På sjukhuset (10)

DSC01050

Första bilden är på Nora när hon är tre dagar gammal. Andra bilden är på Nikki när hon är en dag gammal. Nikki var liten när hon föddes. 2810g och 47 cm lång. Nora var ännu mindre. 1360g och 38 cm lång. Nikki är född med planerat kejsarsnitt i vecka 38+5 och Nora är född med akut kejsarsnitt i vecka 29+1.

Det var stor skillnad att få ett prematurt barn jämfört med ett fullgånget barn. Det har och är fortfarande mycket tankar och funderingar om barnens födelser. Speciellt Noras. Jag bearbetar det fortfarande. Det känns konstigt att ha varit med om en sådan sak. Att uppleva en sådan liten bebis. Det syntes så väl på henne att hon inte var färdigvuxen än med genomskinlig näsa, skinnlappar till öron, konstig form på huvud och mycket annat. Det var konstigt att Sondmata sitt barn att inte kunna ge det mat på vanlig väg. Jag är glad att det gick så bra som det har gjort. Sen att andra barnet sen skötte sig i magen och kom när det var dags var så skönt. Att slippa gå igenom allt en gång till. Man levde i ett vakuum, i en egen liten bubbla när Nora föddes. Mycket har jag tyvärr glömt. Jag misstänker att jag levde lite i en chock. Som tur har jag skrivit upp mycket om vad som hände, i alla fall tills Nora kom ut ur kuvösen. Då blev tiden ensam mindre och man var med Nora nästan hela tiden för då fick man ju ha henne på rummet =)

Nikki tog det längre tid innan jag fick samma kontakt med. Jag hade mycket skuldkänslor mot Nora när Nikki föddes. Jag var verkligen inte mig själv då. Jag fick nog en släng av förlossningsdepression eller något för jag kände verkligen att såhär ska det inte vara. Såhär ska man inte må. Men det bästa av allt var att jag egentligen inte behövde ha några skuldkänslor för Nora tog emot Nikki med öppna armar och tog henne under sina vingar med en gång.

Nikki är hennes allt. Pratar man med Nora om vad hon brukar göra och vad hon tycker om då är hon snabb och berättar vad lillasyrran tycker om också. Man får inte glömma Nikki!