tur är det för nu har jag ett jobb  som jag trivs med och tycker är roligt :)

Dagen tillbringades i Lidköping som ni vet och kvällen var det familjemys. Barnen har längtat så efter Eurovision och igår var det äntligen dags. Nikki somnade efter bara några låtar men Nora orkade titta på Måns i alla fall. Jag och älsklingen somnade med där någonstans. Jag vaknade o tittade upp o somna om igen. Nästa gång jag vakna sjöng Italien.  Då tänkte jag skit också jag hade ju velat se Ryssland. Nästa gång jag vaknade var det röstning. Det stod 236 till Ryssland o 237 till Sverige. Spänningen var olidlig o jag vaknade genast till o följde resten av programmet och ett lyckorus infann sig hos mig precis innan de gick ut med att Måns vunnit för jag hade precis räknat ut det själv :)

Denna dagen har varit lugn. Nikki har lekt en sväng hos Isaac och jag har fixat korgen på min cykel. Snart är det fotboll o då har jag fått den fina äran att torka golven här hemma.

I fredags var älsklingen tillbaka och försökte jobba. De gick rätt okej tror jag. På lunchen tog han sig till verkstaden där bilen står. Han tyckte de var rätt jobbigt för där och då förstod han vad han varit med om och vilken tur han haft. Precis där sätet börjar så börjar märkena i bakdörren efter den andra bilen. Bilderna gör inte riktigt verkligheten rättvis för bilen ser värre ut  än vad den gör på bilderna och en sak är säker, han hade änglavakt och Stina med och den andre killen också. Stina verkar klarat krocken utan några problem. Men en katt har ju 9 liv :)

När barnen fick se bilderna på bilen blev de helt tysta. Och sen sa båda att vilken tur att pappa mår bra. Det tycker nog vi alla. Livet kunde sett helt annorlunda ut idag men jag är verkligen glad över att det är i stort sett som vanligt med dock en bil mindre och en ömmande man. När älsklingen ändå var vid verkstan så lämnade han in papper så att de kan åka o skrota bilen och tömde den på det lilla som fortfarande var helt.

Blandade känslor. Den där bilen har gjort så jag legat sömnlös på nätterna så tänker jag på det så känns det helt okej att den åker till skroten. Men synd ändå att det slutar så med den. Hade hellre sålt den om man säger så. Men men.

Veckan som gått har vart en av de jobbigaste på länge. Men den har gett mycket också och jag har fått perspektiv på livet och mycket annat!

Tänk den dagen man fyller 80 år. Då har man varit med om mycket. Jag är inte ens halvvägs dit..jag är ju inte ens halvvägs till 60…

Idag har vi i alla fall varit o firat gammelmorfar som fyller 80 på måndag. Det firades med god mat på Terassen och avslutades med tårta hemma hos Gunvor o Arne. Jag tog bara två små smak skedar och känner mig hel nöjd med det. Det räckte och jag blev nöjd.

Dagen har varit trevlig och stillsam. Älsklingen klarade det bra men nu har han ont igen. Stackarn att de aldrig vill gå över. Han jobbade igår i alla fall och det gick okej. Men mycket vila behövs fortfarande.

Tog tag i och klippte han på förmiddagen också. Oj vad det var välbehövligt. Så nu är han riktigt stilig igen :) ikväll blir de mellomys med barnen. Nora måste bara städa klart i sitt rum först. Vilket hon gjort hela förmiddagen o en o en halv timme nu på kvällen. Denna dam säger jag bara. Hon kommer göra mig gråhårig. Så är det bara.

Dagen kan i alla fall sammanfattas att den har varit en perfekt dag och det har varit fint väder o 17 grader varmt. :) Det är bara en sak jag saknat….sommarland…de har utbildning idag…jag vill faktiskt vara där!

