Ja andra gången man gav blod då. Förra gången var 07 tror jag. Sist svimmade jag och likaså idag. Ändå tog jag det betydligt lugnare och låg och satt ner extra länge. Jag skulle precis gå men tänkte jag tar lite juice på vägen ut det är det jag minns för att sen hamna någon helt annan stans. Ett inre ro uppstod och jag var på ett en grön äng mitt i sommaren men mer än så hann jag inte se förrän jag vaknade upp på golvet med massa människor runt mig med oroliga ansikten.

Jag hade stått upp och helt plötsligt bara fallit ihop. Hon som hade tappat mig på blod blev väldigt orolig och la mig på en brits och i stort sett tvingade i mig både juice och kakor bara för att få upp blodsockret. Blodgivningspatienter kom och gick medan jag låg där. Några frågade hur det var med mig medan andra bara tittade lite grann. Jag brydde mig inte och det var riktigt skönt.

Varför jag svimmade var för att mitt blodtryck sjönk riktigt mycket. Låg jättelågt ett tag. Sköterskan var riktigt orolig och tog blodtrycket varannan minut ett tag. Men jag kommer ihåg att jag fick dåligt blodtryck sist också så hon gick och kollade i mina gamla papper och den gången hade jag legat på exakt samma som jag gjorde idag.

1½ timme efter tappningen fick jag äntligen åka hem men var tvungen att lova att äta något sött på vägen hem och även hemma sen. Hon skickade med mig en hel näve godis som hon ville jag skulle äta. Åt dock bara en men åt lite mat och tog glass till efterrätt. Vågar inte ens tänka på hur mycket kalorier jag stoppat i mig idag.

Men jag struntar i det för det viktiga är att jag mår bra. Kroppen måste ju fungera den med. Men nu mår jag mycket bättre även om jag fortfarande är väldigt trött. Dock är jag illamående efter allt socker jag fått i mig. Är ju inte van vid det längre.
Men nu är frågan…är det verkligen värt att lämna blod om man ska svimma varje gång?