Ett år har gått sen jag testade att äta LCHF. Ett år redan! Tiden springer verkligen iväg. Lite ledsen över att jag inte vågade testa detta innan just för att jag hade så mycket förutfattade meningar och jag trodde på media. Detta året har lärt mig mycket inte bara vad det gäller mig själv utan även baksidan på saker och ting. Särskilt intresserad har jag varit av undersökningar när det gäller hälsa och livsstil. Läkemedelsbranschen är otrolig!! Jag har lärt mig att det är viktigt att kolla upp vem som sponsrat en undersökning för då vet man nästan vad utfallet kommer att bli. Diabetesfoldrar för typ 2 är extra viktigt att kolla upp vem avsändaren är för är det från ett läkemedelsföretag eller dotterföretag till ett läkemedelsföretag kommer råden garanterat vara en kost med ca 50% kolhydrater. Detta gör så att patienten blir sjuk av maten och behöver medicin i form av insulin. Man kan äta så man slipper insulin om du har diabetes typ 2. Typ 1 kan äta så att man behöver ta mindre insulin. Detta är bra att tänka på eftersom insulinet är ett fettlagrande hormon och inget som läkemedelsföretagen upplyser om.

Ett år på LCHF. Jag har aldrig mått bättre! Men idag vågar jag knappt säga att jag äter enligt LCHF. LCHFare är på väg att förstöra namnet LCHF.  I diverse grupper jag är med i på fb är det hets mot kolhydraterna. Man ska nolla och man ska vräka i sig fett. Det är inte det LCHF jag står för. Visst i korta perioder kan det vara bra för att sätta fart på kroppen men jag tror mer på att man ska få i sig kolhydrater i form av nyttiga grönsaker. Men jag är starkt emot socker, mjöl o stärkelse. Det förstör bara våra kroppar. Det sättet jag har ätit LCHF på under ett år har varit kanonbra för min kropp. Jag mår bra, jag är piggare, jag har bättre minne, jag är glad, jag har energi över och till detta går jag även ner i vikt. Jag har märkt att när jag äter mer kolhydrater så mår jag sämre, är grinigare, är tröttare, är inte alls lika glad och vikten står still eller går uppåt. Dessutom ser jag gravid och uppblåst ut.

Första månaderna bara rann kilona av mig men så började skolan och jag rörde inte på mig lika mycket. Frestelserna vann lite för ofta över mig och så kom jul. Vikten gick nedåt något kilo men inte mycket. Humöret va okej men inte lika bra. Under praktiken åt jag kolhydratsnålt under dagen och mer kolhydrater på kvällarna och helgerna vilket gjorde att jag var trött och hängig. Förkylningen jag hade i kroppen satt i ett järngrepp och vägrade släppa. Tittar jag tillbaka på året som har varit har jag varit sjuk 4-5 gånger och varje gång jag vart sjuk har det varit mycket kolhydrater inblandade. Jag vet inte om det är tillfälligheter eller om det faktiskt är så att kroppen lättare blir sjuk med kolhydratrik kost.

Jag vet inte om jag borde kalla min kost LCHF egentligen. Jag äter lågkolhydratkost med naturliga fetter, dvs jag äter inte light och jag äter fullfeta produkter. Jag äter te.x. inte 37%ig grädde med karragenan i om jag kan undvika och försöker i så stor utsträckning det är möjligt att endast äta den 40%iga grädden. Jag försöker äta så naturlig mat som möjligt med lite tillsatser. Jag vräker inte i mig fett. Jag äter lite mer än vad jag gjorde när jag var fetträdd men jag äter inte onormala mängder. Bara så jag är mätt. Jag klarar mig bra utan potatis, pasta, ris och bröd. Jag tycker inte ens det är gott längre. Jag har tagit bort så mycket socker jag kan i min kost och detta har resulterat till att mina smaklökar inte längre är bedövade. Vilka smaker man känner nu! Allt är såååå mycket godare!! Nackdelen med detta är att jag har blivit väldigt saltkänslig. Från att ha varit saltoman klarar jag knappt av att salta maten längre. Detta leder då till att jag mår illa och får ont i huvudet pga saltbrist i kroppen. Det är väl den enda nackdelen jag egentligen ser med min kost. Plus att man alltid får krångla när man är ute. Världen vi lever i är anpassad efter en gigantisk sockerkonsumtion. Allt innehåller ju socker numera. Det är svårt att hitta något bra att äta om hungern smyger sig på och man inte är hemma. Fördelen nu är att mitt humör är fortfarande hyfsat stabilt trots att jag är vrålhungrig. Förr blev jag ett monster.

Här har ni en måltid som jag åt i helgen. Jag tycker inte den ser så värst farlig ut =) Årets första grillade köttbit, med bea och en simpel sallad.

Idag på min ettårsdag med LCHF har jag gått ner 19.1 kg. Jag längtar till 20kg strecket är nått. Vikten har vart seg senaste halvåret men det är för att jag har ätit fel alltför ofta. Nu har jag ätit hyfsat okej bortsett från lite för mycket jordgubbar och på 3 veckor har jag gått ner 3,1 kg. Så jag hoppas det fortsätter såhär om jag fortsätter att sköta min mat.

Jag skrattar lite åt mig själv när jag tänker tillbaka. Jag skulle bara äta LCHF i 2 månader hade jag bestämt. För det var ju inget bra. Trodde jag ja. Aldrig i mina ens vildaste fantasier trodde jag att jag skulle fortsätta äta LCHF. Aldrig. Men nu ser jag det som något jag skulle kunna äta resten av mitt liv. När jag nått min målvikt ska jag äta lite mer liberalt vilket innebär att jag kan äta en frukt lite då o då. Men inte än. Jag vill undvika fruktsockret tills jag nått min målvikt! Alla andra nyttigheter som finns i frukt kan jag få i mig via grönsaker som tur är =)