Igår kom en dag jag aldrig mer vill uppleva. Älsklingen skulle åka o lämna Stina och efter en stund ringer han och berättar att han krockat. Jag tror han skämtar med mig men så får jag prata med en annan som bekräftar de han säger och undrar om jag kan komma o hämta Stina. Tankarna börjar rusa och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag har ju barnen hemma som ligger o sover. Jag ringer Polly som är ute o springer kommer jag ihåg men jag kommer inte ihåg mer men har för mig att jag ber han att ska säga till Ica att gå hem till oss. Jag var rejält chockad. Jag åker ut till platsen  där olyckan inträffat och det jag möts av gör mig verkligen orolig. Ett stort hav av blåljus överallt. Jag mår illa och är super orolig. Jag parkerar o skyndar mig bort. Älsklingen  är helt inpackad och kan inte röra sig men säger att han mår okej. Den andra killen får hjälp ut ur sin bil.

Jag känner mig helt hjälplös och jag vet inte vad jag ska göra. Jag pratar med polisen och ambulanspersonalen och bestämmer att älsklingen åker till kss så kommer jag efter om jag löser barnsituationen. Jag ringer efter svärmor som lovar att komma. Ica är en ängel som stannar hos barnen tills hon kommer och jag åker till sjukhuset.

Där får jag först sätta mig i väntrummet och det var den jobbigaste stunden under hela kvällen. Men sen äntligen  får jag komma till min älskade make. Han ligger fortfarande helt inpackad och kan inte röra sig. Personalen tar massa prover på honom och alla första prover är jättebra. Han har ont i kroppen och sakta börjar han få huvudvärk så de håller stenkoll på honom. Sen får vi vänta på röntgen och så mycket tankar som flög genom mitt huvud då…de vet jag inte när det gjorde det senast. Sen blev de låååång väntan på resultatet.

Som tur var verkar allt gått bra. röntgen visade inget och älsklingen blir frisläppt. Den andra killen är också mörbultad men klarade sig också bra..men han bröt ena fingret så han skulle få gips. Vi fick åka hem efter en  stund men jag har knappt sovit i natt.

Denna dagen har jag gått runt som en zombie men jag är otroligt tacksam över att min man är vid liv utan några större men efter olyckan <3

Oj vad tiden springer iväg. Jag har tänkt  uppdatera här under en veckas tid men det har bara inte blivit av. Den 8 maj stod vi alla där, eller ja, nästan alla. Det var tyvärr en som inte kunde närvara. Över 30 nya redovisningsekonomer. Många av oss har redan jobb att gå till men tyvärr inte alla. Jag hoppas att alla får jobb snart för det är vi värda!

En vecka har gått men jag har nog inte riktigt fattat det ännu. Det känns som praktik men ändå inte. Jag har fått byta kontor igen för det ska flytta in en nyanställd och en sommarvikariat i mitt gamla. Men det känns helt okej. Flyttade in på mitt nya kontor igår så är inte helt hemmastadd ännu men det kommer nog nästa vecka.

Förra helgen var det fullt upp. Examen på fredagen och på kvällen kom Anne och Emsan. Lördag förmiddag åkte vi till silverfallet och gick runt och myste. Eftermiddagen var fylld med kalas för mig och Nora. Söndag var det kalas igen på eftermiddagen. Barnkalas. Men innan det umgicks vi med Anne o Emsan innan det blev dags att skjutsa dem till tåget.

Veckan som har gått så har vi inte gjort så mycket. Haft de lugnt och jag har jobbat. Så har varit trött på kvällarna. Köpte mig dock nya träningskläder i onsdags så nu vill jag snart träna :) Igår var mormor här och var barnvakt medan jag o älsklingen jobbade för Nikki hade feber. Sen hängde Nora med till Mullsjö så här hemma är bara Nikki nu och idag har hon varit feberfri så vi tog en snabbtripp till Skövde. Annars har vi haft en lugn dag.

En liten sammanfattning blev de..hade tänkt fixa med bilder från veckan men de får bli en annan gång. Ha en fin helg alla